I regeringens värld är kultur som väcker tankar, känslor och frågor inte till för alla, skriver Emma Holmén. Sådant ser de som en lyx för den som har råd.
DEBATT. ”Det är inte heller politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar.”
Med de orden blir kulturminister Parisa Liljestrand utbuad, men markerar samtidigt tydligt den nuvarande regeringens syn på kultur. Alltså att kultur inte är något värt att satsa på, att kultur endast är en lyx för den som har råd, och helst ska kultur helt sakna tuggmotstånd så den lätt kan glida ner.
Kultur som vill väcka tankar, känslor och ställa frågor ska helst inte finnas alls. Om den ens ska få existera ska den endast konsumeras av den rika och intellektuella elit som har råd. Med andra ord, de som inte har det tillräckligt bra ställt ska inte ha tillgång till högkvalitativ kultur utan hänvisas till den billiga och lättsmälta kultur som inte väcker anstöt. Bildning ska enbart gå till dem som har kapital, både kulturellt och finansiellt.
Detta riskerar att bryta isär samhället mellan dem som har och dem som inte har. Vi ska inte ha några gemensamma referensramar och bildning ska absolut inte slösas på fattigt folk. Det är även ett effektivt sätt att undanröja klassresor och hålla de fattiga fattiga. Detta blir extra intressant då regeringen pratar om hur viktigt det är med gemensamma referensramar, samtidigt som de bryter ner dem. Vi ska ha en kulturkanon, men barn ska gå på olika skolor och studieförbunden ska få minskade anslag, vilket enligt rapporten Ett tystare Sverige riskerar att leda till minskad närvaro på landsorten och att särskilt utsatta människor drabbas. Företrädare för rapporten skriver även: ”Statens uttalade syften med stödet till studieförbund är stärkt demokratifrämjande verksamhet, ökad mångfald av människor som engagerar sig i samhället, utjämnade utbildningsklyftor och förbättrad tillgängligheten till kulturlivet. De minskade statsbidragen motverkar alla dessa syften.”
Det känns nästan som att regeringen till varje pris vill undanhålla kultur och bildning för samhällets utsatta grupper. För även om regeringen pratar om möjligheten till klassresan så kapas vägarna dit. Nästan som att de inte alls vill att människor ska ta sig från fattigdom. För om alla gör en klassresa, vem ska då göra alla lågbetalda jobb? Istället för att tvinga företagen att ge sina anställda bättre villkor och lön så ska människor tvingas ta dessa jobb till löner de knappt kan leva på. Annars är det slut med billig hämtmat och städhjälp till dem som tjänar mest. Vilket även råkar vara deras väljare.
