Allvarliga brott har begåtts vid internationella adoptioner, konstaterar en utredning som kom den 2 juni. Adoptionskommissionen föreslår att de internationella adoptionerna stoppas samt att adopterade får en ursäkt och en summa pengar. Men för Susanna Johanssons del är det för sent, skriver hon i ett inlägg i diktform.
Många av oss vill ha en ursäkt och en bekräftelse.
Många av oss vill ha en offentlig ursäkt
som en upprättelse för allt det vi fått utstå.
Men för mig
spelar det faktiskt ingen roll.
Jag är redan medveten om,
vad som är sant. Oavsett vad de säger.
Eller inte säger.
Min levda erfarenhet
år bevis nog. Jag vet ju vad som skett
för att det var, och är, mitt liv
Jag bär på sanningen i min själ,
och i min kropp,
som ett minne som aldrig försvinner,
minnet av ett ekande farväl.
Även om de erkänner det decennier långa misstag,
och den fortfarande pågående praktiken
kan inget förneka våra livsödens dystra statistik.
Även om
statsministern,
med sitt lismande falska leende,
skulle beklaga
bara för att allmänheten behaga, trots att
ALLA redan vet.
Det är ingen hemlighet
att han har bidragit till många förstörda liv
Men det spelar ingen roll. Inte för mig.
Därför att, för mig är det redan för sent.
Inget kan förändra det som jag
redan genomlevt
Inget och ingen kan vrida tillbaka,
tiden som förflutit sedan då och nu
Eller spola tillbaka alla år, eller
läka allas våra sår
Det var redan för sent dagen då portugiserna tog sina första steg upp på ön Sri Lanka, mitt land
Det var redan för sent när portugiserna exporterade öns kryddor i lukrativ handel
Det var redan för sent när holländarna landsteg på ön, och tog över kolonialmakten,
exporterade och handlade med kanel
Det var redan för sent när mina förfäders gener blandades med en europé
Det var redan för sent när vi i stället blev burghers och singhalese
Det var redan för sent när britterna övertog inte bara delar, utan hela ön
och förändrade landets sociala struktur i grunden
Det var redan för sent när de skövlade skog, odlade och exporterade Ceylon-te ut över världen
Det var redan för sent, trots att mitt land åter blev självständigt,
efter 133 år som brittisk kronkoloni
Det var redan för sent när min amma föddes nio år efter självständigheten
Det var redan för sent när landet tog namnet Sri Lanka 1972 för att förankra namnet i
förkolonial historia och kultur
Det var redan för sent då min amma mötte tatta som ung
Det var redan för sent när solen steg över byn den där morgonen, dagen efter
Det var redan för sent då skammen hettade hennes kinder när det blev känt
att deras möte burit frukt
Det var redan för sent när det bestämdes att jag skulle lämnas bort
Det var redan för sent när amma gav mig mitt namn Menaka, som sen förvanskades till Mega i mitt första och enda sri lankesiska pass
Det var redan för sent när det organiserades ruljangs av barn med syftet adoption från bebisfarmar till Väst
Det var redan för sent när nunnor som skulle föreställa kristna hade ett finger med i denna omänskliga praktik
Det var redan för sent när Sri Lankas barn började spridas utöver världen, liksom exportvaror ifrån den forna kolonin
Det var redan alldeles för sent när jag lyftes ur ammas armar och mitt hjärta frös till is
Det var redan för sent då, och det är fortfarande för sent nu
för jag och min sinhalesiska burgher amma, har levt parallella liv i skilda delar av världen,
större delen av vår tid
Och det finns inga ursäkter, inga bekräftelser eller validering från staten
som kan ge tillbaka allt det som stals
Det är för sent för skadan är för länge sedan skedd
Det enda vi kan göra nu är att försöka läka och reparera våra kapade band
Band som aldrig borde brutits.
All förfluten tid är som sand
sand som rinner mellan fingrarna
sand i ett timglas som rinner ut
Kanske vi får mer tid tillsammans
i nästa liv?
