Eli Tistelö och fyra andra från djurrättsgruppen Alla vill leva stod inför rätta i Skaraborgs tingsrätt den 2 september för att ha befriat ett antal hönor. De är åtalade för olaga intrång och stöld, och det här är ett avsnitt av Eli Tistelös slutplädering.
DEBATT. Varför hamnade jag vid en slakteritransport, där fyratusen hönor satt inklämda i plastlådor, och väntade på döden?
Jag växte upp på landet, med kaniner och hönor. Som barn lärde jag mig att mata och sköta om djuren, och också att älska dom och höra ihop med dom.
Min familj flyttade många gånger och det som var jobbigast för mig med att flytta var att djuren tyckte att det var så obehagligt. Hönorna kacklade på ett ovanligt och ihållande sätt. Dom höll fjädrarna tätt inpå kroppen så att dom såg smala och rädda ut. Jag önskade att dom hade kunnat förstå när jag sa ”Det är ingen fara”. Försiktigt lyfte vi ner Matilda, Ida och dom andra, i kartonger med lufthål, och hö i botten.
Mina föräldrar höll inte hemligt att dom slaktade, att det var mina vänner som låg på tallriken ibland. Dom sa ”Det är bättre att äta djur som haft det bra, än att betala andra för att plåga och döda djur, som säljs i mataffären.”
När jag blev vuxen förstod jag att djurindustrin är så mycket värre än jag kunnat tro. Att misären där hönorna hålls är så djup, lokalerna så trånga och mörka, och hönorna så misshandlade.
I min barndom kunde hönorna bli 10 år. Men i äggproduktionen blir dom olönsamma efter bara 1,5 år, och körs till slakt. Dom hönor som jag såg i Håkantorp var alltså unga, men redan så brutna och smutsiga. Ynkliga spillror av sina jag.
När vi förberedde oss inför fritagningsaktionen, läste jag om Håkantorp* och slakteriet där. Jag hittade massor av artiklar, bland annat i Food monitor, en tidning som granskar livsmedelsbranschen. Det stod att hönor ofta dör i Håkantorps transporter, att dom är 12 stycken i varje plastlåda och 4 000 eller fler i samma lastbil. En officiell veterinär rapporterade att i vissa burar lever bara en enda höna när de kommer fram. Dom döda har blålila, flammig hud. Vid något tillfälle rapporterade veterinären om 17 hönor i samma plastlåda.
Vi hade bara hem till fyra den här gången, jag önskar vi kunnat rädda fler.
Jag hörde deras plågade röster och jag såg deras kroppar.
Det vore omoraliskt att inte ingripa.
Tyvärr handlar det inte bara handlar om Håkantorp. Det är en hel industri, en hel kultur som blundar. Det finns till och med lagar som skyddar förövarna.
Jag ser det som min skyldighet att försöka förändra.
Lagar som är fel behöver brytas. Det är så våra rättssystem prövas.
Dödsfabriker ska inte vara lagliga.
Fåglar ska vara fria att rengöra sina fjädrar i fred, i solen.
* Håkantorp slakteri har nu ändrat namn till Vara Västra Food AB.
