I onsdags röstade riksdagen igenom en av de mest repressiva förändringarna av svensk migrationsrätt i modern tid. Genom att avskaffa preskriptionstiden för utvisningsbeslut och ta bort möjligheten till spårbyte, har regeringen – med stöd av alla partier utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet – valt att driva en politik som kommer leda till att människor blir permanent papperslösa i Sverige.
Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 april i år, innebär att ett utvisningsbeslut aldrig kan preskriberas så länge personen är kvar i Sverige. Möjligheten att söka asyl på nytt efter fyra år försvinner helt, och den som fått avslag måste lämna landet innan en ny ansökan ens kan övervägas. Dessutom tas spårbytet bort, vilket tidigare har gett asylsökande möjligheten att stanna genom arbete. Det innebär att personer som har arbetat vitt, betalat skatt och integrerat sig i samhället nu riskerar att utvisas.
I praktiken innebär detta att människor som inte kan återvända – exempelvis på grund av att deras hemland vägrar ta emot dem – blir fast i en rättslös tillvaro. Statslösa personer, barn som levt hela sitt liv i Sverige och människor som saknar möjlighet att resa tillbaka riskerar nu att förbli papperslösa på obestämd tid. Tidigare kunde dessa personer åtminstone få en ny prövning efter fyra år, och nästan en fjärdedel av dem som ansökte fick uppehållstillstånd vid en andra prövning. Nu tas den möjligheten bort helt – trots att förhållandena för den enskilde kan ha förändrats.
Att leva år efter år utan rätt till sjukvård, utbildning eller arbete skapar desperation och utsatthet. Barn drabbas särskilt hårt, och Sveriges efterlevnad av barnkonventionen ifrågasätts nu av människorättsorganisationer. I riksdagsdebatten om lagförslaget försvarade den socialdemokratiska riksdagsledamoten Ola Möller beslutet med att dessa barn kan få en ”dräglig tillvaro” på återvändandecenter – en syn som Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP) ifrågasatte och kallade för en livstidsdom i limbo. Hur länge ska dessa barn leva i väntan? Ska de födas och dö i Migrationsverkets regi, utan att någonsin få ett personnummer eller en chans att leva ett normalt liv? ”Slutsatsen blir ju den, ja”, svarade Ola Möller.
Den nuvarande migrationspolitiken bygger på en falsk föreställning om att om vi bara gör livet tillräckligt svårt för människor, så kommer de att lämna Sverige. Men det är både en farlig och ovetenskaplig slutsats. Vi vet redan att en stor andel av dem som befinner sig i limbo gör det för att de inte kan återvända – inte för att de vägrar. De har ingenstans att ta vägen. Det är därför som FN:s flyktingkonvention och andra internationella avtal slår fast att en säkerhetsventil måste finnas. Sverige väljer nu att ta bort den ventilen och kasta dessa människor ut i total osäkerhet.
Beslutet är ett tydligt uttryck för Tidöavtalets hårdföra migrationspolitik, där politiska poänger väger tyngre än humanitära principer. Det är ingen slump att Advokatsamfundet, Röda korset och Institutet för mänskliga rättigheter alla har riktat skarp kritik mot lagändringen. Deras varningar är tydliga: rättssäkerheten urholkas, Sverige riskerar att bryta mot sina internationella åtaganden och fler människor kommer att exploateras på en svart arbetsmarknad.
Regeringen vill ge sken av att den genomför en nödvändig åtstramning av asylpolitiken. I verkligheten handlar det om att göra Sverige till ett land där den som en gång fått avslag på sin asylansökan förvägras varje möjlighet till en ny prövning – oavsett om omständigheterna förändrats. Det är en politik som slår blint och hårt, utan hänsyn till vare sig samhälleliga konsekvenser eller internationell rätt.
Vi har sett denna utveckling tidigare. Steg för steg har Sverige fört en migrationspolitik där rättigheter och skyddssystem systematiskt monterats ned. Först tog man bort försörjningsstöd och boende för människor i asylprocessen. Sedan begränsades rätten till studier. Därefter inför regeringen ett angiverisystem där lärare och vårdpersonal skulle rapportera papperslösa. Nu försvinner preskriptionstiden – och därmed den sista möjligheten för många att få sin sak prövad igen. Vad blir nästa steg?
Civilsamhället som mobiliserar för papperslösa, flyktingar och migranter.
Tidöpartierna, Socialdemokraterna och Centerpartiet som röstade för förslaget.
