Producenter av inlagd sill funderar över alternativ efter att den sill från Nordostatlanten som många svenskar vill ha till midsommar fått rött ljus i WWF:s fiskguide. Rött ljus betyder “låt bli” och gäller sedan tidigare även för strömmingen från Östersjön. Sillen och strömmingen (det är samma art men sillen byter namn till strömming norr om Kalmar) håller på att försvinna som en konsekvens av människans rovfiske.
Såväl Axfood som ICA och Coop är överens om att man inte köper in sill som fått rött ljus och även där funderas det över alternativ. Enligt WWF skulle alternativ kunna vara sill i vatten runt Island och nordvästra Atlanten utanför Kanada. Klädesholmen Seafood, som producerar inlagd sill, säger att alternativ inte finns i den mängd som de behöver. Och här har vi förstås en del i problemet: vi har vant oss vid att kunna äta animaliska livsmedel i mängd.
Miljöpartiet har ett upprop om att rädda strömmingen. “Rädda strömmingen” är också namnet på en kampanj från Sportfiskarna. Tidigare i år beslöt regeringen att stoppa allt trålfiske efter strömming i mellersta Östersjön i ett tvåårigt försök att “skydda” dem. Men vad är det egentligen man vill ska “räddas” och “skyddas”?
Det är inte strömmingen i sig man vill rädda. Det man vill rädda är att slippa ändra matvanor. Det är bara 10 procent av all sill som fiskas i Östersjön som äts direkt av människor, men det vore felaktigt att säga att människan bara konsumerar 10 procent av sillen som tas upp eftersom resterande 90 procent blir foder till bland annat laxodlingar och kycklingfabriker. För att rädda sillen skulle det alltså vara en bra idé att minska konsumtionen av lax och kyckling.
Istället för att titta på våra egna matvanor och vikten av att minska animaliekonsumtionen pekar regeringen ut sälarna (!) som skyldiga. I april inleddes en storskalig jakt på 1400 sälar, som enligt regeringen syftar till att minska sälarnas konsumtion av fisk. Jakt på säl kommer inte att hjälpa strömmingen. Skälet till att sälarna söker föda vid kusten är att industritrålarna tömt de yttre havsområdena för fiskmjöl till lax- och kycklingfabriker. Havs- och vattenmyndigheten beskriver säljakten som “en snäv bild av verkligheten.”
Förutom att säljakten inte hjälper strömmingen är det bara att föreställa sig hur svårt det är att skjuta ett dödande skott när en skadeskjuten säl dyker ner i vattnet. Säljakten innebär att många sälar går ett stort lidande till mötes.
Slogans om att “rädda” strömmingen har, oavsett från vilket håll de kommit, hittills handlat om att rädda vårt sätt att fortsätta konsumera djur. När producenter och handel nu letar efter alternativ finns det möjlighet att tänka nytt kring innehållet. Vad sägs om svill (inlagd shitakesvamp med sillkryddning) och aubergill (sill på inlagd aubergine med klassisk kryddning)?
Det finns bara ett sätt att rädda strömmingen på riktigt, och det är förstås att låta den vara kvar i havet.
Se David Attenboroughs nya film Ocean och du vill aldrig mer äta fisk.
Sju av de tio största döda zonerna finns i Östersjön.
