Konsumenter kan behöva hjälp med att göra kloka val som sparar tid och pengar. Som Bo Ingerstam från föreningen Konsumentkraft sa, ”ingen vill bli sjuk och ingen vill bli lurad”, men hur ska vi tackla att industrier satt i system att bygga in planerat åldrande, undrar publicisten Torbjörn Sassersson.
DEBATT. Planerat åldrande är sannolikt det största systematiska bedrägeriet mot konsumenter. Frilansjournalisten Bertil Janson skrev en debattartikel på Råd & Röns hemsida om skrivare som går sönder, vilka kan repareras av privatpersoner med stöd av instruktioner på Youtube istället för att ersättas av nya från hemelektronikbutikerna.
För 20 år sedan berättade en högt uppsatt chef inom Electrolux-koncernen för mig att bolaget investerat 100 miljoner kronor i forskning för att begränsa åldern på kylskåp till 10 år. När mitt kylskåp gick sönder kontrollerade jag kvittot. Nästa exakt 10 år hade gått sedan butiksinköpet!
Vid tidpunkten för publiceringen kände jag inte till begreppet planerat åldrande utan kallade det för ”inbyggt dödsdatum”. Slutresultatet är detsamma. Produkter slutar en dag att fungera och det förväntas av konsumenten att denne kasserar och köper nytt.
Syftet med inbyggda dödsdatum är uppenbar. Omsättningen av produkter ska öka. Konsumenter ska tvingas köpa nytt och oftare. Det ska inte löna sig att skicka trasiga produkter till verkstäder för reparation. Att reparera ett kylskåp kan kosta 5000 kr och då väljer de flesta att köpa ett nytt.
I ett annat fall gick min tvättmaskin sönder. Motorn fungerade, men trumman roterade inte. Jag insåg att det måste vara drivremmen som gått av. Det stämde. En lokal reparationsverkstad kunde beställa in rätt drivrem och jag kunde enkelt fästa den utan behov av tekniker. Det var 6 månader sedan. Tvättmaskinen fungerar fortfarande utmärkt. Drivremmen kostade 56 kr.
Det finns en djupare aspekt med planerat åldrande och det handlar om vad Daniel Kjellberg, chefredaktör och VD på Råd & Rön, beskriver som ”en långsiktigt hållbar konsumtion, både för den egna plånboken samt för den planet vi ska lämna efter oss”.
Om vi accepterar att produkter har inbyggda dödsdatum som tjänar industrins vinstintressen ignorerar vi en hållbar konsumtion samt de resurser i naturen och den energi som förslösas på grund av planerat åldrande.
Kan anledningen till denna ignorans härledas till att allt miljöarbete det senaste decenniet i princip bara handlat om koldioxid och en tillhörande debatt som i populärpressen ofta skuldbelägger människor, bilar och kossor, men aldrig industrins planerade åldrande?
Sverige behöver en stark konsumentrörelse och en logisk klimat- och miljörörelse som båda adresserar ett industristyrt, systematiserat och planerat åldrande. Inbyggda dödsdatum måste stoppas.
