Det är inte lätt att vara medlem i politiska partier idag. Politiken ändras snabbt. Det som var guds gåva till folket ena stunden är djävulens påfund nästa. Lätt överdrivet.
Vänsterpartiet, som en gång hade Kommunisterna som efternamn, söker nu hjälp hos Wallenberg för att bättre kunna hjälpa till om man efter valet sitter i regering. Den som för några år sedan hade tipsat om Wallenberg hade blivit avvisad som borgarbracka.
Resterna av det fordom så stolta Folkpartiet – som numer går under namnet Liberalerna – har plötsligt gått i opposition mot sig själva och vill förhindra riskkapitalbolag att äga skolor. Den som för några år sedan hade föreslagit det hade kallats kommunist av partiledaren Björklund.
Moderaterna, som för bara drygt tio år sedan gick i bräschen för nedmontering av det svenska militära försvaret genom att kalla Försvarsmakten för ”särintresse”, går nu i bräschen för att skuldsätta Sverige rejält genom att bygga upp särintresset till gigantiskt format. Här gäller det att hänga med för de stackars medlemmarna.
Socialdemokraterna, vana att sätta fingret i luften föra att känna hur det blåser, uppskattar nu att regeringen vill kasta ut invandrande ur landet om de har dålig vandel. För några månader sedan var detta ett otyg till idé enligt samma socialdemokrater. Här går det undan, motiverat med retoriskt snömos. ”Förfärlig politik” blir plötsligt ”politik på rätt väg”.
Miljöpartiet, som tidigare ansett alla som varit emot reduktionsplikten verklighetsfrånvända och rent av lite dumma i huvudet, har nu berättat att reduktionsplikten inte är något bra koncept. Vilket fått Sveriges genom tiderna sämsta miljöminister att önska språkrören välkomna till verkligheten. Att vara valarbetare är inte det lättaste. Vare sig vid köksbordet eller på arbetsplatsen.
Centerpartiet ska byta partiledare och vad som händer då ska bli intressant. Det partiet gick rasande snabbt från att vara ett humanekologiskt parti till att bli ett nyliberalt i ekonomisk politik. Med en ny partiledare kanske rågången till Sverigedemokraterna reduceras till en myrgång innan nästa val.
Sverigedemokraterna öppnar upp för svenska kärnvapen, säga vad man vill men krigskulturen har tagit nya friska steg ut i vansinnets gränsland. Ska bli intressant att se hur byns Sverigedemokrater hanterar den frågan.
Kristdemokraterna i Stockholm vill att det offentliga ska subventionera infrysning av ägg av jämställdhetsskäl. Män kan ju bli pappor även som äldre, varför ska inte kvinnor få bli mammor som äldre? Hur förvirrade månde inte de kristdemokrater som förr talade om skapelsen nu vara? De har prövats mången gång av Vår Herre sedan Ebba Busch tog över från Alf Svensson.
Det kokar i den politiska grytan. Allt medan Wallenberg kan berätta för de forna kommunisterna om hur fin krigskulturen är för vapenindustrin som bidrar så mycket till pensionsfonderna.
Nu skickas färre varor, kakor och plastpryttlar, och mindre bränsle och timmer, över haven, så överkonsumtionen lär minska.
Det sker tack vara en galen president som skiter i miljön och hojtar ”drill, baby, drill!”.
