Det finns mycket att säga om KD:s utspel om att vilja förbjuda niqab och slöja. För mig, som är muslim och själv bär slöja, är det här samtalet alltid svårt. Inte för att jag saknar ord – tvärtom – utan för att det ofta handlar om mig, om oss, och om våra kroppar.
Jag har stått mitt i den här antimuslimska debatten i över ett decennium, sett den förskjutas, hårdna, och sett vart den var på väg. Mycket av det som behövde sägas har redan sagts. Men ändå vill jag säga tre saker.
Att vara feminist är att också förstå hur kvinnokroppen i tid och otid sexualiseras och problematiseras. Det är ett falskt narrativ att vi lever i ett land där kvinnokroppen är helt oreglerad. En kvinna får enligt lagen inte bada barbröstat i en simhall, eller ta av sig BH:n på stan en varm sommareftermiddag. Det kan trots allt en man göra, i detta ”jämställda land”. Om en kvinna skulle göra det riskerar hon böter för ”förargelseväckande beteende”.
Jag har en vän som råkade ut för just detta. Hon satt i en park tillsammans med sina manliga vänner och trodde, i sin naivitet, att samma regler gäller för män som för kvinnor. Men så är det inte. Det säger något om hur vi fortfarande betraktar kvinnokroppen som ett problem som måste hanteras, snarare än en kropp bland andra.
När jag själv bär slöja möter jag samma logik, fast från ett annat håll. En kropp som inte får synas, men samtidigt inte får döljas.
Vi behöver prata mer om denna typ av religiös konservatism som KD ägnar sig åt och maskerar som ”svenskhet” eller ”demokrati”. Vi är väldigt många kvinnor som täcker våra kroppar på olika sätt och i olika grader. Det gör vi av olika anledningar – men ytterst för att vi måste förhålla oss till patriarkatet. Det gör även Ebba Busch. Annars hade hon inte tagit på sig en BH varje morgon eller handlat kläder och smink.
Hon lever inte som hon lär – såklart. Men det handlar inte om henne. Det handlar om att KD vill kontrollera kvinnors kroppar. Därför har de också på EU-nivå motverkat aborträtten. De skiter i kvinnor och deras självbestämmande.
Det ironiska är att de konservativa värderingar KD vill försvara ofta liknar de religiösa normer de påstår sig vilja bekämpa. Det är samma logik: kvinnan som symbol, kvinnan som ska täckas – eller blottas – för någon annans skull.
Den här påhittade konflikten som delar av högern ägnar sig åt är så oärlig. Jag har aldrig stött på någon som inte vill motverka våld i hederns namn. Men hur hade Fadime eller Pela räddats av en diskussion om slöja, niqab eller burka? De bar inte ens slöja. Som så många unga kvinnor som lever med den formen av kontroll.
Det är så jävla ledsamt att se hur politiker ständigt kidnappar deras livsöden för politiska poäng.
Samtidigt känner jag kvinnor i Sverige som bär heltäckande och är matriarker i hemmet – ingen man kan säga något till dem. De få studier som finns om varför kvinnor väljer niqab eller burka i västvärlden säger samma sak: de uppger religiositet i första hand, identitet i andra hand och sexualisering i tredje hand.
Med andra ord: de är trötta på att betraktas och upplevas som sexuella objekt, och de ser inte sitt kvinnovärde i sin kropp.
Jag tänkte först att KD:s utspel var populistiskt, att det handlade om extremhögerns frammarsch. Men ju mer jag tänkt på det, desto tydligare ser jag hur det ligger helt i linje med den konservatism de alltid förespråkat. Oavsett om det gäller kvinnor som vill göra abort, eller kvinnor som vill bära burka, så kommer de att vilja lagstifta. Det handlar om kontroll. Punkt.
Och ja – det här är också en kommunikationsinsats från KD, som gärna vill att vi diskuterar just detta eftersom de riskerar att åka ut ur riksdagen nästa val. Det är cyniskt, men effektivt.
För mig, som bär slöja och ser hur den blivit en symbol i någon annans politiska krig, är det svårt att inte ta det personligt. Men samtidigt handlar det inte bara om min kropp. Det handlar om allas våra kroppar – om vilka rättigheter kvinnor ska ha i ett samhälle.
Min kanske viktigaste slutpoäng någonsin: Det vi som kvinnor kan göra som motkraft är att villkorslöst stötta varandra. Eftersom ingen av oss är fria förrän alla vi är det.
Så, snälla – kan vi bli av med alla pick me girls och börja jobba för en verklig förändring som faktiskt gagnar oss alla?
