Hur mycket el kommer vi att använda i framtiden?

När vi ska avsluta den fossila eran pekas elektrifiering ut som den enskilt viktigaste åtgärden. Till 2050 räknar regeringen med att vår elanvändning kommer att mer än fördubblas – från dagens 135 terawattimmar per år till 300.

Men är det då ett rimligt antagande? Som alltid när det gäller framtiden är det svårt att förutspå. En av de aktörer som regelbundet tar fram långtidsscenarier är Energimyndigheten. I sin senaste rapport har de utgått ifrån att vi år 2050 har lyckats skapa ett nästintill fossilfritt samhälle och har tagit fram fyra scenarier för Sveriges energianvändning år 2050, utifrån olika nivåer av globalisering och miljöhänsyn. Scenarierna varierar från låg elförbrukning med fokus på hög miljöhänsyn och begränsad handel, till hög elförbrukning med fokus på internationell tillväxt och omfattande energiproduktion. Elproduktionen anpassas efter prioriteringar kring sol- och vindkraft, kärnkraft och energieffektivisering, vilket ger allt från 220 till 360 terawattimmar per år.

Men att se dessa scenarier som prognoser som verkligen kommer att inträffa är att tolka rapporten felaktigt. De är snarare tänkta att ses som verktyg för politiker, regionala beslutsfattare eller för de som arbetar med energiplanering. För det är många faktorer som kan påverka framtidens elanvändning: teknikutvecklingen, ekonomin, prisutveckling, den internationella handeln, acceptansen för utbyggnad av olika energislag i samhället, vilka politiska styrmedel som kommer att komma på plats.

– Till exempel har vi EU:s system för utsläppshandel, ETS och ETS2 (det sistnämnda införs för transporter 2027), och EU:s ambition att få in biobränslen i flyg och sjöfart. De är alla beslut som är klubbade. Men kommer de att genomföras? I våra modeller antar vi att de gör det, säger Martin Johansson, chef för enheten för scenarier och prognoser på Energimyndigheten.

– Men några länder vill ju nu skjuta upp införandet av ETS2. Om de får igenom det, så påverkar det också våra scenarier, framförallt genom att utvecklingen skulle gå långsammare.

Något som kommer att få en stor påverkan är hur vi väljer att utveckla industrin framöver. 

– Om vi bara ska ha kvar den industri som vi har i dag så sker inte en så stor ökning. Men om vi ska bygga ut industrin och exportera fossilfritt stål och liknande, då kommer det behövas mycket mer. 

Goda förutsättningar för förnybart

Även om Energimyndigheten inte kan spå framtiden så finns det en del slutsatser man ändå kan dra från rapporten. Bland annat att konkurrensen om biobränslen kommer att hårdna, och att omställningen är något som är på gång. 

– Vi har ett energisystem i förändring. Det är mycket nytt som kommer såsom produktion av grön vätgas. Vi kan inte tro att vårt elsystem kommer att se likadant ut som det gör nu. Oavsett vad vi tycker kommer det att hända saker. För det är inte bara vi som driver utvecklingen.

Samtidigt påminner Martin Johansson om att Sverige har en otrolig potential för att möta framtidens utmaningar.

– Vi har ett system där vi har vattenkraften som är jätteviktig för att reglera elsystemet. Vi har kraftvärme, och kärnkraften kan producera 20 år längre än förväntad livslängd med drifttidsförlängning. Sen har vi en av Europas längsta kuststräckor där vi skulle kunna bygga havsbaserad vind. Vi har skogar där vi bland annat kan bygga vindkraftverk. Nästan inget annat land har så bra förutsättningar för förnybar el, om vi bara kan komma överens så blir det ingen utmaning att få till elproduktionen. Det pratar vi för lite om idag. Vi pratar mer om problemen vi har.  

Även Svenska kraftnät har skapat scenarier kring hur framtidens elanvändning och elproduktion kan komma att se ut. De har framför allt tittat på vilka energislag som byggs ut och hur mycket, och därefter kommit fram till att elanvändningen kan komma att hamna någonstans mellan 210 och 365 terawattimmar per år. 

Effektiviseringar gör prognoser svåra att ställa

Hur framtidens elanvändning kommer att se ut beror alltså på en rad faktorer, och att få till en prognos som beskriver det som är mest troligt är därför vanskligt. Enligt Filip Johnsson, professor i energisystem på Chalmers och ledamot i Klimatpolitiska rådet, kan man dock se några generella tendenser. 

– Ska vi ställa om samhället mot mer elektrifierat och samtidigt ha kvar den energiintensiva industrin så är det inte jättesannolikt att vi skulle kunna både ställa om och inte behöva mer el till det. 

Så mer el är troligt, precis som när vi mellan 1970-talet och 90-talet tog bort en hel del av oljan i vår energimix och istället ersatte den med el från kärnkraften. 

– Men även där trodde man först (på 60-talet) att vi skulle behöva 24 kärnreaktorer, och sen blev det 12, tillägger Johnsson och påminner om hur osäkra framtidsprognoser kan vara.

Han ser framför allt två anledningar till att vi framöver kan få en lägre elanvändning än beräknat. 

– Den positiva delen är om vi får igång teknikutvecklingen, hittar nya innovationer och får till mer effektivitet. Historien är full av exempel på när man hittar smartare sätt att göra saker på. Den mer negativa anledningen skulle vara om vi inte lyckas ställa om och inte löser klimatfrågan.

Vissa saker kommer förmodligen att mer eller mindre rulla på av sig självt, tror Filip Johnsson, såsom elektrifieringen av personbilsflottan, en omställning som i runda slängar skulle innebära att vi skulle behöva använda uppemot 12-15 terawattimmar mer per år.

Det är istället de stora industriprojekten som kommer att kräva mest energi, menar han.

Kärnkraft kommer bli dyrt

Var all den nya energin ska komma ifrån är en politisk och ekonomisk fråga. Regeringen har gjort ett tydligt val i att satsa på utbyggnad av ny kärnkraft. Men enligt Filip Johnsson och flera av hans kollegor på Chalmers så har regeringen inte lyckats få fram en tydlig konsekvensanalys av vad en sådan satsning skulle innebära och kosta. Därför har han tillsammans med sex kollegor på Chalmers tagit fram en rapport som är tänkt att komplettera regeringens analys. 

Resultatet visar att en satsning på 5 GW kärnkraft, som det regeringen planerar, kommer att kosta samhället cirka 6–13 miljarder kronor mer per år jämfört med ett elsystem utan ny kärnkraft. Då har man räknat in de extra kostnader som det kommer att innebära att stabilisera elnätet på grund av väderberoende typer av energikällor.

– Poängen är att det blir betydligt dyrare med kärnkraft, och att regeringen blandar ihop små och stora kostnader när de beskriver det hela. Om vi inte satsar på ny kärnkraft så kommer vi förvisso behöva mer av sådant som stabiliserar elnätet. Men det kommer ändå innebära mindre kostnader. Och då ska man komma ihåg att de här sakerna behövs även om vi bygger mer kärnkraft, men i något mindre utsträckning, säger Filip Johnsson.

– Personligen kan jag tycka att (satsningen på kärnkraft) är en ensidig satsning, som riskerar att försena hela elektrifieringen, då det leder till osäkerhet på marknaden och riskerar att lägga en våt filt över andra investeringar.

– Det finns andra saker som politiken borde fokusera på än att som nu ställa kärnkraft mot vindkraft. Det handlar om någon form av bred energiöverenskommelse, se över konstruktionen av det kommunala vetot och ersättning till kommuner som tillhandahåller mark för vindkraft.