Sverige ökar sitt samarbete med Indien – trots att landets demokrati är på tillbakagång och trots att Indien är en av de största köparna av rysk råolja, skriver John W Andersson. Var finns logiken? undrar han.
DEBATT. Samtidigt som bomber faller över Ukraina, samtidigt som Ukraina är Sveriges största och viktigaste biståndsland, köper Indien dagligen miljoner fat rysk olja, och Sverige ser mellan fingrarna. Hur kan vi som land tala om sanktioner, demokrati och mänskliga rättigheter samtidigt som vi fördjupar våra handelsrelationer med ett land som aktivt bidrar till att finansiera Putins krig?
Köper rysk råolja
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 införde EU, USA och flera andra länder omfattande sanktioner mot rysk energi. Syftet var tydligt: att försvaga den ryska ekonomin och minska dess förmåga att föra krig. Men verkligheten ser så annorlunda ut. I dag är Indien en av de största köparna av rysk råolja med importnivåer på upp till 1,75 miljoner fat per dag.
Rabatterad olja från Ryssland raffineras och exporteras ibland till Europa, vilket underminerar själva syftet med sanktionerna. För varje fat olja som Indien köper, varje dollar som går till den ryska statskassan, förlängs och finansieras kriget mot Ukraina. Detta är inte en moralisk gråzon utan ett klart och tydligt svek, och för en svensk medborgare är det klart förvirrande.
Var finns logiken?
Samtidigt som Indien stärker sina band med Ryssland, försöker Sverige intensifiera sitt samarbete med Indien. Svenska företag investerar i telekom, fordon, energi och teknik. Regeringen, liksom EU, ser Indien som en strategisk motvikt till Kina och är redo att kompromissa med både värderingar och ansvar. Men Indien är inte bara en energikund till Ryssland. Landet genomgår en djupt oroande utveckling när det gäller mänskliga rättigheter.
Bilateral handel mellan Indien och Sverige i varor har ökat från cirka 2,86 miljarder USD 2016 till 6,96 miljarder USD 2024. Under 2024 uppgick Sveriges export till Indien till 22 miljarder SEK, medan importen från Indien var13 miljarder SEK. I maj 2025 exporterade Indien för 114 miljoner USD till Sverige, en ökning med 10,6 procent jämfört med samma månad föregående år. Sverige är den 22 största investeraren i Indien. Totala direktinvesteringar (FDI) från Sverige till Indien uppgick till 2,59 miljarder USD fram till december 2024. (Källa: Sweden abroad, Svenskt näringsliv och Business Sweden.)
Vad är den svenska regeringens logik bakom den enorma stöttningen av Ukraina samtidigt som man stärker relationen till Indien, ett land som nu ska ersätta tidigare svenska intressen i Kina? Hur är Indien så mycket bättre? En fråga som jag hoppas Business Sweden och Svenskt näringsliv vill svara på.
Demokrati i nerförsbacke
Indien kallas världens största demokrati, men i praktiken befinner sig demokratin i tydlig tillbakagång. Situationen för de mänskliga rättigheterna är också försvagad.
Religiösa minoriteter och särskilt muslimer utsätts för en tuff diskriminering, våld och godtyckliga arresteringar. Muslimers hem rivs och deras röster tystas med våld och hot. Journalister och författare trakasseras, censureras och fängslas under repressiva lagar. Böcker förbjuds oftare. Tidningar tystnar eller styrs med järnhand av den indiska regeringen. Kvinnors rörelsefrihet inskränks, till och med inom universitetsområden, där vuxna kvinnliga studenter tvingas få föräldrars godkännande för att lämna sina sovsalar. De etniska konflikterna har vuxit enormt de senaste åren, ett exempel av många är delstaten Manipur, där hundratals liv har skördats medan centralmakten varit passiv eller tydligt partisk. Rättsväsendet och polisen agerar allt oftare politiskt med hänvisningar till ”Modis hinduiska styre”, med godtyckliga frihetsberövanden och bristande rättssäkerhet.
Ändå fortsätter den demokratiska fasaden att ge legitimitet åt en regering som systematiskt underminerar grundläggande friheter.
Dags för klarspråk
Det är dags för Sverige att tala klarspråk. Regeringen kan inte tala om solidaritet med Ukraina och samtidigt stärka banden med ett land som bidrar till Putins krigskassa. Vi kan inte hylla demokratiska värden, men ignorera övergreppen mot religiösa och etniska grupper i samma andetag.
Handel är inte apolitisk. Att exportera teknik, bygga infrastruktur eller underteckna frihandelsavtal är att ta ställning. Och just nu är den svenska ställningen både vag och vacklande, faktiskt helt förljugen.
- Regeringen måste omvärdera Sveriges strategiska samarbete med Indien och kräva tydliga förbättringar inom mänskliga rättigheter.
- Sverige behöver verka för att EU:s frihandelsförhandlingar med Indien starkt villkoras med demokratikriterier. Och vi måste våga tala öppet om den globala dubbelmoralen: där vi kräver värderingar av vissa men belönar övertramp hos andra, så länge handeln är lönsam.
Om vi menar allvar med vår solidaritet med Ukraina och demokratiska värderingar, måste det också synas i våra handlingar, inte bara i våra ord, denna gång i förhållande till Indien.
