Om vi ska undvika armod och ekologisk kollaps måste vi tänka om och balansera behoven, skriver Enrique Lescure. Organisationen EOS har formulerat tre minimikrav för en hållbar framtid: ett globalt budgettak, cirkulär produktion och ett globalt inkomstgolv.
DEBATT. Den globaliserade världsordningen knakar i fogarna, framför allt när dess historiska garant USA upplever att dess geopolitiska rivaler har gynnats mer av systemet än det självt. Den andra Trumpadministrationen är dock bara en katalysator – systemet i sig är volatilt och ohållbart, och studier som The limits to growth och The limits to growth revisited visar att vi rör oss på en kurva mot en global ekologisk kollaps.
Utsläpp av koldioxid per år i olika delar av världen
Lösningen som det liberala etablissemang som sedan 1940-talet haft politisk hegemoni i västvärlden förespråkar är grön tillväxt och appliceringen av så kallad ”grön teknologi”. Konsumtionssamhället ska bevaras, men dess konkreta fysiska innehåll ska bytas ut. Ineffektiva fossilbilar ska ersättas med ineffektiva elbilar, trots att kollektivtrafik lastar betydligt fler människor på en mindre yta. Vi ska i korthet frikoppla tillväxten från dess miljöeffekter, och det är den politiska dogm som i dag styr miljö- och klimatpolitik.
Och helt klart behöver vi fler vind-, sol- och kärnkraftverk för att producera el till AI-bilder på katter, samt kryptofarmer, eftersom efterfrågan ska styra utbudet och marknaden alltid vet bäst. Och tack vare tillväxten har fattigdomen i världen minskat stadigt, och därför behöver vi ännu mer tillväxt (trots att det mesta av tillväxten går till de 20 procent av befolkningen i varje givet land som har den bästa levnadsstandarden).
Vi kan, vi får inte kritisera tillväxten i sig, menar anhängarna av grön tillväxt som strategi, eftersom det kommer öka stödet för högerpopulistiska krafter (trots att högerpopulismen tycks växa fram överallt samtidigt), vilka förnekar att det ens finns allvarliga globala miljöproblem som klimathotet.
Det grundläggande problemet är dock: Vad ska vi göra om den gröna liberalismen precis som högerpopulismen är verklighetsfrånvänd?
Det vi konkret ser i världen är att rika länder har minskat sina CO2-utsläpp, samtidigt som CO2-utsläppen ökar i världen som helhet, att tillväxten av ”ickefossil energi” inte fasar ut utan kompletterar fossil energi, och att spekulanter fortfarande tycker att det är en lönsam idé att prospektera för nya oljefält. Allt vi ser tyder på att den strategi som finns för att få en hållbar framtid är ett otillräckligt fikonlöv.
Det vi behöver är nya kriterier för vår mänskliga civilisation, där vi utgår från att mänsklighetens och ekosystemens behov behöver balanseras. Vi i The Earth organisation för sustainability, EOS, har formulerat tre sådana kriterier som vi anser är minimikrav för att kunna ha en hållbar framtid för mänskligheten på Jorden.
- Ett globalt ekologiskt budgettak. Vi får kollektivt inte nyttja mer än vad ett jordklot kan förnya under ett år. Alltså måste vi successivt arbeta ner nyttjandegraden till en hållbar nivå.
- Cirkulär produktion. Vi måste minimera produktionen, upphöra med att försöka få folk att öka konsumtionen, samt planera livslängden för allt material vi nyttjar.
- Ett globalt inkomstgolv för varje enskild människa. Vi behöver få ner levnadsomkostnader för alla människor, och ombesörja så ingen person ska behöva leva i armod på Jorden.
De där tre kriterierna för en hållbar framtid bör enligt vår mening komplettera FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, eftersom vi inte kan upprätthålla mänskliga rättigheter ifall vår civilisation driver fram en global ekologisk kollaps på grund av överutnyttjande av vår stackars planet.
