Det skulle kräva mycket arbete och flera miljoner kronor varje år att sänka referensvärdet för varg till 220 individer, enligt beräkningar från Naturvårdsverket. 220 vargar är det lägsta antalet som anges. Att sänka referensvärdet till 170 som regeringen vill är inte möjligt.
Regeringen vill sänka referensvärdet för varg till 170 individer och gav Naturvårdsverket i uppdrag att lämna förslag på vilka åtgärder som krävs för att göra det möjligt. Naturvårdsverket meddelar nu att referensvärdet för varg i Sverige kan sänkas från dagens 300, men det kräver omfattande åtgärder.
Naturvårdsverket är också tydlig med att referensvärdet inte kan sänkas till 170 individer, eftersom det är nivån för minsta livskraftiga population och referensvärdet måste vara högre, enligt EU:s vägledning om art- och habitatdirektivet.
Ett referensvärde på 220 eller mindre, med målsättningen att det egentliga antalet vargar ska minska betydligt ”riskerar att medföra att populationens trend eller framtidsutsikter blir negativa och att vargen inte längre har gynnsam bevarandestatus i landet”, skriver Naturvårdsverket.
Det skulle också kräva en och utökad övervakning och detaljförvaltning som skulle ta upp till fem år att genomföra. Förmodligen skulle arbetet kräva två till tre årsarbetskrafter på varje länsstyrelse som har ”regelbunden vargförekomst”. Även på Naturvårdsverket beräknas två extra årsarbetskrafter behövas.
Dyr förvaltning
Kostnaderna för förvaltningsprover och DNA-analyser beräknas uppgå till 4,5 miljoner kronor per år, för ett referensvärde på 220 vargar. Ytterligare analyser beräknas kosta upp till drygt 2 miljoner kronor initialt och sedan runt 650 000 kronor per år. Att flytta en varg från renskötselområdet skulle kosta mellan 6–14,7 miljoner kronor, vilket kan behövas om ingen varg lyckas vandra ner för att reproducera sig i den svenska vargstammen.
Det behövs också en beredskap för vissa län för att flytta genetiskt viktiga vargar, som skulle kosta mellan 4–6,7 miljoner kronor per år, för varje län, inklusive en flytt. Samma kostnad beräknas för beredskap och flytt som nödåtgärd, då skyddsjakt inte skulle kunna tillämpas i samma utsträckning som i dag. Naturvårdsverket listar flera åtgärder som skulle behövas, som beredskap för GPS-märkning.
Naturvårdsverket har gett förslag på åtgärder inom tre olika nivåer för sänkt referensvärde. Kostnaderna och omfattningen av arbetet ökar för ett lägre antal. De andra nivåerna ligger på 270 och intervall på 220–270. Åtgärder för ett referensvärde på 270 individer beräknas ta ett år att genomföra och skulle kunna innebära ökad licensjakt. Kostnaderna för årliga analyser skulle i så fall ligga på runt 1,5 miljoner kronor.
Ändringar i jaktlagen
Om referensvärdet av vargar sänks behövs en mer individbaserad förvaltning och förändringar i jaktlagen och jaktförordningen, bland annat för att kunna GPS-märka vargar i förvaltningssyfte. Jaktbeslut måste också kunna ändras snabbare, så Naturvårdsverket föreslår att datumgränsen för licensjakt tas bort.
Naturvårdsverket påpekar också att det är viktigt att utvärdera vilken effekt som nya förvaltningsåtgärder har innan man kan fastställa att en minskad vargstam inte försämrar förutsättningen för överlevnad.
– För att bibehålla den gynnsamma bevarandestatusen, och därmed möjligheterna till aktiv förvaltning genom jakt, behöver en minskning av vargstammen göras stegvis, säger Carl-Johan Lindström, enhetschef vid Viltförvaltningsenheten i ett pressmeddelande.
Naturvårdsverket har använt underlag från olika länsstyrelser, Sametinget, forskningsprojektet Skandulv och Grimsö genetiska laboratorium på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att bedöma kostnader och möjliga åtgärder.
För en vecka sedan fick Naturvårdsverket ett nytt uppdrag från regeringen om att se över miniminivåerna för varg. Detta för att licensjakten redan nästa år ska kunna anpassas efter regeringens planerade referensvärde på 170 vargar.
