Ett nytt relativt betygssystem, vad skulle det få för effekter? Lucas Almkärr befarar att det kommer att göra konkurrensen hårdare, elevernas hälsa sämre och betygen orättvisare.
DEBATT. Svenska elever står inför nya utmaningar. Regeringens utredning om ett nytt betygssystem, Ett likvärdigt betygssystem (SOU 2025:18), lovar rättvisa och likvärdighet, men i verkligheten kan det bli en försämring. Det här systemet kommer inte bara att misslyckas med att lösa dagens problem — det kan även förvärra dem och påverka en hel generation negativt. Låt oss titta närmare på vad som kan hända i den svenska skolan om detta betygssystem implementeras.
För det första riskerar förslagen att inskränka skolors och lärares frihet med ökad byråkrati. Utredningen lyfter standardiserade kunskapskrav och en central rättning av nationella proven som lösningen på betygsinflation och olikvärdighet. Men i praktiken kan detta leda till att lärare, som redan är tyngda av administration, får ännu mer pappersarbete. I stället för att fokusera på undervisning tvingas de fylla i formulär och följa färdiga mallar som inte tar hänsyn till verkligheten i klassrummen. Eleverna reduceras till försökspersoner i ett experiment där deras individuella styrkor förbises till förmån för opersonlig rättning.
Tanken på relativa betyg är särskilt oroande. Om bara en viss procent av eleverna på varje skola kan få det högsta betyg, vilket utredningen diskuterar, skapas en hård konkurrens. Föreställ dig en klass där alla presterar på topp — men där hälften ändå tvingas nöja sig med medelmåttiga betyg eftersom kvoten för höga betyg är fylld. Det är inte rättvisa, det är reformerande orättvisa. Högpresterande skolor straffas, och elever i svagare miljöer ges inte en rimlig chans att lyfta sig. I stället för att belöna kunskap blir betygen ett lotteri där din skolas genomsnitt avgör ditt öde.
Utredningen vill standardisera bedömningarna i högre grad, men det är en problematisk idé. Matematik är inte bild, och idrott är inte svenska. Att tvinga in alla kurser i samma strama ramar kan påverka deras unika karaktär. En elev som briljerar i konstnärligt uttryck i bild kan få sitt arbete reducerat till en checklista, medan en mattebegåvning belönas för rätt svar på ett prov. Det här systemet kommer att kväva kreativitet och göra skolan till en plats där bara vissa typer av kunskap värderas.
Stressen är ett problem att ta på allvar. Redan i dag kämpar många svenska elever med press och psykisk ohälsa. Med nationella prov som får ännu större betydelse för slutbetygen och införandet av relativa betyg, ökar konkurrensen — inte bara med dig själv. utan med alla andra. Utredningen nämner inte detta, men risken är att vi skapar en generation av utmattade tonåringar som ser skolan mer som en belastning än en möjlighet.
Sedan har vi implementeringen. Utredningen medger själv att det krävs massiv fortbildning, nya tekniska system och stora resurser för att detta ska fungera. Samtidigt brottas skolan redan med finansieringsproblem och akut lärarbrist. Att tro att ett så komplext system kan införas utan stora problem är mycket naivt. Vissa skolor kanske lyckas medan andra kollapsar, vilket gör systemet ännu mer ojämlikt än i dag.
Om skolors rykte och finansiering hänger på genomsnittsbetyg, finns risken att lärare och rektorer försöker manipulera siffrorna—central rättning eller ej. Utredningen vill stoppa betygsinflation, men den löser inte grundproblemet. Det nya betygssystemet riskerar att bli ett steg i fel riktning — ett system som inte bara förstärker problemen utan också skapar nya. Vi måste sätta stopp för detta innan det är för sent och återgå till att fokusera på det som verkligen är viktigt: elevernas utveckling.
