När COP30 drar igång i Belém på måndag är det tio år sedan Parisavtalet undertecknades. Brasiliens president Lula da Silva utlovar att mötet ska sikta på mer handling och samarbete mellan världens länder, men utgångsläget en värld med inbromsad politisk vilja och ett klimatarbete som inte lever upp till målen.
– COP30 kommer att bli sanningens COP. Det är dags att ta vetenskapens varningar på allvar. Det är dags att möta verkligheten och avgöra om vi har det mod och den beslutsamhet som krävs för att förändra den, sa Brasiliens president Lula da Silva i sitt tal under det förberedande toppmöte som hölls i Belém under torsdagen och fredagen.
Han betonade att vägen framåt är internationellt samarbete och att ta sig förbi de åsiktsskillnader som finns.
Men världens klimatarbete går långsamt. Det ser numera omöjligt ut att inte överskrida 1,5-graders målet, visade en rapport från WMO i veckan. Och även den politiska viljan runtom i världen ser ut att vackla. Bara några dagar innan COP30 drar igång hade bara 72 länder lämnat in uppdaterade NDC:er, det vill säga nationella planer på hur de själva ska bidra till utsläppsminskningar och anpassa sig till ett varmare klimat. EU:s gemensamma plan lämnades in så sent som den 4 november, och missade alltså både den första och andra deadlinen för detta, som hade satts till februari respektive september i år.
USA skickar ingen delegation till COP30 i år, och antalet ministrar och statsöverhuvuden som kom till det inledande toppmötet var färre än på tidigare möten: omkring 60. Och det är inte en oviktig detalj, säger klimatforskaren Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, till Deutsche Welle:
– Det hade inte blivit ett Parisavtal utan statschefernas toppmöte först.
Rockstöms oro är nu att ambitionerna ska minska i takt med negativa nyheter.
– Det jag befarar – vilket vi inte kan låta hända – är om det börjar dyka upp förslag om att vi borde överge 1,5-gradersgränsen, sa Rockström till DW, och tillade att man inte överger en hastighetsgräns bara för att någon kör för fort.
Viktiga frågor under COP30
En av frågorna som kommer att diskuteras är hur världens länder ska kunna fasa ut fossila bränslen och begränsa uppvärmningen i linje med Parisavtalet. Utfasningen nämndes officiellt för första gången under COP28 för två år sedan, men det saknas fortfarande en handlingsplan för hur den ska genomföras.
Ländernas nationella klimatplaner, så kallade NDC:er (Nationally Determined Contributions), kommer att diskuteras under mötet. NDC:erna skulle ha lämnats in i god tid innan mötet, för att kunna förbereda en diskussion utifrån dessa. Men långtifrån alla har lämnat in uppdaterade planer. EU lämnade in sin så sent som den 4 november.
Hur rika länder ska kunna stötta fattigare länder genom kilmatfinansiering blir en annan viktig diskussionspunkt. Under förra årets möte i Baku kom man efter långa diskussioner fram till att man ska mobilisera 300 miljarder US-dollar per år, samtidigt som man också kom fram till ett bredare åtagande: Baku to Belém Roadmap, som är tänkt att samla in 1,3 biljoner US-dollar årligen från en rad olika finansieringskällor.
Behöver stärka Parisavtalet
En viktig uppgift under klimatmötet, som hålls i en tid med stora geopolitiska spänningar, blir att få världens länder att börja lita på varandra och samarbeta om vägar framåt för att bättre implementera Parisavtalet. Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, säger till Sveriges radios klimatpodd Klotet att det kan bli svårt att lösa upp alla knutar på just det här mötet, men att vi i bästa fall kan få positiva resultat i en rad mindre frågor, som till exempel hur vi skapar indikatorer för att mäta hur vi ligger till i anpassningsarbetet.
– Men det allra viktigaste är att försöka ta tillbaks kopplingen till verkligheten. Det är något som inte fungerar med avtalsarkitekturen, och vi måste helt enkelt sätta oss ner och börja prata om den frågan och se till att vi kan stärka Parisavtalet. Och om det här mötet kan ge mandat för såna förhandlingar i en process framåt, då tror jag vi har kommit en bit på vägen i alla fall, säger han i podden.
Miljöorganisationer på plats
Såväl Naturskyddsföreningen och WWF kommer att skicka representanter till Belém för att bevaka mötet. WWF skriver att beslutet att delta på plats, trots att det innebär betydande koldioxidutsläpp, ändå togs då de anser atttdet är viktigt att ”röster från civilsamhället finns på plats – röster vars intresse är planetens välmående”.
”Som naturvårdsorganisation anser WWF även att ansatsen från värdlandet Brasilien, att knyta klimatet närmre naturen, är av stor vikt, och detta är något som vi vill stötta genom att kunna påverka på plats”, skriver WWF vidare.
Även Naturskyddsföreningen ser vikten av att vara på plats.
– Vi får inte ge upp hoppet om att det går att vända utvecklingen. Därför åker vi till COP30 – för att bevaka förhandlingarna och tillsammans med civilsamhället världen över driva på för att världens regeringar ska ta det ansvar som Parisavtalet innebär, säger generalsekreterare Karin Lexén i ett pressmeddelande.
Ingen minister från Sverige
Men från Sveriges sida kommer inte några ministrar att delta. EU-minister Jessica Rosencrantz (M) var på plats under statschefernas toppmöte under torsdagen och fredagen, som ersättare för klimat- och miljöminister Romina Pourmoukhtari, men kommer inte att delta under själva COP30, något som har kritiserats.
Men Jessica Rosencrantz är inte orolig för att det skulle skicka en negativ signal från Sverige.
– Kvar här i Belém finns en stark delegation med erfarna chefsförhandlare och tjänstemän på högsta nivå. Jag känner att vi är väldigt starkt representerade från svensk sida under de två veckor av förhandlingar som tar vid, säger hon till SVT Nyheter.
Även kungaparet representerade Sverige under det inledande toppmötet. I en intervju med Sveriges radio Ekot sa kungen att det inte går att få alla länder att skriva under samma papper, och att Europa redan gör mycket för att minska sina utsläpp, och bara står för sex procent av världens utsläpp. Det har kritiserats, bland annat av klimatminister Romina Pourmokhtari, som inte delar hans slutsats.
– Om alla länder skulle tänka att deras procent inte spelar så stor roll då skulle den här frågan bara ligga hos Kina, USA och Indien. Det vore inte bra, säger hon till DN.
Även Katarina Eckerberg, professor emerita i statsvetenskap vid Umeå universitet, är kritisk till uttalandet, för att det går in på politik.
– Att han säger att Sverige tycker sakerna är viktiga, det är helt okej, men att uttala sig hypotetiskt om hur förhandlingarna kommer att landa är inte något som kungen borde lägga sig i för det är ju politik, och det kan ju faktiskt också påverka utgången, säger hon till Ekot.
