Vi behöver ett nytt pensionssystem, skriver Walle Dickson. Ett som erkänner allas lika värde, oavsett hur mycket pengar vi har tjänat eller på vilket sätt vi medverkar i samhället.
DEBATT. Ledande politiker ger på tv besparingstips till fattiga pensionärer. Magdalena Andersson föreslår arbetarepensioner, med tillägg för dem som arbetat som anställda många år. Det är bra att man börjar diskutera pensionerna och deras utformning. Men det är inte politikernas uppgift att styra människors vardag, och pensionerna behöver göras om från grunden. Politikerna ska fatta beslut som underlättar för människor att leva ett drägligt och självbestämmande liv. Påbörja resan till jämlikhet.
Jag föreslår: Gör om pensionssystemet helt så att alla får samma pension. Utred vilken nivå den ska ligga på och fatta beslut. Nivån bör rimligen ligga över 20 000 kronor.
Den viktigaste anledningen till att införa en enhetlig pensionsnivå för alla i landet är att äntligen ta ett påtagligt beslut som erkänner var människas värde. Du är värdefull som människa, och det är även alla andra. I stället för att värderas utifrån hur mycket pengar vi lyckats tjäna, kan vi värderas som människor och samhällsmedlemmar.
Det är inte så att nuvarande pensionssystem visar hur mycket någon arbetat eller hur man bidragit till demokrati och samhälle. Det enda det säger är att ju mer pengar du tjänat, desto mer pension ska du få. Många, exempelvis bönder och konstnärer, arbetar ofta många fler timmar än andra och mycket mer tid för varje tjänad krona.
Många människor, speciellt inom kulturområdet, arbetar i hög grad ideellt, alltså utan kronor och ören. Även när man skaffat finansiering för kulturprojekt täcker det nästan aldrig de verkliga kostnaderna. Man drivs av utforskar- och skaparglädje och vill därför göra så bra och mycket som möjligt. All denna arbetstid kommer aldrig dagens pensioner till del. Detsamma gäller till exempel många forskare. Alla former av ideell arbetstid som tillför samhället nytta, i form av samarbeten, samhörighet och upptäckande, ger inte en endaste krona i pension.
Det ideella arbetet är utbrett. Kulturföreningar, idrottsföreningar, hembygdsföreningar, klimataktivister, oavlönade politiskt aktiva, hjälpverksamheter och så vidare. Alla kan bidra till att vi hör samman, till möjligheterna att bygga samhälle. Ja, även sjukpensionären som snyggar till på gemensamma gården, eller rensar fram en gammal stensatt väg, bidrar. Alla studiecirklar, fredsarbete och folkbildning stärker demokratin. Men nu ger dessa insatser inga pensionspoäng.
Alla bidrar till samhället på olika sätt. Samhället är våra samband, hur vi hör samman, vilka stärks eller försvagas genom våra handlingar. Därför kan alla vi bidra till en mänsklig samhällsutveckling.
Är det då orättvist att de som tjänat mycket inte får mer i pension än den som mest arbetat ideellt? Nej, ju högre lön du har, desto större möjligheter att avsätta pengar för kommande pensionstid. Liksom motsatsen gäller ju mindre lön du har. Dessutom tvingas många med slitsamma yrken som sjuksköterskor och byggnadsarbetare till förtidspension, som nu ger lägre utdelning i pensionssystemet.
Det nuvarande pensionssystemet är långt från rättvist. En och samma pension till alla skulle bli billigare och underlätta att alla får chans att inse sitt värde i samhället. Att vi människor, hur olika vi än är och vad vi än bidrar med, kan vara medmänniskor och samhällsmedlemmar.
Det är lätt att uttala de högtidliga orden om alla människors lika värde, var människas rätt till ett självbestämmande liv. Men sällan fattas politiska beslut som stärker en utveckling i överensstämmelse med dessa målsättningar.
Låt oss ta ett första steg närmare alla människors lika värde. Besluta om samma pension till alla invånare och överlåt vardagsbesluten till människorna.
