Att svenska universitet har antagit en anti-palestinsk hållning är oroande, men forskare kan gå före och bojkotta Israel utan stöd från vare sig staten eller universitetsledningen. Det skriver fem forskare från bland annat Uppsala universitet.
DEBATT. Den bristande institutionella autonomin hos svenska universitet blir särskilt tydlig i deras (icke-) respons på folkmordet i Gaza. Men det faktum att Svenska antropologförbundet (SANT) nyligen ställde sig bakom den akademiska bojkotten av Israel visar att forskare inte behöver vänta på staten eller universitetsstyrelserna för att ta ställning mot folkmord.
Kort efter den 7 oktober tog dåvarande utbildningsminister Mats Persson “initiativ till ett möte med rektorerna (…) för att mana till att universitet i Sverige inte bedriver egen utrikespolitik.” I direkt trots mot studentrörelsens krav för Palestina slog han fast: “Inga forskningssamarbeten med Israel kommer att brytas.”
Svenska universitet följde dessa direktiv noggrant och antog en hållning som endast kan beskrivas som konsekvent anti-palestinsk. De ignorerade inte bara kraven på en akademisk bojkott av Israel, utan vägrade också att redovisa sina institutionella band till israeliska universitet. De framställde fredliga demonstranter som säkerhetshot och intensifierade sin marknadsföring av Israel.
Allra mest oroande är att universiteten upprepade gånger tillkallade polis mot sina egna studenter. Universitetsanställda som försökt sprida kunskap om katastrofen i Palestina har mötts av systematiska försök från universitetsledningens sida att tysta, underminera eller avskräcka deras engagemang. På ett svenskt universitet är den akademiska friheten mycket svår att hitta.
Men berättelsen slutar inte där. Den 11 april 2025 antog SANT en motion om “att stödja bojkotten av israeliska akademiska institutioner tills dessa institutioner upphör med sin medverkan i kränkningar av palestinska rättigheter enligt internationell rätt”.
Bojkotten – som “riktar sig mot israeliska akademiska institutioner, inte enskilda forskare” – motiveras av “israeliska universitets aktiva stöd till ockupationen, apartheidpolitiken, övervakningen och utvidgningen av bosättningar genom direkt stöd till Israels militär, underrättelsetjänst och vapenindustri”.
SANT uppmanar också sina medlemmar att “bygga relationer med palestinska universitet”, vilka systematiskt har hindrats av Israel och, i Gazas fall, fullständigt utplånats.
Denna motion är del av en växande global rörelse där forskare återtar yrkets etiska grund i en tid av pågående folkmord. Genom sina yrkesföreningar – såsom Middle East Studies Association (MESA), American Anthropological Association (AAA) och European Association of Anthropologists (EASA) – tar de ställning genom att själva anta bojkottmotioner.
Flera fackförbund har också agerat. Till exempel har Statstjänstemannaförbundet (ST), som organiserar många universitetsanställda, både nationellt och lokalt kritiserat den svenska akademins ovilja att ta tydlig ställning mot israeliska krigsbrott och ett sannolikt folkmord. Sveriges universitetslärarförbund (SULF) har antagit ett allmänt stöduttalande för den palestinska högre utbildningen.
Genom att underteckna Uppsala-deklarationen om samvetsvägran har hundratals svenska forskare lovat att genomföra en akademisk bojkott “underifrån”.
Genom sådana kollektiva initiativ vägrar forskare att låta sig göras medskyldiga till människorättsbrott på grund av sina arbetsgivare – utan att de gett sitt medgivande och utan att ha konsulterats.
Denna dynamik visar att en akademisk bojkott av Israel är möjlig – även utan stöd från staten eller universitetsledningar.
Oberoende yrkesföreningar och fackförbund utgör fortfarande arenor där akademisk frihet kan utövas meningsfullt. Genom att organisera oss i dessa sammanhang kan vi bygga kollektiv handlingskraft, agera principfast och sätta press på våra institutioner att följa efter.
Vi uppmanar kollegor inom svenska universitet och discipliner att anta liknande motioner i sina egna yrkesföreningar.
Spridningen av sådana motioner kan tvinga universiteten att ompröva sin hållning och blottlägga hur impopulär och oetisk deras officiella position i själva verket är. Våra palestinska kollegor och studenter behöver också få veta att de inte har glömts bort – även om västvärldens politiska elit fortsätter att svika dem.
Akademisk frihet försvinner bara om forskare slutar försvara och utöva den. När den är hotad har vi ett individuellt ansvar att försvara den tillsammans.
Nina Gren, Lund Universitet
Annika Rabo, Stockholm Universitet
Alexandre Raffoul, Uppsala Universitet
Hossam Sultan, Linköping Universitet
Georgia Zavatti, Uppsala Universitet
