Det anses normalt att hålla kaniner, marsvin och andra smådjur i små burar under hela deras liv. Medan de flesta skulle reagera på en katt som hålls i bur normaliseras vanvård av smådjur. Det säger Therese Bergman på Smådjurschansen, som varje år tar in 400–500 oönskade smådjur för omplacering (Aftonbladet 20/4).
Tidigare i vår presenterade Jordbruksverket ett vetenskapligt grundat förslag på nya regler för hållning av just smådjur, som kaniner och marsvin. Dagens regler är 30 år gamla och under tiden har det kommit ny forskning om vad dessa djur behöver för att må bra. En viktig aspekt är att djuren behöver större utrymmen.
Kritiken mot förslaget från ”djurvänner” (jag måste sätta detta ord inom citationstecken) satte blixtbelysning på hur normaliserad hållningen av kaniner och andra djur i små burar faktiskt är.
De så kallade “djurvännerna” rasade mot Jordbruksverket. Medierapporteringen med rubriker som “Nu ska dvärgkaninen ha ett helt rum” (Aftonbladet 15/3) pekar på hur hållning av kaniner i små burar är så normaliserad att det anses absurt att en liten dvärgkanin skulle behöva mer plats.
Aftonbladet (14/3) intervjuade “djurälskaren” Linda som sade att det känns “fruktansvärt” att det här kan bli slutet för hur vi har husdjur idag. Svenska marsvinsföreningen rasade över att det strider mot barnets bästa om marsvin får det så pass mycket bättre, ja det strider till och med mot barnkonventionen om barn inte kan ha marsvin hemma, ångade de på (DN 19/3). Vad “djurvännerna” missar är att sätta djuren de säger sig älska först.
Djurskyddsregler finns för djurens skull, det hörs på namnet. De finns inte för att barn ska ha marsvin som levande leksaker i små burar. Av det lär sig barn inte ett uns om vad marsvin verkligen är. Jag minns med skam min barndoms brunvita virvelmarsvin, Fridolina, och blågula undulaten Tussi. Bägge levde och dog ensamma i sina små burar.
Zoobranschens riksförbund, som representerar försäljare av smådjur, beklagade sig över att färre människor kommer att kunna köpa djur. Indirekt beklagade de förstås en minskning i den egna handeln med smådjur. Med tanke på att tidigare nämnda Smådjurschansen tar emot uppemot 500 övergivna och vanvårdade smådjur årligen vore det förmodligen bra om djurbutikerna pumpade ut färre djur. Istället köper folk smådjur till barnen, som snart tröttnar, och vanvårdade kaniner och marsvin hamnar hos ideella omplaceringsverksamheter. De nya reglerna skulle få köparna att fundera på om de kan ge en kanin eller ett marsvin det utrymme som behövs. Bara för att djuret är litet betyder det inte att åtagandet är det.
Dessvärre ledde “djurvännernas” ilska över att deras “älskade” djur skulle få det bättre till att Jordbruksverket tillfälligt tagit tillbaka förslaget i syfte att ha mer dialog. Jag har alltid trott att djurindustrierna var djurens största problem, men med vänner som landets “djurvänner” behöver djuren sannerligen inga fiender.
Ideella föreningar som tar hand om dumpade smådjur efter att ägarna tröttnat.
1 400 sälar ska skjutas. Sälarna får skulden för vårt överfiske.
