Om vi bryr oss om frihet, jämställdhet och kvinnors rättigheter, då måste vi hålla berättelserna levande om de kurdiska kvinnornas kamp mot förtrycket, skriver Shamm Shamayi Saleh.
DEBATT. Kvinnorna i Kurdistan har länge kämpat mot förtryck, patriarkala strukturer och yttre hot. Men deras mod och beslutsamhet blev världskända när de ställde sig i frontlinjen mot en av vår tids mest brutala terrorgrupper, IS. Med vapen i hand och en okuvlig vilja att försvara sina hem, sin frihet och sina rättigheter, blev de en symbol för motstånd och rättvisa. Men varför hyllas de bara på internationella kvinnodagen den 8 mars? Deras kamp var en daglig strid – och vår beundran borde vara lika konstant.
Kvinnorna som segrade mot IS
När IS svepte fram genom Mellanöstern och spred skräck med sin brutala ideologi, var det de kurdiska kvinnorna som stod emot med en styrka som världen aldrig tidigare skådat. Kvinnliga soldater från YPJ (Kvinnornas försvarsenheter) gick sida vid sida med sina bröder i YPG och Peshmerga för att försvara sitt folk. De var inte bara krigare – de var frihetskämpar, revolutionärer och hoppets bärare för tusentals förtryckta kvinnor.
I striderna om Kobane, Sinjar och Raqqa visade de att de inte bara kunde slåss lika bra som män – de kunde besegra en av världens mest fruktade terrorgrupper. Deras seger var inte bara en militär triumf, utan också en ideologisk: de bevisade att kvinnor kunde stå i fronten, leda och vinna.
Priset för friheten
Men kampen hade ett högt pris. Många av dessa hjältinnor miste sina liv på slagfältet. Andra blev sårade, förlorade sina hem och tvingades leva vidare med minnet av kriget inristat i sina själar. De överlevande bär ärren av sin kamp, både fysiskt och psykiskt. Trots detta har de inte gett upp. De fortsätter att kämpa – för kvinnors rättigheter, för frihet, för sitt folk.
Varför bara en dag om året?
På internationella kvinnodagen ser vi inlägg och hyllningar till ”starka kvinnor” över hela världen. Men när mars månad är över, tystnar många av dessa röster. Det är en skam. De kurdiska kvinnorna förtjänar inte bara en dag av hyllning – de förtjänar en plats i historieböckerna, i politiska diskussioner, i våra hjärtan varje dag.
Deras kamp var inte bara en lokal strid – den var global. De slogs inte bara för Kurdistan, de slogs för alla kvinnor som någonsin har förtryckts, för alla flickor som har nekats utbildning, för alla som har fått höra att de är svagare än män.
Glöm aldrig deras kamp
Om världen verkligen bryr sig om kvinnors rättigheter, om jämställdhet, om frihet – då måste vi hålla deras berättelser vid liv. Vi måste prata om deras styrka, dela deras historia, stödja deras fortsatta kamp. Vi måste se till att deras offer inte var förgäves.
Kvinnorna i Kurdistan har redan bevisat sin styrka .Låt oss hylla kurdiska kvinnor inte bara för vad de har uppnått, utan också för den framtid de kämpar för – en framtid där våra kurdiska kvinnor kan leva i frihet och värdighet. Nu är det vår tur att visa att vi inte glömmer. Inte bara den 8 mars – utan varje dag.
