Nästa vecka kan internationell sjöfart ta ett avgörande steg mot klimatneutralitet.
Internationell sjöfart står för utsläpp i paritet med Tysklands men faller utanför nationell policy. Istället ligger det på Internationella sjöfartsorganisationen IMO att tackla utsläppen. En organisation som under lång tid anklagats för att dra benen efter sig. Men enligt en strategi som antogs i juli 2023 ska den internationella sjöfarten nå nettonollutsläpp till 2050 ”eller däromkring”. Som en del av strategin finns också en inriktning om att att målet ska nås med hjälp av flera styrmedel, så som en bränslestandard som successivt minskar klimatpåverkan i energin som används, samt en ekonomisk mekanism som prissätter utsläpp av växthusgaser. Med start på måndag ska organisationens miljökommitté MEPC träffas för att ta ett första beslut om hur styrmedlen ska utformas. EU och Sverige står bakom förslag om en bränslestandard som successivt minskar klimatpåverkan från bränslet, i kombination med en avgift på koldioxidutsläpp, uppger Sveriges förhandlare för Syre.
Men hon skriver också att det finns flera omstridda frågor och att förhandlingen är ”mycket komplex”. Nyhetsbyrån Afp rapporterar att vissa av IMO:s medlemsländer, så som Kina och Brasilien, motsätter sig en koldioxidavgift med argumentet att det skulle bidra till att driva upp priserna på varor och leda till livsmedelsosäkerhet.
– Det är svårt att säga vad som kommer att hända nästa vecka, säger Fanny Pointet, som arbetar för tankesmedjan Transport and environment till nyhetsbyrån.
”Insatserna är höga”
Hon pekar också på en farhåga bland många miljöorganisationer om en bränslestandard skulle tillåta vissa alternativa bränslen gjorda med palmolja eller sojaolja. Något som skulle kunna leda till ökad avskogning, vilket skulle kunna öka utsläppen från markanvändningen.
Mark Lutes, senior rådgivare för WWF, skriver i en artikel I Climate home news att trots att vissa länder motsätter sig en universell avgift på koldioxid finns det en samsyn bland länderna om att någon form av avgift behövs för att subventionera mer klimatvänliga bränslen, så som e-bränslen, och för att garantera en rättvis omställning, ”genom att hjälpa de länder som drabbas hårdast av stigande fraktpriser till följd av dyrare bränslen”. Han skriver också att insatserna är höga och att om länderna skulle lyckas hade det inte bara vara ett steg framåt för sjöfarten, det skulle också skicka en stark signal om ”multilateralismens bestående kraft”.
”I detta sammanhang skulle ett avtal om att minska koldioxidutsläppen i en viktig global sektor sända en positiv signal till de länder som nu utarbetar sina nationella klimatplaner enligt Parisavtalet och till COP30 i november i Brasilien, där viktiga beslut måste fattas om nästa steg i de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringarna”., skriver han vidare.
Beslutet fattas den 11 april. Slutligt antagande väntas i oktober 2025.
