Brinner för bildning och fritt tänkande

I november 1851 flyttar den danske läraren Christen Kold tillsammans med 15 drängar i 20-årsåldern in på en gård utanför det lilla samhället Ryslinge i Danmark. På gården börjar han undervisa drängarna, men han gör det inte på något traditionellt sätt. Istället läser han hjälteromaner för dem för att fånga deras uppmärksamhet, sedan svarar han på de frågor som väcks under läsningen. På så sätt lyckas han introducera dem till historia, litteratur, vetenskap, teknik och mycket annat. Drängarna tar sedan med sig den nyvunna kunskapen hem och för den vidare till de andra på gårdarna. 

Historien om Kolds nyskapande pedagogik återfinns i Lene Rachel Andersens bok The Nordic secret som först kom ut 2017 och som släpptes i nyutgåva förra året. Christen Kold skapade en av Danmarks första folkhögskolor och det är just folkhögskolepedagogiken och idén om bildning, bildung på tyska, som Lene Rachel Andersen menar är ”den nordiska hemligheten”. En hemlighet så hemlig att inte ens de flesta i Norden tycks vara medvetna om vilken betydelse den har haft. 

Idén till boken föddes när Lene Rachel Andersen började fundera kring faktumet att de nordiska länderna hade utvecklats på ett närmast exceptionellt sätt. Från att ha varit bland de fattigaste länderna i Europa i början av 1800-talet blev Sverige, Norge och Danmark bland de mest framgångsrika och välutvecklade på bara 70 år (Finland gjorde sedan en liknande resa på bara 30 år). Vad var hemligheten? Hon misstänkte starkt att det gick att koppla till det som på tyska kallas för bildung och som är ett brett filosofiskt koncept som bland annat betonar vikten av utbildning, men också av personlig utveckling och mognad. De tyska idéerna spred sig till Danmark och övriga Norden under mitten av 1800-talet och ligger till grund för mycket av det som vi kallar för folkbildning. 

En annan utgångspunkt var hennes möte med den svenske entreprenören Tomas Björkman, som har fungerat som redaktör för boken. 

– När jag träffade Tomas och började diskutera de idéer som The Nordic secret handlar om så var det helt självklart för mig som dansk intellektuell – om jag får kalla mig för det – att kalla det för bildning. Medan Tomas som har svensk bakgrund och som kommer från ett näringsliv och en affärsvärld där man pratar mycket om utvecklingspsykologi, såg det ur den synvinkeln, säger Lene Rachel Andersen på perfekt klingande svenska från sitt arbetsrum i Köpenhamn när jag pratar med henne över videolänk. Att hon talar så bra svenska visar sig för övrigt dels bero på att hon under de senaste 20 åren rest mycket till Sverige i arbetet, men också på att hon växte upp med svenska barnprogram som 5 myror är fler än 4 elefanter.

Brokig bakgrund

Tillsammans satte Lene och Tomas upp ett antal hypoteser som de ville undersöka i boken, till exempel hur starkt sambandet var mellan bildung och modern självutveckling och om den nordiska bildningsresan även skulle kunna appliceras på andra länder i världen. 

Lene Rachel Andersen har en brokig bakgrund. Efter gymnasiet studerade hon ekonomi och arbetade sedan som lärarvikarie i några år. Men i 25-årsåldern drabbades hon av en existentiell kris och började fundera över vad hon egentligen ville göra med livet. 

– Då kom jag fram till att det var två saker som jag egentligen ville göra. Det ena var att skriva underhållning för tv, radio och film, speciellt sitcoms. Och sen hade jag länge tänkt att det är så tråkigt när man går i kyrkan, trots att det är så mycket viktigt man kan säga eller prata om. Så då fick jag idén att jag kanske skulle bli präst och började studera teologi. 

Parallellt med teologistudierna började hon skicka iväg pitchar på tv-underhållning och fick så småningom skriva satir för både radio och tv. För att få inspiration och lära sig mer om hantverket bakom att skriva manus började hon resa till USA och slogs då av att allt som skedde i USA också verkade ske i Europa, men några år senare. 

– Jag såg att det måste vara någonting strukturellt. Och då började jag intressera mig för kulturell evolution och teknologisk utveckling, vilket också ledde till att jag började fundera över hur framtiden skulle kunna komma att se ut. 

Debuterade med romansvit

Sedan 2005 har Lene Rachel Andersen arbetat som författare med fokus på teknologisk utveckling och mänsklighetens framtid. Hennes först publicerade verk var romanserien Både-Och i fem delar där varje del har namn efter veckodagarna. 

Böckerna har formen av en dialog mellan en gammal tv-producent och en ung kvinnlig livsstilsjournalist som för ett vindlande samtal om världens utveckling, framtiden och det Andersen kallar för global existentialism: vilken typ av varelser vill vi vara?

Efter framgången med Både-Och har hon skrivit ett stort antal böcker både danska och engelska, där en av de mest uppmärksammade är just The Nordic secret.  

Så vad handlar den nordiska hemligheten om? Om vi återvänder till Christen Kold så är hans pedagogik ett tydligt exempel på hur vi genom samtal och diskussioner kan växa och mogna. Det handlar också om att se varje person och försöka möta den utifrån dess förutsättningar och att kunskapsinhämtningen ska kännas relevant och meningsfull. Lene Rachel Andersen menar att det här perspektivet har genomsyrat inte bara folkhögskolorna utan nästan all undervisning i Norden. 

– Den där förståelsen av utbildning som är att läraren presenterar någonting och sedan ska eleven bara komma ihåg och reproducera det – det är inte det som är filosofin bakom skolorna i Norden. Istället vill vi att varje barn, varje studerande, ska förstå det som de håller på med. Och sen ska de helst även tycka någonting om det. 

Bildning och personlig utveckling möts

– När jag pratar med folk ute i världen kring pedagogik, just nu håller jag faktiskt i en onlinekurs kring det här, så är det många som säger att det inte alls är så de gör. Många tänker att vi måste massöverföra kunskap och sedan ska eleverna gå ut i världen med de korrekta svar som vi gett dem i skolan. Här i Norden lägger vi mycket större vikt vid att de måste kunna tänka själva. 

När Lene och Tomas möttes och började diskutera hur de skulle handskas med de massiva sociala förändringarna så var svaret för Lene bildning, medan Tomas menade att svaret var personlig utveckling. Lene var inte bekant med den personliga utvecklingslitteraturen, men Tomas rekommenderade henne att läsa den amerikanske psykologen Robert Kegan. Hon råkade också samtidigt läsa en svensk bok där en text av Vilhelm Snellman visade sig ha slående likheter med Kegans utvecklingsmodell. Senare förstod hon att Snellman hade fått sin förståelse av bildning från filosofen Friedrich Schiller, som spelade en viktig roll för den tyska bildungs-traditionen.  

– Då blev det uppenbart för mig att både Schiller och Kegan hade sett samma sak.  

Schiller beskriver människans olika utvecklingsfaser, vilket Andersen menar kommer väldigt nära hur modern utvecklingspsykologi ser på den mänskliga utvecklingen. Som barn är vi fysiska och emotionella varelser, därefter utvecklar vi med hjälp av andra en moralisk kompass och blir det som Schiller kallar för rationella personer, och som man i modern psykologi brukar kalla självstyrande. Vår moral är dock styrd av vår omgivande kultur och det som anses rationellt i vårt samhälle. Slutligen kan vi utveckla en inre personlig moral och blir då, som Schiller beskriver det, fria moraliska personer, eller “författare till våra egna liv” för att tala med modern psykologi. 

”Oförtjänt image”

Men samtidigt som det finns många likheter mellan bildningstraditionen och utvecklingspsykologin så finns det också väsentliga skillnader, menar Lene Rachel Andersen. 

– För Schiller spelar estetiken en väldigt viktig roll för hur vi utvecklas och den aspekten har inte psykologin med sig. Sen finns också skillnaden att psykologin är ett analysverktyg. En psykolog eller terapeut kan göra en tolkning av hur man mår eller beter sig. Men om man som klient inte är intresserad av att bli analyserad så kan psykologen inte göra så mycket. Men som lärare kan man få människor att se någonting som de inte visste fanns och därigenom väcka intresse. 

Lene Rachel Andersen menar att bildning i dag har fått en oförtjänt image av att vara arrogant och snobbigt. 

– Men egentligen är det en av de mest revolutionära, aktivistiska och utvecklande styrkor vi har. För en människa som har bildning och har gjort världen till en del av sig själv kan också möta världen på ett helt annat sätt än den som inte har det.

Ofta när man pratar om utvecklingen på 1800-talet så lyfter man fram industrialiseringen, utvecklingen av järnvägen och så vidare. Tycker du att vi har haft mycket fokus på de materiella villkoren och för lite på det idémässiga?

– Ja, det som händer när det kommer nya maskiner och en stark både teknologisk och ekonomisk utveckling är att det också finns en jättestor nyfikenhet. Det finns en hunger efter kunskap eftersom man inte vill känna sig dum. 

Du skriver på ett ställe att i Norden så tänkte man att om folket får kunskap så kommer de inte att göra revolution. Medan i många andra länder var man snarare rädda att folket skulle få för mycket kunskap. Det verkar ha funnits en väldigt stark tilltro till människor och till att kunskap är något gott just i Norden?

– Ja, och jag vet inte vad det beror på. säger hon men kommer sedan in på att det antagligen hänger ihop med det starka inflytandet från filosofer som Friedrich Schiller och Jean-Jacques Rousseau. 

– Vårt ledarskap har accepterat att underutbildade dummisar ska vi inte ha för många av. Så vi har faktiskt investerat väldigt mycket i bildning och det ska vi vara jättelyckliga för. Vi har också velat att ungdomar ska utbilda sig och inte bli auktoritärt tänkande.

I Sverige pratar många politiker numera om att vi ska få bort flummet i undervisningen och att vi måste fokusera mer på kunskapsinhämtning. Har ni en liknande diskussion i Danmark?

– Ja, på grund av alla Pisa-testerna och den nya skolreformen som kom för elva år sedan så har vi blivit mycket mer testfokuserade i Danmark också. Det är ett jättestort problem att vi håller på att slå sönder hela vår fina tradition och att det inte är pedagogiska kompetenser som avgör hur skolan ska vara utan ekonomiska intressen. Alltså allt det som kan mätas för pengar. Men det som inte kan mätas är ju bildningen eller hur meningsfull skolan är. Det går inte att göra en undersökning och säga att du har 4,3 i meningsfullhet.

– Det ironiska är att det som näringslivet säger att de vill ha är människor som kan ta ansvar och som kan samarbeta, som kan lösa konflikter, som är kreativa och som kan tänka själva. Och det är precis just det som vi håller på att ta bort från utbildningssystemet. Ju mer vi definierar i förväg hur man ska göra och vad man ska lära sig och att alla barn över hela landet, oavsett vilka de är, måste göra allting på ett sätt som går att mäta desto sämre blir de på det som kommer att ge dem möjligheten att skapa mening i sina liv.

Förutom folkhögskolorna, som du skriver mycket om, antar jag att även biblioteken måste haft stor betydelse för bildningen? 

– Ja, jag vet inte när det kom i Sverige, men i Danmark var det på 1860- och 70-talet en del av  kooperativrörelsen där målsättningen var att även kooperativbutikerna i mindre byar skulle få eget bibliotek. När de första kooperativa butikerna startade i Danmark så införde man i stadgarna att 2,5 procent av överskottet skulle gå till undervisning. Så vad man gjorde då var att man köpte böcker för pengarna och skapade ett litet studierum i kooperativet. Och redan innan dess fanns det privata bibliotek. Överhuvudtaget har det de senaste 150 åren på många olika håll funnits den där förståelsen av att vi måste ha en upplyst befolkning.

Normbrytarna Pippi och Emil

Även barnkulturen har spelat en viktig roll, säger hon. 

– Innan Astrid Lindgren så fanns det mest barnböcker där barnen är artiga och gör allting rätt. Men sen kom de här mer anarkistiska barnböckerna med Pippi Långstrump och Emil som är olydiga och bryter mot regler. Vi i Norden har vuxit upp med att man får förhålla sig kritiskt till normer och auktoriteter. Och det är ju inte många länder där man har uppfostrat alla barn med det tankesättet.

Är du rädd att den här bildningstraditionen är på väg att försvinna, att politikerna i dag inte ser värdet av den på samma sätt som tidigare?

– Det är helt tydligt att det saknas någonting i dag. Dagens vuxna har vuxit upp i en postmodern värld där den politiska agendan kring bildning för hela folket inte har spelat samma roll som den gjorde för generationerna innan. Och därför har vi både en befolkning och politiker som inte är medvetna om det här. Vi har förlorat samtalet kring bildning och det är också en av orsakerna till att The Nordic secret blev en så tjock bok, eftersom det ligger en hel människosyn och samhällsprojekt bakom det här. Ta Musikskolan i Sverige till exempel som var jättestor eftersom man tyckte att det var viktigt att alla barn skulle kunna spela ett instrument och att man skulle ha den dimensionen i livet också.

Efter att The Nordic secret kom ut första gången har Lene Rachel Andersen skrivit flera ytterligare böcker med bildningstema och hon har också varit med och bildat tankesmedjan Nordic Bildung och både ett globalt, ett europeiskt och ett nordiskt bildningsnätverk. Och hon märker tydligt att det finns ett sug efter bildning hos många. 

– Jag tror att om vi tillsammans kan bygga starkare och bättre lokalsamhällen och mötesplatser så kommer också väldigt många att må bättre. Och vi har dem ju, de finns, det är bara att gå ut och vara med.