Svenska värderingar brukade betyda något. Nu betyder de att man håller tyst när allierade misshandlar svenskar. Det finns ögonblick när en nations självbild spricker, och ett av dem luktar kanel och feghet. När modet sitter i fängelse står Sverige i kö till bageriet.
Greta Thunberg kidnappas på internationellt vatten tillsammans med 477 andra aktivister och förs till öknen. Till Ketziot. Ett fängelse som låter som ett luftkonditionerat spa i broschyren men luktar damm, svett och förnedring. Ulf Kristersson säger att de inte kan förvänta sig någon hjälp. Sedan äter han kanelbullar.
Det handlar inte om en hemlig agent eller soldat. Det handlar om en svensk medborgare som försöker leverera mat och medicin till svältande barn i Gaza. Global Sumud Flotilla attackeras flera gånger av drönare innan den bordas. Aktivisterna vittnar om misshandel, sömnbrist och vägglöss. Greta har nekats vatten, dragits i håret, tvingats pussa den israeliska flaggan och fotograferats för förnedringens skull. Scener som borde få varje regering att stanna upp. Sveriges kändaste aktivist torteras. Här hemma stannar ingen.
Statsministern säger att Sverige gör vad man kan, men påminner i nästa mening om att aktivisterna inte borde ha åkt. Vår regering tittar på när barn bombas och skäller på dem som försöker bära in mat. Den står bredvid ett folkmord och klagar på leveranssäkerheten.
Det vi ser är politisk feghet, serverad med kanel och kaffe.
Ulf Kristersson glömmer något grundläggande. Att stå upp för svenska medborgare är inte valfritt. Det är själva jobbet. Även för meningsmotståndare. Även när de grips av allierade. Men vi har en statsminister som verkar tro att civilkurage är något man avråder från.
Samma höger prisar svenskar som rest till Ukraina för att leverera sjukvård i områden med reseavrådan. Där kallas det hjältemod. I Gaza kallas det ansvarslöshet. Samma risker. Olika folk.
Det är något med svenska män i kostym och deras besatthet av tyg. Svartvita sjalar skrämmer dem, men näringslivsslipsar lugnar dem. Moderaterna må klä sig bättre än SD, men inuti den där kavajen bor samma reflex. Samma rädsla för människor som bryr sig. Samma ilska mot de som påminner dem om vad de själva gett upp.
När Greta fängslas av en militärmakt som skjuter barn i huvudet talar Ulf Kristersson om regler och ansvar. När hon misshandlas i fångenskap pratar han om reseavrådan. Det är som att stå på perrongen och skälla ut någon som försöker dra upp ett barn från spåret.
Regeringens tystnad är inte ett misstag. Det är en signal. Den säger till alla som någon gång tänkt göra något för andra: tänk om, håll käften, sitt still.
I Ulfs Sverige belönas lydnad. Inte civilkurage.
När staten börjar kalla humanitet för extremism och tystnad för ansvar vet man att något gått sönder. Det som slitits av är inte bara hennes hår. Det är Sveriges anständighet. Ulfs samvete ligger kvar på fatet, prydligt flätat och väldoftande av kanel.
L kommer åka ur riksdagen!
Tobias Andersson (SD) som glömt bort hur man använder sin hjärna när han menar att man vill få män att sluta äta kött så att de blir feminina och därmed röstar vänster.
