Truppmina, trampmina, personmina … avskytt barn har många namn. Men vad är egentligen skillnaden mellan olika mintyper, hur stor skada gör de och i vilka länder finns de flesta minorna? Och varför vill flera länder lämna den konvention som förbjuder minanvändning? Syre reder ut.
Vad är minor?
En mina kan enkelt förklaras som en tändanordning med en sprängladdning som detonerar när något – till exempel en person, ett fordon eller fartyg – passerar den. Minor har länge använts både till land och till sjöss i krigföring för att förhindra att fienden får tillgång till ett visst territorium.
Själva ordet mina kommer från mine som finns i både tyskan, franskan och engelskan och betyder gruva. Bakgrunden är att de första minorna användes för att spränga underjordiska tunnlar.
Olika typer av minor
Minor kan delas in i två huvudkategorier: landminor och sjöminor. Landminor delas i sin tur in i underkategorierna personminor (eller truppminor) och fordonsminor.
Personminor
Personminor, antipersonella minor och truppminor är egentligen samma sak, det är helt enkelt minor som är avsedda att detonera i kontakt med en människa. Det är dock talande att begreppet truppminor oftare används inom försvaret, medan organisationer som FN-förbundet och Svenska freds i högre utsträckning talar om personminor.
Personminor kan i sin tur delas in i underkategorier beroende på hur de utlöses. Man skiljer på trampminor som ligger på eller i marken och utlöses när en person trampar på den, trådminor som man kan fästa vid ett träd eller byggnad och som utlöses när någon rör vid tråden som är fäst vid minan och hoppminor som är trådminor som är nergrävda i marken och som utlöses när de utsätts för belastning.
Fordonsminor
Fordonsminor är, som man kan höra, minor som är konstruerade på ett sådant sätt att de ska detonera om ett fordon kör över dem.
I Sverige brukar man göra en uppdelning i fordonsminor och stridsvagnsminor, internationellt talar man istället om light/heavy anti-tank mines. Det som skiljer dem åt är mestadels att stridsvagnsminorna innehåller mer sprängmedel och att det krävs ett större tryck för att de ska utlösas.
Något som även skiljer fordonsminorna från personminor är att de inte ska detonera när man flyttar dem.
Andra landminor
Det finns även så kallade larmminor, som inte detonerar utan som bara avger ett ljus eller ljud och som är till för att varna om en fiendetrupp närmar sig. Det finns även avståndsutlagda minor som skjuts iväg med raketartilleri eller släpps från ett flygplan eller helikopter istället för att placeras ut för hand. Dessa minor är i regel lättare att röja eftersom de ligger väl synligt.
Sjöminor
Sjöminor har funnits sedan 1700-talet och används för att spränga fartyg. De delas in i kontaktminor och avståndsminor. Kontaktminorna detonerar vid direkt kontakt med fartygen. Avståndsminorna innehåller istället sensorer som känner av om ett fartyg passerar över dem. Avståndsminorna kan i sin tur antingen ligga på botten eller vara förankrade. Om de är förankrade är de kopplade till ett ankare och kan därmed ligga en bit upp i vattnet, medan bottenminorna vilar på havsbotten och används främst på grunt vatten för att sprängningen ska nå upp till ytan.
Ottawakonventionen
Ottawakonventionen, eller Ottawafördraget, är en konvention som förbjuder användning, tillverkning och export av personminor. En majoritet av världens länder, däribland alla EU-länder, har undertecknat det. Men samtidigt är det flera stora länder som har valt att inte ställa sig bakom det. Till de stater som valt att inte underteckna hör bland annat USA, Kina, Ryssland och Indien.
USA har ändå länge haft en restriktiv syn på personminor – man har förvisso menat att man ”inte kan utesluta användning” av personminor på Koreahalvön som en del i ett skydd för Sydkorea och för amerikanska trupper, men utöver det har man haft som policy att inte tillverka, använda eller exportera personminor. Under Trumps andra presidentperiod har dock policyn rivits upp och man är nu öppen för att använda personminor även i andra konflikter.
Som en följd av Rysslands krig i Ukraina har flera länder den senaste tiden – däribland Finland, Polen och Baltstaterna – valt att lämna Ottawakonventionen eftersom man menar att minor behövs i ett förändrat säkerhetsläge. I Sverige har Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, och senast Liberalerna, föreslagit att förbudet mot personminor och klustervapen slopas. Det här är en utveckling som kritiseras av bland andra Svenska freds.
Värt att notera är att skälet till att Ottawakonventionen enbart reglerar användningen av personminor är att dessa dödar civila. Men även till exempel fordonsminor kan användas mot civilbefolkning eftersom de inte gör någon skillnad på civila eller militära fordon.
Hur många dödas av minor?
Efter att Ottawakonventionen antogs 1997 så minskade antalet minor i världen kraftigt och därmed även dödsoffren. Sedan 2015 har dock dödsfallen återigen börjat öka vilket hänger samman med en ökad användning av Improvised explosive devices (IED), en enklare typ av spränganordning som ofta används av terrororganisationer.
Enligt Svenska freds så finns det fortfarande 45 miljoner personminor i världen som inte har förstörts. Och enligt organisationen Apopo så orsakade personminor 2 426 dödsfall och 3 331 skador under 2023 – en ökning med 22 procent jämfört med året innan. Siffrorna visar också att 83 procent av offren för minor är civila.
Några av de länder där personminor fortsätter att skörda många liv är Kambodja, Angola, Zimbabwe och Azerbadjan. Dessutom har Ryssland använt minor i allt högre utsträckning sedan kriget mot Ukraina bröt ut 2022.
Källor: Apopo, Svenska FN-förbundet, Svenska freds, Manskligsakerhet.se, Handicap
International, Nationalencyklopedin.
