Han har inte ätit på 37 dagar – vill få norska politiker att fasa ut oljan

När Syre når Vebjørn Bjelland Berg över telefon under onsdagen så är han inne på sin 36:e dag av hungerstrejk i centrala Oslo. Han har precis vilat lite för att spara på krafterna. 

– Jag har det ganska bra, men är ganska sliten. Jag känner en slags utmattning i kroppen och ja, det är inte så överraskande… Egentligen hade jag nog trott att det skulle vara långt värre, säger han. 

Att kroppen kan vänja sig vid extrema situationer är välkänt. Men det finns en gräns för hur länge man kan klara sig på bara vatten. Den sägs gå någonstans vid 40-60 dagar. Läkarna följer honom noggrant och har sedan länge uppmanat honom att avbryta, och säger att för varje dag som går så ökar risken för irreversibla skador. 

Fortsätter fram till valdagen

Men Vebjørn Bjelland Berg har beslutat sig att fullfölja sin hungerstrejk fram till valdagen den 8 september. 

– Jag tror att det psykiska och det fysiska spelar in i varandra, och att var motivationen kommer ifrån och vilka känslor vi har spelar in i processen. 

Känner du att det har varit värt det ändå, trots riskerna?

– Ja, 100 procent. Risken som jag tar är ingenting jämfört med risken som klimatförändringarna innebär. 

Redan i dag dör människor av extremväder och värmeböljor, konstaterar han.

– Mer än 1000 personer dog av värmen i Spanien bara under juli månad!

Vebjørns krav på politikerna för att avbryta hungerstrejken har varit att det skapas en medborgarpanel som kan vara med och bestämma över hur Norge ska utfasa och förvalta sina återstående olje- och gasreserver. Som det ser ut nu pekar allt mot att politiken går åt motsatt håll. Så sent som i januari i år delade Norge ut 53 nya licenser för att leta efter mer olja. Det trots att bland annat Internationella energiorganet IEA slagit fast att vi måste lämna en stor del av de redan kända oljefyndigheterna kvar i marken om vi vill klara de internationella klimatmål som satts upp.

Men hittills har ingen politiker sökt upp honom för ett samtal. Istället fick han för några dagar sedan till ett kort möte med Norges statsminister Jonas Gahr Støre, som råkade befinna sig i närheten, vilket han utnyttjade genom att gå dit. 

Obekväma politiker

I en video som Vebjørn lagt upp på Facebook visas hans korta samtal med statsministern. I den kommenterar Gahr Støre att det just nu pågår en valrörelse, så detta är något man får ta ställning till efteråt. Han nämner också situationen i Gaza (något som Vebjørn Bjelland Berg också talat om med media) och det faktum att Norge inte ensamma kan pressa Israel. När Vebjørn Bjelland Berg då påpekar att han hungerstrejkar för en utfasning av oljan så får han inget riktigt svar från statsministern, som skakar hans hand och går vidare. 

– Det kändes som att han var obekväm. Och det känns som att det är fallet med många ministrar. Jag tror de vet att det de gör inte är bra, och därför verkar de undvikande, de vill inte ha ögonkontakt. Hade de varit säkra på att det som de gör är det moraliskt rätta så tror jag att de hade kommit fram och argumenterat för sin sak. 

En av ministrarna i Norges regering är klimatminister Andreas Bjelland Eriksen, som är kusin med Vebjørn Bjelland Berg. För flera medier har Vebjörn beskrivit honom som en nära vän, även om de har olika syn på hur man ska gå tillväga för att lösa klimatkrisen. Han har heller inte pratat med honom sedan han inledde sin hungerstrejk. 

– På sätt och vis är det upp till honom vilken berättelse han vill lägga fram om det han gör, men jag har intrycket av att han bygger ett försvar runt oljeindustrin och ger den en grön stämpel, sa han till Dagens ETC. 

Under onsdagen valde Vebjørn Bjelland Berg att göra det hela ännu enklare för Jonas Gahr Støre att komma ut och ha en längre diskussion. Han flyttade sitt lilla läger till precis utanför statsministerns kontor, i förhoppning om en dialog.

Vad chanserna är för att han faktiskt blir lyssnad till vet han inte. 

– Men det kommer att ha varit värt det oavsett. Om de inte kommer ut och lyssnar så avslöjar det ju att de på sätt och vis är ganska kalla, vilket oljestater generellt faktiskt är: ett, kallt, cyniskt och orubbart block. Jag tror det är väldigt viktigt att folk inser det. Att det är pengar som går före det mesta. 

Kommer att avbryta strejken

Om han inte blir lyssnad på har han ändå beslutat att avbryta sin hungerstrejk på valdagen. Då kommer han ha gått 41 dagar utan mat.

– Jag har goda förhoppningar om att klara det. 

Beslutet att avbryta var inte självklart från början utan är något som vuxit fram. 

– Jag är så pass ung fortfarande och om jag väljer att gå vidare mot döden så borde jag veta ordentligt vad jag gör. Det skulle vara arrogant att hävda att jag har all den visdomen för att ta ett sådant beslut. Jag vill ge det fler år, och decennier!

Att han trots allt valt att göra en så drastisk aktion som påverkar hans egen hälsa kanske kan ha påverkats av att han var en av de ungdomar som överlevde terroristattacken på Utøya 2011. Han har tidigare berättat att det påverkat honom i hans aktivism och vilja att engagera sig för det som han tycker är viktigt.

Tror du att det kan ha påverkat ditt mod att våga göra en sån här aktion?

– Jag har faktiskt inte tänkt på det, men kanske har det gjort mig mindre rädd. Jag har tvingats att konfrontera mig med döden på ett sätt som många i min generation och i den här delen av världen inte har behövt göra.

Äta, sen mer aktivism

Efter en stunds samtal blir Vebjørn Bjelland Berg påmind av en som hjälper honom med hans aktion att det snart är dags att vila igen. Men han fortsätter samtalet en liten stund till.

När valrörelsen är slut så är det hur som helst ingen tvekan om vad han ska göra.

– Jag ska äta! Och vila och njuta av lugn och ro. Läsa böcker, spendera tid med familjen och göra yoga för att få kroppen tillbaka i form igen. 

Men aktivismen kommer han att fortsätta med. Planen framöver är att flytta tillbaka till hemstaden Stavanger, där han vill vara med och bygga upp ett starkt lokalsamhälle som kan kämpa för en framtid fri från olja och gas. För han ser demokratin som avgörande för att förändra samhället och stå emot intressen som kommer från en elit med enorma kapitaltillgångar.

– Jag tror att en riktig demokrati når vi genom att människor är villiga att protestera – till exempel genom civil olydnad. Vi behöver också ha ett starkt civilsamhälle, starka lokala samhällen och gemenskaper som engagerar sig. Vi behöver också medborgarråd, och vi behöver slåss för vår demokrati.