I en debattartikel i GP skriver representanter för organisationen Mind att det maktspråk och de repressiva åtgärder som föreslås i regeringens senaste utredning om trygghet och studiero i skolan ökar risken för psykisk ohälsa hos barn och unga. Och det är enkelt att hålla med: i utredningen föreslås bland annat att ”förebyggande arbete för att skapa trygghet och studiero” byts ut mot ”arbete för att upprätthålla trygghet och studiero”, avstängningstider och förflyttningar ska bli längre, utvisningar ska få ske utan varning, kompensation för missad undervisning ska bara ges ”så långt det är möjligt”.
Den här retoriken går hand i hand med regeringens andra planer för barn och unga i samhället: hårdare straff längre ner i åldrarna. Den är väldigt frekvent i kriminalpolitiska diskussioner, där regeringen bland annat föreslår sänkt straffrättsålder och ungdomsfängelser. Man gör gång på gång skillnad på barn och barn: Vi har skyddsvärda, snälla barn som sköter sig, och mindre skyddsvärda, dumma barn som begår brott. Man vill skydda de snälla, skyddsvärda barnen från de dumma barnen, på de dumma barnens bekostnad. Trygghet och studiero – eller en trygg uppväxt – kan offras för några (de dumma) för att till synes uppnås för andra (de snälla). Men det är en illusion. Om vi inte arbetar för trygghet för alla barn kommer vi aldrig åt roten av problemet. Det här är en farlig retorik, som i längden bara kommer skapa mer otrygghet, fler otrygga barn och därmed högre risk för att fler barn faller in i destruktiva mönster.
Med det sagt – det är så klart viktigt att ha allas trygghet i åtanke. Det kan betyda att en elev med stora utmaningar helt enkelt inte fungerar i en viss grupp, eftersom det inte blir tryggt för någon. I en idealvärld hamnar man inte där, om man har möjlighet att göra ett tillräckligt bra förebyggande arbete. I realiteten kommer det dock finnas situationer där vissa åtgärder kan behövas, för att skapa trygghet. Men att de åtgärderna ska ha en straffande karaktär snarare än en med fokus på att skapa trygghet för den ”stökiga” personen kommer inte att göra hen mindre ”stökig”. Ett straff blir bara ytterligare ett kvitto på att man inte passar in, att man inte är välkommen eller önskvärd, att man är ett dumt och icke skyddsvärt barn. Ett straff riskerar att elda på ett redan bristande framtidshopp – vilket är precis motsatt mot vad vi behöver hos våra unga i dag.
Att prata om trygghet och inte mena allas trygghet är skevt och farligt. Menar vi allvar med att skapa ett tryggt samhälle kan vi inte göra skillnad på barn och barn, människor och människor. Trygghet byggs från grunden och upp, inte genom stärkta makthierarkier och hårdare straff ovanifrån. En utredning om trygghet i skolan bör inte missa barnperspektivet – men denna utredning gör det. Fokus borde ligga på att vi behöver fler lärare och andra vuxna på skolan, mindre grupper, och mer utrymme och fler verktyg för trygghetsskapande. Det är så vi kan skapa trygghet på allvar. Den hårda retoriken kommer inte skapa trygghet, den kommer skapa motsatsen: ett hårt och människofientligt samhälle, med utfrysning, rädsla och straff som främsta metoder.
Livsmedelsverket står fast vid sina rekommendationer om minskat köttätande.
Vår landsbygdsminister tycker att alla borde äta mer kött.
