Att det är svårt att rekrytera vet vi och än värre är det förstås i branscher med hög kompetensbrist. Sedan länge vet också alla arbetsgivare med självaktning att mångfald och inkludering är bra och snart också helt nödvändigt, med tanke på arbetsbrist och europeisk hållbarhetslagstiftning
Trots detta misslyckas arbetsgivare fortfarande grovt med att rekrytera och behålla arbetstagare som skulle kunna tillföra just sådan innovativ spänst som företagen behöver för att nå affärsmål och öka sin konkurrenskraft. Sverige är sämst i Norden på att anställa personer över 55 år, arbetslösheten bland utomeuropeiska invandrare låg enligt Statistiska centralbyrån SCB på 20 procent jämfört med 4,8 procent för inrikes födda och 32 procent av anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen 2023 handlade om etnisk tillhörighet.
Grundproblemet, tror jag, är att få har förstått vad inkludering faktiskt innebär. Man ogillar kollegan som inte ”bjuder till” på teambuildingen eller en medarbetare som vägrar att sitta i kontorslandskap. Man ”vet” hur en pressrelease ska skrivas och blir chockad av nya språkliga grepp som man inte tycker överensstämmer med företagets tonalitet. Möten som förr var mysiga fikastunder blir till stormiga argumentationer. Uppgifter som tidigare gjordes på rutin kan nu ta tre veckor för att någon ifrågasätter varför man inte gör på ett annat sätt.
Men inkludering och mångfald handlar ju just om nyfikenheten och öppenheten inför att det man alltid har gjort kan vara sämre än något nytt. Det betyder också att det kanske inte är den sköna snubben på anställningsintervjun som är den bästa matchningen. Ja, det är visserligen sant att hen skulle kunna glida in på kontoret på måndag och börja leverera direkt och att ni kan se framför er hur väl hen skulle passa in i arbetsgruppen. Men det innebär också att ni rekryterar in en ny kopia av er själva, som saknar just de nya perspektiv och erfarenheter som är vad ni behöver.
Så, vad behöver arbetsgivare göra för att lyckas med sitt mångfaldsarbete? Det här är vad jag tror:
Vill man skapa förändring behöver man börja hos sig själv. Kan hända tycker spänstiga chefer att det är roligt med utmaningar men hur skapar de ett arbetsklimat som gör att det känns tryggt för alla medarbetare att testa och våga misslyckas?
Vad finns det för outtalade regler och normer på arbetsplatsen? Är det okej att jobba hemifrån en eftermiddag för att det körde ihop sig med hämtning på förskolan? Vågar man gå hem innan chefen på eftermiddagen? Förväntas man jobba på helgen om man inte hinner klart på fredagen?
Vad finns det för förutsättningar att omvandla kunskap och övertygelser till praktisk handling och nya beteenden? Inspirationsföreläsningar i alla ära, men beteendeförändringar måste in på alla nivåer i organisationen. Från styrelse, ledningsgrupp och ut till golvet. Ta AI som exempel. Det är inte IT-chefens sak att implementera och råda över, utan i allra högsta grad något som behöver inkorporeras med företagets affärsmål och därefter översättas till praktiska steg i alla delar av organisationen.
Mångfald i arbetslivet.
Den enfaldiga arbetsmarknaden.
