Högerpopulistiska partier runt om i världen har ett profilerat motstånd mot grön och förnybar energi och miljösatsningar. I USA har den nuvarande presidenten kampanjat på ”Drill baby drill”. I Brasilien gick den nu fängslade före detta presidenten Jair Bolsonaro till val på att ta bort skydden för regnskogen. I Sverige varnar SD-profilen Tobias Andersson för att satsningar på en mer hållbar diet är en del av en komplott för att ”feminisera män”.
Att högerpopulistiska och högerextrema partier har ett kraftigt motstånd mot den gröna omställningen syns också på EU-nivå. Samtliga högerextrema eller nationalistiska grupper har motsatt sig den gröna given som går ut på att minska EU:s utsläpp med 55 procent fram till 2030 och 90 procent till 2040. ”Med den europeiska gröna given i dess nuvarande form riskerar vi att få en situation där den enda skillnaden mellan EU:s ekonomi och den forna Sovjetunionens ekonomi blir att EU har sjuårsplaner medan Sovjetunionen hade femårsplaner. Detta måste vi gemensamt förhindra”, skrev SD-toppen Björn Söder 2020.
Sverigedemokraternas kritik mot satsningar på grön omställning har flera dimensioner. Vindkraftverk anses vara för bullriga, fula och skada fåglar, medan kärnkraft beskrivs som lösningen, ofta med argumentet att det är pålitlig energi. När Sverigedemokraterna och andra högerpopulistiska partier och profiler talar till sina ideologiska kärngrupper är det å andra sidan tydligt att det finns en annan, ideologisk förklaring till motståndet. Den gröna omställningen ses som en del av liberalismen och socialismen, och argumenten mot den är lite kopplade till miljön eller energislag i sig.
”Socialistiskt projkt
Som Björn Söder beskrev det i en debattartikel på Altinget 2020 anses satsningar på grön energi vara en del av ett socialistiskt och progressivt projekt. SD-politikern Tobias Andersson hävdade i en intervju med den högerextrema provokatören Nick Alinia 1924 att syftet med råd om att minska köttkonsumtionen inte är att minska klimatavtrycket, trots att köttindustrin enligt det globala forskningsprojektet Eat-Lancets senaste rapport står för en tredjedel av de växthusgaser som släpps ut. Det verkliga syftet med kostråden, sa Andersson till Nick Alinia, är att få män att äta mindre kött. Felaktigt hävdar han att kött ökar testosteronet hos män – och föreställer sig att det påverkar deras politiska ställningstaganden. ”Antingen är det en slump eller så har det varit för att man hoppas att de blir mindre självständiga och därigenom har lättare att rösta vänster”, säger han i intervjun, som ETC var först med att rapportera om.
Det har också forskats på fenomenet att koppla fossila bränslen och kött till ett machoideal. Inte minst kolkraft kopplas ihop med den nationalistiska nostalgin om en svunnen guldålder. Det är det som Donald Trumps slogan ”Make America great again” präglas av. Sverigedemokraternas vision av Sverige domineras av samma vision, ett homogent och patriarkalt samhälle. Kolgruvorna och oljearbetarna är mansidealet.
Identitetsmarkör
Statsvetaren Cara Daggett vid Virginia Tech-universitetet i USA myntade 2018 begreppet petro-masculinity i en artikel i tidskriften Millennium. ”Jag föreslog termen ‘petro-maskulinitet’ för att beskriva det hypermaskulina sättet att försvara fossila bränslen på som finns inom de växande auktoritära rörelserna i USA och på andra håll. I dessa sammanhang kan fossila bränslen fungera som starka konservativa symboler som står för manlighet, självständighet och oberoende – även när de inte längre har någon verklig ekonomisk betydelse för majoriteten av befolkningen”, skriver hon i en artikel med rubriken ”Petro-masculinity and the politics and climate refusal”.
Hon fortsätter: ”Med andra ord spelar fossila bränslen en roll i de nya auktoritära rörelserna i det globala Nord, inte bara på grund av vinster och konsumtionsmönster, utan också därför att privilegierade identiteter är genomsyrade av olja och täckta av kolstoft.”
Vid Chalmers tekniska högskola har ett internationellt forskningsnätverk bildats för att undersöka klimatförnekelse som ett växande samhällsfenomen. Undersökningarna leds av forskaren Martin Hultman som samlar forskare från flera länder och studerar hur motståndet mot klimatvetenskap inte bara präglas av ekonomi och politik utan att just identitet och känslor är drivande i den. Även Hultman konstaterar att fossila bränslen blivit symboler i högerextrema rörelser för självständighet, tradition och nationell identitet.
När motståndet mot klimatåtgärder kläs i frågor om manlighet och nationell identitet flyttas fokus från vetenskap till känslor. Motståndet mot klimatsatsningar blir ett verktyg för att polarisera. Och motståndet inom den högerextrema rörelsen mobiliserar aktivister och väljare.
