Utrikesminister Maria Malmer Stenergard riktar kritik mot alla de som ringt in till UD för att påpeka att regeringen borde hjälpa de svenska aktivisterna i Global sumud flotilla. Ringer man till UD:s nödtelefoner ”riskerar man hälsan hos svenskar som helt oförskyllt blivit nödställda”, säger hon i ett uttalande.
UD har fått in mer än 70 000 mail med anledning av Global Sumud Flotilla. Det visar, menar utrikesminister Maria Malmer Stenergard, att ”det finns en stor medvetenhet om de risker som de svenska medborgarna på flottiljen har tagit”.
”Regeringen har gång på gång påpekat vikten av att följa avrådan och påtalat att man inte kan räkna med att få någon konsulär hjälp. Det har de svenska medborgarna på flottiljen valt att bortse ifrån”, skriver hon i ett uttalande, och tillägger att flottiljen ändå fått konsulärt stöd av ambassaden i Tel Aviv, trots ”det tydliga egna ansvaret”.
Ambassaden i Tel aviv förstärktes dessutom med personal från Stockholm. Det fanns även ambassadpersonal på plats på flygplatsen i Grekland, tillägger Malmer Stenergard, som också kritisk till att aktivisterna inte skrivit under några deportationsdokument.
”Men när man dessutom valde att inte skriva på deportationsdokumenten eller att samarbeta med israeliska myndigheter förlängde man därmed själva deporteringsprocessen i Israel.”
Enligt Times of Israel ska ett stort antal av aktivisterna ha valt att inte skriva på deportationsdokumenten som en protest mot vad de menar är ett olagligt frihetsberövande från Israels sida.
I ett pressmeddelande skriver Global sumud flotilla att Israels agerande bryter mot flera internationella lagar och konventioner.
”Deltagarna hade inte för avsikt att resa till Israel utan fördes istället till Israel med olagligt våld. Den israeliska sjöblockaden har pågått i 17 år och är en väsentlig del av den långvariga ockupation som i Internationella domstolens rådgivande yttrande har funnits olaglig”, skriver de i pressmeddelandet.
De fortsätter: ”Att garantera säker passage för den globala Sumud-flottiljen är en tydlig fråga enligt internationell och humanitär rätt. Artikel 23 i Genèvekonventionen beskriver de fördragsslutande staternas skyldighet att ”tillåta och underlätta snabb och obehindrad passage av alla hjälpsändningar, utrustning och personal som tillhandahålls i enlighet med detta avsnitt, även om sådant bistånd är avsett för motpartens civilbefolkning.”
