Hopp om fler perspektiv i den psykedeliska forskningen

Intresset för behandlingar med psykedeliska substanser fortsätter öka och antalet kliniska prövningar och artiklar i ämnet har gått stadigt uppåt de senaste 20 åren. Efter ett par decennier ute i kylan tog forskningen fart igen på 00-talet och allt fler får upp ögonen för potentialen hos ämnen som psilocybin, LSD, MDMA, ketamin och liknande ämnen som brukar gå under samlingsnamnet psykedelika. Substanserna är narkotikaklassade i de flesta länder och vägen till att bli ett godkänt läkemedel mot till exempel depression eller PTSD är lång och full av utmaningar.

– Mitt jobb är att undvika att få det här brevet. 

Orden kommer från professor emeritus Guy Goodwin och uttalas på den konferens tillägnad psykedelisk vetenskap som nyligen ägde rum i Stockholm. Brevet ifråga, som projiceras bakom honom för publiken, skickades förra sommaren från det amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och ger det bistra beskedet att ansökan om att få ge MDMA-assisterad terapi mot PTSD inte godkänns. 

Undvika bakslag

Avslaget var en besvikelse för många men hos Nätverket för psykedelisk vetenskap, som arrangerar konferensen, låter man sig inte nedslås.

– Bollen är i rullning, finansieringen har ökat jättemycket, vi har svenska studier. För mig är det viktigaste att de studier som nu görs undviker bakslag och är väldesignade redan från början, säger Alexander Lisinski, styrelseledamot tillika doktor i farmakologi och läkare i psykiatri. 

Det finns olika uppfattningar om hur en sådan design ska se ut. I behandlingar med högre doser psykedelika ingår generellt ett visst mått av terapeutiskt stöd, både vid tillfället när preparatet ges – vanligtvis en session på runt sex timmar – men också före och efteråt, för att integrera upplevelsen, som i sig kan vara allt från euforisk till skräckinjagande, inte sällan både och. Institutioner som FDA reglerar dock bara medicin, inte psykoterapi. Och även om de terapeutiska delarna i de kliniska försöken är mer sparsamma än vad många rekommenderar, så gör de att det blir svårt att avgöra vad som egentligen i slutändan orsakat det i många fall positiva utfallet, det vill säga att patienten exempelvis blivit mindre deprimerad. Var det substansen, eller terapin? Eller kombinationen? Det är en laddad frågeställning, och det oklara orsakssambandet var en av flera brister FDA slog ner på i fallet med MDMA-studien. 

Nytt behandlingsparadigm

Samtidigt som man på flera håll brottas med att lösa detta och liknande metodproblem inom den etablerade formen för läkemedelsstudier, finns också synsätt där man försöker tänka mindre snävt. 

– Kanske man inte ska se det som traditionell läkemedelsprövning, utan att det mer består av olika komponenter, där du har både läkemedlet, terapin, kontexten runt patienten och dennes sociala nätverk, säger Alexander Lisinski. 

Till dem som vill ha ett bredare anslag hör Gerhard Gründer, psykiater och professor vid Heidelbergs universitet. Det är hans forskning som till stor del ligger bakom att Tyskland numera tillåter så kallat compassionate use, som innebär att du får använda ett läkemedel utanför forskningssyfte för en patientgrupp med stort lidande. Enligt Gründer är de psykedeliska substanserna en katalysator för ändrade tankesätt, och inte i sig den enda orsaken till nya insikter. Med det perspektivet får psykoterapin anses “vara av yttersta vikt för både säkerheten och effektiviteten i behandlingen”, som det står i en av de vetenskapliga artiklar Gründer och hans kollegor skrivit. Där argumenterar de också för att det andra synsättet, som fokuserar på substansen, har ”dominerat psykiatriska behandlingar och forskning alldeles för länge”.

– Vi behöver ett nytt behandlingsparadigm, där vi fokuserar på hälsa istället för sjukdom. Vi vill visa att psykedeliska droger är hälsofrämjande läkemedel, säger Gerhard Gründer under sin föreläsning. 

Kvinnoperspektiv saknas

Ett annat paradigm som utmanas är mansdominansen, som är ett faktum i den psykedeliska forskningen precis som i de flesta andra discipliner. De studier som genomförs tar i princip aldrig hänsyn till variabler som kön och genus, och kvinnor, liksom icke-vita, är överlag underrepresenterade, konstaterar Tali Avron, en av medgrundarna till Psychedelic women network som bland annat bygger upp en kunskapsbas om kvinnors hälsa och psykedeliska droger. 

– Östrogen och andra hormoner påverkar det serotogena systemet, och olika mycket i olika faser av månaden och i livet. Det finns också emotionella aspekter, hur kvinnor reagerar på trauma, sorg eller aggression, vi har relationen till terapeuten, frågan om sexuella övergrepp, det är så många lager och det är därför de flesta inte vill börja nysta i det.

Kvinnor drabbas dessutom oftare av just de tillstånd som psykedeliska behandlingar riktar in sig på, som depression och ångest. 

– Men ingen undersöker kön som en faktor och det tycker jag är upprörande, säger Tali Avron.

Det är också trist om även den psykedeliska forskningsvärlden ska utgöra ett mikrokosmos av traditionella rum inrutade efter patriarkala strukturer, tycker hon. 

– Vi borde kunna bättre eftersom vi arbetar med helande och inkludering. 

Mer forskning, finansiering och utbildning behövs, anser Tali Avron.

– Alla vd:ar på de stora företagen som genomför studier är män. Det är de som bestämmer utformningen men den data de får in är inte särskilt bra eftersom den här aspekten saknas. 

Vilka andra frågor tycker du är viktigast att ta itu med? 

– Att studierna är etiska och säkra, att vi ger gammal visdom vårt erkännande utan att ägna oss åt kulturell appropriering, att behandlingar är inkluderande och att stöd ges efteråt.

Hjälpa mänskligheten

Under Stockholmskonferensen, där 160 män, 127 kvinnor och 2 icke-binära för övrigt deltar, har genusperspektivet i alla fall fått en egen sektion, där de medverkande ger uttryck för mer holistiska synsätt och en önskan om att psykedelika ska kunna användas på en djupare nivå, som kan hjälpa mänskligheten att hantera den polykris vi befinner oss i. 

Det är tankar som återkommer i det allra sista, framåtblickande, panelsamtalet. Enligt Paul Liknaitzky, tongivande inom den psykedeliska forskningen i Australien – där flera substanser nyligen godkändes för strikt medicinskt bruk genom ett politiskt beslut – borde psykedeliska preparat inte bara användas som en sista utväg (många studier med psilocybin riktar till exempel in sig på behandlingsresistent depression). 

– Det är en möjlighet till förebyggande, till välmående. Vi är väldigt duktiga på att ta mediciner och jag ser psykedelika som en “gateway drug” till terapi och personlig utveckling, säger han till publikens förnöjelse. 

Julie Holland, psykiater och författare, påminner om att den klassiska psykedelikan ofta kan ge impulser till tankar som kan vara samhällsomstörtande.

– Den får oss att ifrågasätta varför saker är på ett visst sätt och visar att det finns andra sätt att vara, att man kanske kan ifrågasätta kapitalismen. 

Psykologen Matthew W Johnson tror dock inte att användning av eller behandling med psykedelika får folk att automatiskt byta världsåskådning. 

– Jag har behandlat många konservativa som fortsätter vara det. Jag föreställer mig inte att folk kommer ut som antikapitalistiska marxister, invänder han.

Sverige en forskningshub

När blir psykedeliska behandlingar godkända i Sverige då? Inom tre till fem år är inte orimligt, tror Alexander Lisinski, och innan dess skulle det till exempel kunna komma fler compassionate use-program i Europa.

– Jag är nästan lite förvånad över hur bra det har gått, med tanke på att Sverige har en repressiv och restriktiv syn på narkotika. Trots det ges stora anslag från Vetenskapsrådet, och från privata finansiärer också. Det är ett väldigt tydligt bevis på att det är bra forskning som accepteras av det vetenskapliga samhället. 

Det viktiga nu, menar Alexander Lisinski, är att förstå vad som händer; vad som kan göras bättre och hur fältets utmaningar ska hanteras.

– För oss har det varit väldigt positivt att Sverige faktiskt blivit något av en hub för psykedelisk forskning, och att vi trots en förlegad syn på droger kan bli ett föregångsland i forskningen. 

Delar av texten har publicerats inför konferensen i den här artikeln.