Kriget i Kongo-Kinshasa förvärras – ”allvarligt”

Östra delarna av Kongo-Kinshasa är inte främmande för konflikter och krig. Här finns hundratals olika väpnade grupper som strider om inflytande över områden med värdefulla mineraler, så som guld och coltan. Men de senaste månaderna har en av de starkaste, den Rwanda-backade M23-gerillan, gjort framryckningar, vilket väckt farhågor om att ett nytt storkrig kan blossa upp. Det första Kongokriget som bröt ut 1996 involverade åtta länder och kallades för Afrikas första världskrig, som tillsammans med andra Kongokriget bidrog till att fem miljoner människor dog. I helgen intog M23 Bukavu, provinshuvudstad i Södra Kivu. Den 31 januari var det Goma som föll, huvudstad i Norra Kivuprovinsen – och M23 säger sig härnäst vilja ta huvudstaden Kinshasa, 150 mil västerut. Så hur stor är risken att fasorna från Kongokrigen kommer att återupprepas?

– Bukavu ligger nära Burundi som förmodligen kommer att vara oroade av M23:s närvaro, och även Tanzania ligger nära, men huruvida det blir en regional konflikt som vi såg på 1990-talet, det är jag mer tveksam till, säger Olivier Milland, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Skeptisk till fred

Bland annat pekar han på att Angola – som var en viktig aktör i samband med Kongokrigen – inte är lika beredda på att blanda sig i konflikten. Men situationen är ändå allvarlig, betonar Olivier Milland. M23 lyckades inta Goma också 2012, då som en fortsättning på det andra Kongokriget, men höll staden endast ett par veckor, då det internationella trycket blev för stort på gruppen. M23 demobiliserades, men i slutet av 2021 tog gruppen upp vapnen igen och den här gången är inte någon fred är inte i sikte, menar Olivier Milland.

– Jag är ganska skeptisk till att det kommer att bli någon långvarig fred med tanke på omvärldsläget, det har varit en region som varit ignorerad i många år, det är oklart vilken aptit västvärlden har att sätta mer tryck på Rwanda, säger han.

EU kan utöva påtryckningar

Men EU har möjlighet att använda sig av påtryckningsmedel mot Rwanda, som förra året ingick ett avtal med EU för att stärka tillgången till sällsynta mineraler. Något som, om det blir verklighet, skulle kunna öka trycket på Rwanda, tror Olivier Milland.

– EU har finansierat Rwandas fredsbevarende insats i norra Moçambique. Rwanda är också beroende av utvecklingsstöd från många EU-länder, så man kan sätta mer press på Rwanda helt enkelt.

Samtidigt har Rwandas president Paul Kagame i en intervju med Jeune Afrique avfärdat att sanktioner skulle kunna påverka landet, då det möter ett ”existensiellt hot”. Med det menar han att M23 slåss mot rester av den hutumilis som utförde ett folkmord i Rwanda 1994.

”Moraliskt misslyckande”

I förra veckan antog EU-parlamentet en resolution om att riva upp avtalet med Rwanda.

– Blod spills i östra Kongo. Rebeller och rwandiska trupper terroriserar oskyldiga samhällen. Det sker massvåldtäkter, mord och hundratusentals människor fördrivs från sina hem. Vad driver denna förödande konflikt? Själva mineralerna i våra smartphones och i våra bärbara datorer. Hur kan vi som européer titta bort när vår hunger efter kritiska råvaror fläckar våra händer med blod? EU:s senaste avtal med Rwanda är inte bara ett politiskt felsteg, det är ett moraliskt misslyckande, sa den gröna EU-parlamentarikern Sara Matthieu i samband med den debatt som föregick att resolutionen röstades fram.