När miljöaktivisten Staffan Wrigge gick bort hittades en oväntad skatt i hans källare: fotografier, flygblad och plakat från den svenska miljörörelsens begynnelse. Det tog åtta år för Göran Folin och föreningen Alternativ stad att gå igenom materialet och sortera det för framtiden. Syre fick en exklusiv förhandstitt när 20 välfyllda lådor nyligen överlämnades till Arbetarrörelsens arkiv.
Vid Slussen i Stockholm har ombyggnadskaoset pågått i snart ett decennium. Genom en lång korridor av byggställningar rör sig människor till och från den provisoriska hållplatsen där jag kliver på bussen mot Nacka. Från fönstret ser jag hur byggprojekten fortsätter att kanta vägen – som symboler för en stad i tillväxt och förändring.
Femton minuter senare stiger jag av vid Skuru skola. Med Göran Folin i luren hittar jag mitt mål: en undanskymd liten gata och en röd stuga med vita knutar, halvt gömd i en vildvuxen trädgård.
Jag har åkt hem till Alternativ stads Göran Folin, 87 år, för att ta del av protokoll, plakat och unika fotografier från miljörörelsens tidiga år. Inne i den lilla stugan är kartongerna staplade från golv till tak. Där finns berättelsen om Almstriden och Alternativ stads andra aktioner, men också en glimt av den tidsanda som lade grunden för den moderna svenska miljörörelsen.
Det har gått över 50 år sedan ett antal ungdomar klättrade upp i almarna i Kungsträdgården – och vägrade gå ner. Almstriden satte stopp för rivningarna av Stockholms unika innerstadskvarter och bland aktivisterna fanns Göran Folin och Staffan Wrigge.
Materialet jag ska ta del av hittades i Staffan Wrigges källare efter hans bortgång 2017. Till yrket matematiker, men han spelade också en central roll som sammanhållande kraft i Alternativ stad. I hemlighet hade han sparat och sorterat allt från mötesprotokoll till fotografier och plakat som han och andra i Alternativ stad samlat in.
– Wohaha! Vi körde hem allt till mig och dumpade det i vardagsrummet – och där har det blivit kvar eftersom Alternativ Stad inte har egen lokal. Så i åtta år har jag levt i mitt lilla kombinerade sov- och arbetsrum, säger Göran Folin.
Med hjälp av en grupp 1970-talsaktivister från Alternativ stad har han gått igenom materialet och lagt till ytterligare minnesanteckningar. Nu ska det hämtas av Arbetarrörelsens arkiv, där det ska bevaras för framtiden.
En tid laddad med politisk sprängkraft
Under eftermiddagen i stugan – som blir betydligt längre än planerat – tar Göran Folin mig tillbaka till en tid laddad med politisk sprängkraft. Jag är född 1971, samma år som Almstriden, och för ung för att minnas vare sig den eller 68-rörelsen. Men jag minns engagemanget på 1970-talet och hur det genomsyrade allt, från unisexkläderna till barnprogrammen på TV.
Som journalist på gröna tidningar har jag blivit förtrogen med miljöfrågans framväxt, men innehållet i lådorna, tillsammans med Göran Folins berättelser, ger historien ny färg.
Göran Folin har dessutom ett enastående minne för underhållande detaljer – men så har han också en historia som reporter i nöjesvärlden. Vägen dit gick via en grillbar han startade i sin hemstad, inspirerad av det han sett i Europa efter att som 19-åring ha varit till sjöss.
– I Falköping fanns ingenting. Jag tänkte att jag måste skapa något för mig och andra ungdomar.
Grillbaren blev en succé och med tiden ett smått mytomspunnet tillhåll. I ett avskilt rum med en stor jukebox ordnades danskvällar och Göran Folin var tvungen att hålla sig ”alert med nya plattor”. Han började prenumerera på tidningen Show business, och när de sökte en redaktör tog han chansen – och hamnade i Stockholm.
– Det var en dröm att komma från Falköping, få träffa Lill-Babs och andra kändisar, och gå gratis på film och teater.
Men han tyckte att annonserna fick styra innehållet i tidningen och ledsnade. Det blev istället – nästan – en examen som folkhögskolelärare, och sedan var han med och grundade Kritisk Utbildningstidskrift, KRUT, där han blev kvar till pensionen.
På 1960-talet liftade Göran Folin runt i Afrika i drygt två år. Med nya insikter och ett växande globalt medvetande återvände han 1968 till ett Stockholm som hade förändrats.
– Jag kände inte igen mig. Plattan, Sergels torg, var precis färdig och som ett tecken i tiden utrustad med en talarstol och ett jättelikt klotterplank, men Kulturhuset hade ännu inte byggts. Där stod vi – människor från höger till vänster – hela den vackra sommaren, med de halvrivna husen som fond, och diskuterade. Det blev en källa till inspiration för mig och många andra. Hur kunde en hel stadsdel få försvinna? Och varför visste ingen varför?
Där väcktes drivkraften att få insyn och att påverka, och 1969 var han med och startade Alternativ stad. Samtidigt gav studentdemonstrationerna i Paris 1968 eko långt utanför Frankrikes gränser och tidsandan blev betydelsefull för den framväxande miljörörelsen.
– De där åren fick folk att komma igång. De gamla Klara-kvarterten låg i stora gropar och allt planerades efter bilen, men efter rekordåren på 1950- och 60-talen blev människor plötsligt varse att de enorma ekonomiska framstegen också kunde leda till miljöförstöring.
Till och med institutioner påverkades av samhällsandan, menar Göran Folin, och visar bilder från Moderna museet där människor sitter bland tavlorna och diskuterar.
– Vi hade ingen stor möteslokal och fick ha våra stormöten på Moderna museet. Där satt vi, ett par hundra mer eller mindre anarkistiskt lagda personer, bland de där idiotdyra målningarna. Utan minsta tillsyn.
Inte bara politikernas fel
Göran Folin pekar på låda nummer 20 och berättar att innehållet däri – protokoll och annat från Alternativ stads första fem år – visar den resa organisationen gjorde innan de hade sin problembild klar.
– Man kan se en klar linje där vi mer och mer förstår att det inte bara är politikerna som orsakar det vi tycker är dåligt. Bakom dem finns andra mekanismer som påverkar, som näringslivet, och hela det ekonomiska systemet och dess krav på ständig tillväxt.
När bilarna allt mer tog över staden fortsatte Göran Folin ändå att cykla, men det hade sina nackdelar.
– Det fanns inte en cykelbana i stan och motorerna saknade avgasrening. Det kan vara därför jag i dag har ganska svåra lungproblem efter en långvarig sarkoidos.
Men i dag har vi fått en tydlig omsvängning, menar han.
– Äntligen! Efter 50 år har stadsplanerare och politiker i hela världen börjat inse att massbilismen i innerstäderna inte är hållbar.
Han nämner Paris som exempel på en stad som kommit långt. Där har man lagt om stora delar av centrumtrafiken och ger plats åt cyklister, kollektivtrafik och gående. Cykelbanor prioriteras nu i allt fler städer runt om i världen, även i Stockholm. Alternativ stad har engagerat sig för cyklismen under alla år. Bland bilder och flygblad från tidiga cykeldemonstrationerna finns också en tidningsnotis sparad, som vittnar om att Critical Mass, en global rörelse för cyklismen, som startades 1992 i Los Angeles, inspirerades av cykeldemonstrationerna i Stockholm på 1970-talet.
Numera fungerar Alternativ stad som lokalgrupp i Jordens vänner, men de är fortfarande en egen platt organisation utan styrelse, där alla beslut tas på möten öppna för alla de 500 medlemmarna. Den största frågan för föreningen just nu är Skeppsbron, där både trafiken och stadsmiljön står i fokus.
– Massbilismen är inte bara beroende av vägar att köra på, utan också av platser att placera bilen på. Vi har valt Skeppsbron som exempel för där finns en jättestor parkeringsplats som både ökar bilismen och hindrar en vettig utveckling av Stockholms mest centrala och äldsta kaj. Där tillåts alltså 150 bilar stå och njuta av den superba utsikten över vattnet i stället för att Stockholmarna kan göra det.
Vad skulle ni vilja se där istället?
– Där kunde till exempel finnas ett lokalt museum eller en utställning om Stockholm som de många kajernas stad. Där skulle också kunna finnas platser för kulturaktiviteter och överhuvudtaget ställen där man kunde träffas utan att det kostar skjortan. Och grönska, så klart, däribland gärna en massa året-runt-gröna träd och buskar, som det finns så lite av i stan.
Alternativ stad hoppas få fram fler idéer om hur Skeppsbron kan utformas genom en tävling som de planerar att utlysa.
Den största segern
Vi bläddrar bland bilder från Almstriden, en av Alternativ stads första stora aktioner – och en stor seger. Almstriden utspelade sig natten till den 12 maj 1971 när demonstranter och polis drabbade samman i Kungsträdgården. Målet var att rädda 13 hundraåriga almträd som skulle fällas för att ge plats åt bland annat en biljetthall till den nya tunnelbanestationen. Alternativ stad ville också hindra rivningen av det lilla Te-huset, som låg inbäddat bland almarna och var en populär träffpunkt och ett av få utomhuscaféer i innerstan.
Alternativ stad, som då var en ”aktionsgrupp”, hade kampanjat och samlat in namnunderskrifter mot förslaget, men fick inget gehör från politikerna. Almstriden resulterade i att almarna fick stå kvar och det växande missnöjet mot cityomvandlingen vid den här tiden gjorde att striden fick ett starkt symbolvärde i stockholmspolitiken. Den uppmärksammades även internationellt sedan de dramatiska bilderna från sammandrabbningen med polisen kablats ut till TV-stationer över hela världen. Det här fick, enligt Göran Folin, den nymornade miljörörelsen att stärkas både här hemma och ute i världen, genom att nya kontaktnät bildades.
En annan gång Alternativ stad lyckades göra avtryck var i samband med FN:s miljökonferens i Stockholm 1972.
– Det var ett jättebra initiativ, tyckte vi, men också otillräckligt. Därför fick vi idén att starta en parallell verksamhet tillsammans med en rad andra organisationer. Det var första gången civilsamhället organiserade något sådant i samband med en internationell konferens. Sedan dess har det blivit en självklarhet med parallella aktiviteter vid stora konferenser. Så det är vi lite malliga över att ha varit med om att starta.
Miljörörelsen och civilsamhällets organisationer kan sätta fingret på olägenheter i samhället och föreslå alternativ, menar Göran Folin, men partipolitiken har Alternativ stad konsekvent hållit sig borta ifrån.
– Vår idé är enkel. Vi påverkar underifrån och från sidan. Vi går inte med i, eller favoriserar, något parti. Då blir det svårare att få brett stöd från allmänheten i olika frågor och utan ett sådant är det svårt att få gehör hos makthavarna, det visar erfarenheten.
Överlämningen
Till samtalet vid köksbordet har nu också Lars Gogman anslutit, bildarkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv. Med ett eget samhällsengagemang i grunden och ett intresse för fotografi och sociala rörelsers historia, är han väl införstådd med vilken typ av material han nu ska ta hand om.
Det blev en del diskussioner om var materialet skulle hamna, berättar Göran Folin, men till slut ansågs Arbetarrörelsens arkiv mest lämpligt – trots att Alternativ stad haft ”en hel del duster med Socialdemokraterna genom åren”.
Utanför står skåpbilen redo, och nu ska lådorna packas in för vidare transport till arkivet. Lars Gogman planerar att börja gå igenom materialet direkt till hösten, men det går inte att säga när det kommer att bli tillgängligt för forskare och andra intresserade. Lars Gogman anser att materialet kommer passa väl in i deras samlingar.
– Vi är arbetarrörelsens arkiv, men i en ganska bred mening. Det handlar om sociala rörelser, och det här är en social rörelse som har påverkat Sverige i modern tid. Alternativ stad hade också ett sätt att organisera sig som anknyter till en frihetlig socialistisk tradition, med stormöten och utan den hierarkiska struktur som är vanlig i de flesta svenska organisationer.
Han förklarar att det material som nu ska bevaras, från tiden när miljörörelsen tog form, också har kopplingar till socialistiska grupper från den tiden, såsom Aktionsgruppen för miljö och mot kapitalism, som senare blev Socialistisk miljögrupp.
– Jag tänker att någonstans hänger det ihop. Alla rörelser är en fortsättning på något som hänt tidigare i historien. Konflikter på 60-talet har sina rötter på 40-talet men också ända tillbaka till 1800-talet. Utan det sammanhanget blir allt svårt att förstå. Ingenting som händer är helt nytt, och det som Alternativ stad gjorde då kommer tillbaka i framtiden.
Apple-huset stoppades
En av Alternativ stads segrar på senare år, enligt Göran Folin, är att de “starkt bidrog” till att stoppa bygget av det så kallade Apple-huset i Kungsträdgården. Den amerikanska teknikjätten hade köpt mark i Stockholms mest centrala park och planerade för en stor flaggskeppsbutik. Alternativ stad lyckades väcka stockholmarnas intresse med en kampanj mot projektet. Med hjälp av flygblad, affischer och debattinlägg på nätet uppstod ett motstånd hos både medborgare och politiker.
Den nya majoriteten i Stockholms stad efter valet 2018 beslutade att stoppa bygget, och Apple sålde tomträtten 2022. Händelsen uppmärksammades av The Guardian och andra internationella medier, vilket inspirerade motståndsgrupper så långt bort som i Melbourne, Australien, att stoppa liknande projekt, berättar Göran Folin.
– Därmed hejdades, åtminstone tillfälligt, trenden att storbolagen i allt större utsträckning köpte in sig i centrala parker och torg.
Efter att alla lådorna är inpackade i skåpbilen står vi kvar en stund i den lummiga trädgården. En stor björk – jämngammal med det äldsta av Göran Folins fem barn – var bara knähög när familjen flyttade in för 45 år sedan. Nu dominerar den trädgården i all sin prakt. Nedanför huset är det som en djungel. Där får allt växa fritt och rådjuren stormtrivs.
Vad är egentligen det största hotet mot en levande och hållbar stad?
– Det största hotet var och är bilismen. Först formar vi staden – sedan formar den oss. Det blir särskilt tydligt i trafiken. Om man planerar för bilen köper folk bil och ser det som självklart att köra i stan. Privatbilarna tar upp så mycket yta både när de rör sig och när de parkeras att det blir väldigt lite plats kvar för andra aktiviteter. Om vi begränsar massbilismen ger vi plats för nyttotrafiken och den allt viktigare grönskan som så väl behövs för att minska klimatuppvärmningens effekter på städerna.
