Pastor, feminist och människorättskämpe

– Arbetet med att försvara flickors och kvinnors rättigheter är min passion. Orden är Ana Ruth Garcias, och hon uttalar passion med en emfas som skulle övertyga även Tomas tvivlaren. Den bibliska referensen är på sin plats, Ana Ruth Garcia är nämligen pastor, och hon använder sitt kall i kvinnors och flickors tjänst, i hemlandet Honduras. 

– Mitt land har tragiskt nog väldigt höga nivåer av våld på alla plan, särskilt riktat mot kvinnor och flickor. 

I mitten av maj är hon på besök i Sverige för att ta emot regeringens utmärkelse för mänskliga rättigheter, Per Anger-priset. Utöver prisceremonin är schemat späckat med allehanda punkter: Ana Ruth Garcia ska bland annat träffa gymnasieelever, möta ärkebiskopen och utrikesministern, besöka organisationerna UN Women Sverige och Act Svenska kyrkan – som nominerade henne till priset – medverka i riksdagsseminarium och föreläsa för personalen på Forum för levande historia, som också är platsen där Syre lyckas få en pratstund med henne. 

I sin motivering skriver juryn att Ana Ruth Garcia “har möjliggjort en påtaglig, positiv förändring och även inspirerat andra att driva kampen för rättvisa och inkludering”, och detta har hon åstadkommit genom 30 års arbete som idag utförs genom organisationen Ecuménicas por el derecho a decidir, en del av den evangelikala kyrkan som är utbredd i landet. Det är också inom denna kyrka Ana Ruth Garcia är pastor. Det är en ganska ovanlig kombination av tro och aktivism som präglar hennes mission, och som är sprungen ur djupt personliga erfarenheter. Kyrkan är samtidigt en plats för starkt kvinnoförtryck. 

– Generellt finns det många sociala normer i Honduras, mycket misogyni och kroppskontroll. Och det finns en tystnadskultur så att om det sker något inom kyrkan, som ett övergrepp, så ska man vara tyst, säger Ana Ruth Garcia.

Kyrkan central

Samhället är också renons på barnrättigheter, det är bara vuxna – läs vuxna män – som har rätt till makt och förmåga att styra över sina egna liv, fortsätter hon.

– Enligt dem är det rätt enligt Gud att man ska uppfylla de bestämmelser som kyrkan har satt. Det trumfar till och med föräldrarnas beslutanderätt. Och det gäller både den katolska kyrkan och de evangelikala kyrkorna. 

Målet är att kvinnor och flickor i Honduras fullt ut ska kunna åtnjuta sina rättigheter.

– Och eftersom det är ett extremt religiöst land, vad kan vara bättre än att avmytifiera och avslöja kyrkorna, och tvinga dem att ta av sig masken. Kyrkorna som har cementerat de här omständigheterna helt i mitt land helt. Jag kommer inte hinna få se alla de här förändringarna, men vi förbereder de nya generationerna med det här tankesättet. 

Ana Ruth Garcia blev pastor vid blott 18 års ålder – det var religionen som kom först, före engagemanget mot orättvisor. Hon växte upp med en pappa som var tämligen dogmatisk och lärde henne läsa bibeln som sexåring. Men hon hade samtidigt en väldigt liberal mor. 

– Hon motsatte sig alla kraven som kom från min pappa. 

Bevittnade övergrepp

Samtidigt fick hon tidigt upp ögonen för vilka maktordningar som gällde. En händelse som blev avgörande för Ana Ruth Garcias fortsatta vägval i livet skedde under tonårstiden. Hennes vännina blev vid 13 års ålder utnyttjad av en äldre chef inom kyrkan och blev gravid.  

– Hon visste inget om sådant, visste inte vad som hade hänt. Det påverkade mitt liv för alla i kyrkan vände sig mot henne, sa att det var hon som hade förlett honom, att han var offret. Min vännina blev utesluten ur kyrkan på grund av det här. Det drabbade mig väldigt hårt, jag förstod att någonting var fel. Det var orättvist. 

Lyckligtvis var vänninans mamma sjuksköterska och utförde en hemlig abort.

– Så att min väninna kunde fortsätta sina studier och uppfylla sina drömmar. Idag är hon en framstående gynekolog. Men det var väldigt ledsamt och smärtsamt att se henne behöva lämna kyrkan på grund av den situationen. Jag stannade inom kyrkan men protesterade mot alla de saker jag såg som var fel, och särskilt när det drabbade unga kvinnor. 

Göra upp med dogmerna

Med tiden utbildade sig Ana Ruth Garcia till rådgivare för att bistå unga kvinnor och ensamstående mammor upp till 25 år. 

– Det arbetet tyckte jag mycket om, att råda och ledsaga dem som blivit utsatta för våld, inom och utanför kyrkan. 

Utbildningen skedde i en mennonitisk kyrka, sedan blev Ana Ruth Garcia involverad i metodistkyrkan som kom till ön efter stormen Mitch för att hjälpa till med återuppbyggnaden. 

Med deras hjälp fick hon ett stipendium som gjorde att hon kunde vidareutbilda sig i Costa Rica. 

– I metodistkyrkan var det inte männen som erbjöd stipendiet utan det kom en grupp kvinnor som ville veta vad som pågick i Honduras. I den amerikanska metodistkyrkan är det väldigt uppdelat mellan män och kvinnor, kvinnorna är helt autonoma och har inget med de manliga biskoparna att göra till exempel.

Under den utbildningen genomgick Ana Ruth Garcia vad hon beskriver som en metamorfos.

– Jag fick frigöra mig från mina egna dogmer från min uppväxt, talet om synd och ett helvete där kvinnorna blev dömda, alla de dogmerna fick jag dekonstruera. Det var i Costa Rica jag första gången hörde talas om genusbaserat våld och feministiskt teologi. 

Feminism, teologi och konst

Utifrån den nyförvärvade kunskapen kunde hon försvara kvinnorna i sitt hemland med än mer styrka och passion, och bli en röst för de som inte kan eller vågar höja sin, berättar Ana Ruth Garcia 

– Då började all frigörelse från förtrycket! säger hon och skrattar. 

Hur arbetet går till konkret? 

– Vi gör många olika saker, vi har en medföljandeverksamhet fär vi ledsagar offer för all typ av våld, särskilt sexuellt våld, med hjälp av psykologer och juridisk rådgivning. Vi har också ett nätverk där vi har skyddat boende och familjehem som är till för barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. 

Samtidigt är allt inte hemskt, understryker Ana Ruth Garcia och berättar om sin verksamhet för tonåringar där de utgår från feministisk teologi.

– Nu har vi lagt på ytterligare en sak och då kallar vi det konstteologi. Flickorna kan läka såren som övergreppen och våldet har förorsakat dem genom konsten, vi jobbar mycket med muralmålningar, som det finns en stark tradition av här. Vi målar också på duk, jobbar med poesi, trycker t-shirts. Allt det här arbetet görs med en ung konstnär och ung kvinnlig teolog, och det är därför vi kallar det konst och teologi, 

De jobbar också med en agenda där flickorna själva kan formulera sina krav och behov.

– De pratar om sina egna drömmar och om vad de vill ha. Det ger dem röst. Vi ordnar möten så att de kan träffa parlamentariker. Processen innehåller de här delarna, det är väldigt viktigt, först kommer mänskliga rättigheter, sedan feminism, sedan gör vi politiskt påverkansarbete. Vi ger dem bara verktygen och stärker dem så att de själva ska kunna lägga fram sina krav, och att ingen vuxen ska bestämma över dem. 

Svåra tider med herr Trump

Rätten till sexuell och reproduktiv hälsa är en av Ecuménicas kärnfrågor. Abort är förbjudet i Honduras oavsett skäl, men 2023 tilläts dagen efter-piller efter intensivt påverkansarbete från Ana Ruth Garcia och organisationen. Nu väntar emellertid osäkra tider.

Misogyna strömningar är på frammarsch och biståndet skärs ned. Hur ser du på framtiden? 

– Nu kommer vi in på det svåraste, säger Ana Ruth Garcia och blir märkbart allvarlig. 

– I och med herr Trumps vinst i valet i USA har det skett en väldigt stark ökning av alla de organisationer som är emot rättigheter i hela Latinamerika. Alla rörelser som framför hatbudskap, diskriminering, våld mot kvinnor, alla de rörelserna som står bakom de här sakerna har blivit stärkta av den här situationen. Genusfrågor finns inte längre, hbtq-frågor finns inte längre, och vi stöder ju också flickor som är lesbiska, icke-binära och så vidare.  

Ecuménicas por el derecho a decidir finansierades inte direkt av USAID, den myndighet som team Trump och Musk skrotat med buller och bång. Det gjorde däremot flera av deras samarbetspartners.

– Till exempel hade UN Women Honduras en massa viktiga projekt, men de stoppades i januari. Organisationen Católicas för rätten att bestämma själva, en mexikansk systerorganisation, fick sin finansiering från USA och har fått gå från 60 anställda till 14, och de har i sin tur stoppat allt bistånd till oss. 

Under ständig attack

Men det finns internationella och lokala biståndsarbetare som inte stöder någon organisation som har att göra med trosfrågor och religiösa övertygelser, berättar Ana Ruth Garcia.

– Inte ens när vi själva definierar oss som feminister. 

Förklaringen är att religionen och kyrkorna har varit de som har motsatt sig kvinnors mänskliga rättigheter och velat hålla kvinnor underställda män, precis som Ana Ruth Garcia själv erfarit.

Från radikala religiösa kommer å andra sidan direkta hot mot Ana Ruth Garcia och hennes organisation. Det handlar om allt från fysiska attacker mot deras lokaler som stenkastning mot fönster och hatbudskap i stil med “feminazis” på väggar och dörrar, till telefonavlyssning, övervakning, trakasserier och till och med tillfällig exil. Även politiker och andra olika grupper som motsätter sig jämställdhetsarbete och arbete för mänskliga rättigheter har gått till hårda verbala angrepp mot Ana Ruth Garcia och Ecuménicas. 

Att Honduras 2021 fick en kvinnlig president, Xiomara Castro från landets vänsterparti, tedde sig till en början hoppfullt. 

– I sin regeringsplan lovade hon att avskaffa kriminaliseringen av kvinnor som beslutar sig för att utöva sin rätt att bestämma över sina kroppar, liksom omfattande sexualundervisning och många andra saker för att avskaffa alla former av diskriminering och våld mot honduranska flickor och kvinnor. Men tyvärr var det enda framsteg som gjordes när det gäller kvinnors mänskliga rättigheter att ta bort förbudet mot akut p-piller. 

”Ett erkännande”

Istället lade Xiomara Castro in sitt veto mot lagen om förebyggande av ungdomsgraviditet som möjliggjorde omfattande sexualundervisning i skolorna, konstaterar Ana Ruth Garcia.

I ljuset av alla dessa motgångar ser hon Per Anger-priset som ett erkännande av sin 30 år långa kamp. 

Priset sänder ett tydligt budskap till staten Honduras, säger hon, och det är att “Ana Ruth García inte är ensam”. 

– Det finns en hel regering i Sverige och ett folk som stöder henne. För min organisation innebär det ett kollektivt erkännande av det arbete vi har utfört under åren, och det är ett utmärkt tillfälle för världen att få veta att troende kvinnor också kan vara feminister och förena vår tro med feminism, sexuella och reproduktiva rättigheter och kampen för jämställdhet mellan könen.

Avslutningsvis vill jag fråga vad Ana Ruth Garcia vill säga till utrikesministern när de möts – väl medveten om att Forum för levande historias projektledare Lotta Holmgren tittar på klockan. Sådant bekommer emellertid inte Ana Ruth Garcia – hon vet vad hon vill ha sagt. 

– Tre saker! Man kan inte förbjuda dagen efter-piller, det vore en enorm katastrof. Abortfrågan, vi måste lyfta ur förbudet mot abort ur konstitutionen. Och det är akut att få till sexualutbildning till unga tjejer i skolorna, det kan inte fortsätta så att de inte känner till hur deras kroppar fungerar, säger Ana Ruth Garcia, de sista orden mitt i steget.