Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, har enats om vilka klimatmål som ska gälla för den internationella sjöfarten fram till 2035. Ett historiskt ögonblick, då avtalet är bindande. Samtidigt är målen för svaga, enligt miljöorganisationer.
Den internationella sjöfarten står för omkring tre procent av världens utsläpp av växthusgaser, men står utanför de mekanismer som Parisavtalet satt upp. När medlemsländerna i Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, möttes i London i fredags och lyckades få till ett bindande avtal var det därför ett viktigt steg mot att nå den strategi som sattes år 2023 och ska se till att sektorn når klimatneutralitet till år 2050 ”eller däromkring”.
– Detta är ett banbrytande ögonblick för sjöfartsnäringen, som borde signalera en vändning när det gäller växthusgaser från global sjöfart. Detta är det första internationella avtalet som sätter en hel sektor på en obligatorisk minskningsväg mot nettonoll. Men nyckelaspekter av detta avtal når inte vad som behövs och riskerar att blåsa övergången ur kurs, säger Mark Lutes, senior rådgivare för WWF i ett pressmeddelande.
Beslutet, som togs med en klar majoritet för, innebär bland annat att utsläppen från bränslena ska minska med 30 procent till år 2035, med specifika delmål för varje år från 2028. År 2040 ska utsläppen ha minskat med 65 procent. De specifika årsmålen för perioden 2035-2040 kommer det att beslutas om år 2032. Alla mål har satts med år 2008 som jämförelse, rapporterar Climate home news.
Avgift på för höga utsläpp
De som inte når upp till utsläppsmålen kommer att behöva betala en avgift på koldioxidutsläppen, som satts till 380 dollar per ton koldioxidekvivalenter. Dessa pengar kommer att sättas in i en nyskapad fond, Net zero fund, och därefter användas för att finansiera olika initiativ för att göra sektorn grönare. Pengarna ska även få användas till att kompensera för eventuella negativa effekter av omställningen, som högre matkostnader i utvecklingsländer på grund av dyrare fraktkostnader.
Det beslutades också om mer ambitiösa mål, på utsläppsminskningar på 43 procent till 2035. Om dessa inte nås så kan företagen antingen betala en lägre koldioxidavgift på 100 dollar per ton, alternativt betala utsläppsrätter till någon som varit mer ambitiös eller som tredje alternativ helt enkelt kvitta ut detta mot ett år då man överpresterat.
I omröstningen röstade 63 länder för och 16 länder emot. De senare var främst länder vars ekonomi är beroende av fossila bränslen, såsom Ryssland, Iran och Saudiarabien.
Inte tillräckligt ambitiöst
25 länder avstod från att rösta. Bland dessa återfanns flera mindre önationer, såsom Tuvalu, som menade att avtalet inte var ambitiöst nog. Tuvalus transportminister Simon Kofe sa att det ”saknar de nödvändiga incitamenten för industrin att göra den nödvändiga övergången till renare teknik”, rapporterar Climate Home news. Kofe utryckte också en besvikelse över att de minde önationerna inte har fått vara tillräckligt delaktiga i processen med att formulera avtalet.
Även WWF menar att menar att målen inte räcker till.
– Veckans uppgörelse om fartygseffektivitet når inte upp till vad som behövs för att ta itu med de dubbla kriserna för klimatet och den biologiska mångfalden. Detta är ett slag för klimatsårbara samhällen och arter, inklusive i Arktis, som helt enkelt inte kan uthärda mer förseningar. Effektivare fartyg förbränner mindre bränsle, producerar mindre undervattensbuller och kan minska risken för kollisioner med valar, säger Sam Davin, WWF:s delegationschef vid mötet och specialist på sjöfart och naturvård vid WWF Kanada, i pressmeddelandet.
Nya skyddsområden
Även Inger Näslund, havsexpert på WWF Sverige, menar att avtalet både är ”ett historiskt genombrott, och ett missat tillfälle”.
– Ett bindande avtal ger en tydlig signal att sjöfartens utsläpp ska ner, men starkare åtgärder behövs. Sjöfartsindustrin behöver byta kurs fullt ut och styra finansieringen mot mer hållbara bränslen och energikällor, säger hon i ett mail.
Samtidigt är hon positiv till att avtalet även innebär att det skapas ett nytt så kallat utsläppskontrollområde i nordostatlanten, ett område med hårdare utsläppsregler som kommer att sträcka sig från kusterna utanför Portugal, vidare norrut längs Frankrikes och Brittiska öarnas kuster och upp mot Island och Grönland.
– Beslutet innebär ett viktigt steg för att minska luftföroreningarna från sjöfart i Arktis och Nordatlanten.
Avtalet förväntas antas formellt vid ett IMO-möte i oktober i år.
