Licensjakten på lodjur bryter mot EU:s direktiv, skriver Rebecka Lemoine, och man kan fråga sig varför den tillåts. I norr finns konflikter med renskötsel – men de flesta lodjuren skjuts i södra och mellersta Sverige, där de knappt orsakar någon skada alls.
DEBATT. Lodjuret, Sveriges kanske mest älskade rovdjur, är klassat som sårbart på den svenska rödlistan i dag. Trots att arten är skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv tillåts licensjakt på lodjur år efter år i Sverige. Detta trots att det måste finnas synnerliga skäl för arten, om jakt ska beviljas. Licensjakten bryter mot EU:s direktiv.
Det är svårt att förstå varför en art som för närvarande är klassad som sårbar och minskar i antal, trots sina ekologiska fördelar och stora popularitet bland svenska folket, fortsätter att vara ett jaktobjekt. Enligt uppskattningar finns det i dag mellan 1 001 och 1 377 lodjur i Sverige. Populationen har minskat med över 10 procent på 15 år, vilket är anledningen till dess plats i rödlistan. Ändå har jägare fått skjuta och döda 87 lodjur under mars. I år har 2825 jägare anmält sig för att skjuta 87 lodjur.
Jakten pågår också under lodjurets mest känsliga period – parningstiden. Det är en tid när lodjuren är som mest sårbara och i behov av fred och skydd. För tredje året i rad skjuts dräktiga lodjur med foster i magen.
Varför tillåts denna jakt? I norra Sverige kan jakten motiveras genom en tydlig och förståelig konflikt med renskötseln. Men majoriteten av lodjuren skjuts inte i norra Sverige, utan i mellersta och södra delen av landet. Tittar man på skadorna som de orsakar fårägare, är den obefintlig till liten. I Uppsala län har det beslutats om att döda tio lodjur trots att endast ett får attackerats under året. I Örebro och Västmanlands län är planen att sex lodjur ska skjutas, trots att det inte rapporterats några skador under förra året. Så, vad är då den egentliga drivkraften?
Det stavas troféjakt. Det första som händer när lodjuret har dödats är att man drar av skinnet. Kroppen skickas till Sveriges veterinärmedicinska anstalt, men de flesta jägare betalar en extra summa för att få tillbaka kraniet.
Lodjurskranier och lodjurspäls. Det är anledningen till att det finns fler jägare än lodjur i skogarna.
Mellan 2014 och 2018 importerade Sverige 919 troféer, varav många kom från hotade arter. Sen 2022 har 48 svenskar importerat kroppsdelar från 100 djur. Exempel på detta är när svenskar åker till Afrika och skjuter flodhäst och elefant, vars fötter gröps ut för att användas som pennställ respektive papperskorg, som fick importeras tillbaka till Sverige.
Detta är oacceptabelt och trots att Sverige är en del av den internationella konventionen Cites, som ska förhindra handeln med hotade djurarter där lodjuret finns listat, tillåts utländska jägare köpa jaktresor där det ingår att få döda lodjur och ta hem skinn eller andra kroppsdelar som troféer.
Det är en skam att hotade djur får skjutas och omvandlas till troféer. Men det går att komma till rätta med, om viljan finns. Sluta tillåta licensjakt på lodjur, och sluta tillåta att kroppsdelarna från hotade djur blir troféer. Sluta göra undantag från Cites, och stoppa både importen och exporten av djurdelar från hotade djur.
