Riksdagsläktarna fylldes av tre rader av rebellmammor under fredagens riksdagsdebatt om klimatpolitiken. Tanken var att visa att politikerna har ögonen på sig i frågan. Men Anna Grönberg, en av åskådarna, blev bestört över debatten.
Ett 70-tal rebellmammor fanns på plats under fredagen för att lyssna på den särskilda debatten i riksdagen som miljöpartiet tagit initiativ till, med anledning av att klimatpolitiska rådet gett skarp kritik på hur regeringen sköter klimatpolitiken.
Tanken inför det hela var att finnas med som vittnen, väl synliga på läktarna med sina röda halsdukar som blivit en symbol för deras klimatengagemang och att de vill se en politik som gör att vi håller oss inom 1,5-gradersmålet.
Men debatten var klassad som en högriskdebatt, och några ytterkläder fick överhuvudtaget inte tas med in i rummet.
För Anna Grönberg, rebellmamma och även aktiv inom föreningen klimatriksdagen, var det första gången hon lyssnade på en debatt i riksdagen. Men hon blev inte imponerad.
”Inga hedersplatser”
– Till att börja med blev vi polisiärt lotsade till tre rader högst upp. Det var inga hedersplatser, det kan man inte säga. Vi blev inte lotsade som en fårskock, men i små grupper om fem, som om vi var väldigt farliga, med vakter varannan meter som dirigerade alla våra steg. Det var en upplevelse av att: ja, allmänheten är välkommen, men nej, vi vill egentligen inte ha er här.
När det kommer till själva debatten upplevde hon det som en teater och en pajkastning. En smärre chock för en klimataktivist som ser klimatkrisen som en existentiell fråga, en fråga om liv och död för planeten.
– Politiker som beter sig på precis samma sätt som en partiledardebatt i tv och som kastar paj på varandra. Allt går ut på att särskilja och att understryka allt man inte är överens om. Ingenting om gemensam problemlösning och att tillsammans finna lösningar på det man kan vara överens om.
Hon återkommer till att klimatkrisen en existensiell fråga.
– Det har börjat få en dignitet som krig eller annan katastrof. Nu vet vi ju också hur klimatkrisen driver på konflikter och är en säkerhetsfråga.
”Aggressiv debatteknik”
Men någon tillstymmelse till samarbete över partigränserna kunde hon inte se spår av. Det som också slog henne var klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris debatteknik.
– Hon var som fisken i vattnet, med en otroligt fenomenal svada. Verbalt urskicklig och en aggressiv debattstil som ”mördade” alla.
Med tanke på klimatpolitiska rådets skarpa kritik ger Anna Grönberg dock inte mycket för de argument som Pourmokhtari lade fram. Hon blev samtidigt chockad över socialdemokraternas debatteknik.
– Under alla år som Socialdemokraterna har suttit vid makten och så länge som frågan varit het så har vi i i rörelsen varit besvikna och arga för inte de inte har en bra, uppdaterad, aktiv klimatpolitik. Nu såg vi detta i riksdagen och då föll bitarna på plats. Vi kunde se att Socialdemokraterna i riksdagen har noll, noll, noll, trovärdighet. De kan attackeras från alla håll och kanter och inte svara för sig.
I hennes ögon blev debatten mellan Jytte Guteland (S) och Romina Pourmokhtari en pajkastning och uppvisning i aggressivitet som till sist Pourmokhtari vann.
– Sossarna måste bearbeta sin klimatpolitik. Det går inte att ha ett så starkt maktparti som inte kan svara på en enda fråga på området.
”Klimatet får inte vara en icke-fråga”
Hon hoppas att partiet kommer att ta fram en starkare klimatpolitik under sin partikongress i slutet av maj. Om partiet vill göra en klassanalys av klimatfrågan så finns det gott om exempel, menar hon.
– Klimatet är en oerhörd klassfråga. Och inte bara mellan Nord och Syd. Vilka kommer att drabbas värst av klimatförändringar i Sverige? De med svagast resurser. Matpriserna höjs, de med knappa resurser är mer sårbara för när maten blir mindre näringsrik eller svält, översvämningar och bränder. Barnen drabbas svårast av andningssvårigheter. Hälsoperspektivet måste finas med också, säger Anna Grönberg.
– Klimatet får inte vara en ickefråga. Förra mandatperioden la man ut hela frågan på Miljöpartiet, och sen fick de också ta skiten efteråt. Det behövs mer av en egen klimatpolitik.
Till samtliga partier vill hon skicka med en uppmaning som går i linje med de uppmaningar som föreningen klimatriksdagen ställde sig bakom nyligen: Att lägga fram en politik som ger oss chansen att uppfylla Parisavtalets mål, att säkerställa att omställningen blir rättvis, att stärka dialogen med civilsamhället, att underlätta för medborgares engagemang och förändringar i livsstil och att erkänna klimatkrisen som ett av våra stora hot mot säkerheten.
