I jordbruket finns mycket att göra för att marken ska kunna ta upp mer koldioxid och släppa ut mindre, skriver Hans Sternlycke. Med ekologisk odling och styrt bete skulle vi både gynna klimatet och få bättre jordar som ger nyttigare mat, menar han.
Jorden har haft flera klimatkatastrofer av sådant som dammoln skapade av meteorer och ökade koldioxidhalter av vulkaner. Nu skapar människan sin egen geokogiska tidsålder, antropocen med en klimatomkastning mycket snabbare än någon tidigare.
Även om oljeindustrin marknadsför klimatförnekelse är flertalet medvetna om orsaken, att vi bränner kol från döda växter och djur. För att minska växthusgasutsläppen visar vi dock mindre handlingskraft än när det gäller att rusta inför krig och pandemier. Hur snabbt vi kunde binda mer kol och minska avgången. genom att bruka marken annorlunda, är vi inte medvetna om.
Med ekologisk odling och styrt bete skulle koldioxidbalansen kunna återställas på något årtionde – och hälsan bleve mycket bättre. Vid COP21 i Paris 2015 beslöts i ett klimatavtal att försöka hålla temperaturökningen under 1,5 grad. Sverige undertecknade men motverkar nu målet genom sina beslut.
Förra året ökade klimatutsläppen nästan sex procent. Risken är stor att jorden överskrider den okända punkt där temperaturhöjningen rusar vidare på egen hand. Det finns dubbelt mer kol i permafrosten än i atmosfären, och den börjar nu tina. Nu börjar den bundna metanet där och längre ner i underjorden att röra sig. Metan har hundra gånger större klimateffekt än koldioxiden, men stannar kvar bara tio år. Varken permafrost eller metanutsläpp finns med i klimatmodellerna därför att vi vet för lite.
Världsmeteorologorganisationen väntar sig i en rapport att vi de närmsta fem åren får 1,5 grad över medeltemperaturen och minst ett år med rekordtemperatur.
I Paris räknade man också ut att bara fyra procent mer ekologisk odling skulle kompensera för växthusgasutsläppen. Nu använder vi tvärtom mer konstgödsel, som kräver mycket energi för produktionen och därför ger stora klimatutsläpp. Men den innehåller bara makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium, inte de över tjogtalet mikronäringsämnen vi behöver. Det skulle hämtats upp av markens maskar, svampar och bakterier, men det sker inte, eftersom marklivet minskat av konstgödslingen. Vitamininnehållet i maten blir följaktligen åtskilligt lägre. Dessutom ger den näringsobalans hos växterna. Det orsakar skadeangrepp som kräver växtgifter.
Med det moderna jordbruket och avloppssystemet har cirkulationen av näringsämnen försvunnit, de spolas ut och ger övergödning och döda bottnar i havet. Åkern får inget organiskt material och ingen uppbyggnad av mullen, utan den bryts ner och koldioxidhalten i luften ökar. Vi diskuterar bara fossilbränsleutsläppen men ser inte klimathotet från det moderna jordbruket.
40 procent av landytan är torrmarker, som är öken eller riskerar att bli det, och nästan bara kan användas för bete. Om bara en bråkdel av den marken återfuktades skulle det återställa koldioxidbalansen. Men bevattning går inte. Grundvattenreserverna håller redan på att tömmas. Avsaltning är dyrt. Det finns en idé om en vattenkanal från Kongofloden till Tchadsjön, en gång sjätte störst i världen men nu en tiondel av sin forna storlek. Ett annat sätt är att planera träd. Styrt bete kan ge snabbare resultat.
Nu är betet för hårt och under gräsets tillväxtpunkt. Det ger ökenspridning och fattigdom. Som ung viltvårdare trodde sig Allan Savory rädda gräsmarkerna genom att skjuta av elefanter i Zimbabwe. Men problemet blev värre. Utan betande djur försvann inte täckande fjolårsgräs, men med deras tramp och träck blev vattenhållning och växtlighet bättre och mullhalten högre. Mycket koldioxid bands. Det är så de djupa jordlagren bildats på USA:s och Rysslands stäpper. Att betesdjuren tvingades till ständig rörelse undan rovdjuren hindrade för hård nerbetning. Den effekten kan också nås med styrt bete med stängsel, kanske elektroniskt, som efter ett tag flyttas till ny obetad mark. Det är osanning att kon är ett klimathot genom sitt rapande av metan. Då räknar man inte med den kolbindning hennes träck innebär.
För en sund kost behöver vi animaliska livsmedel för näringsämnena som bara finns där, förutom i alger, som långkedjade omega tre-fettsyror. Bara betande djur har rätt proportion mellan omega tre- och omega sex-fettsyror. Dagens uppfödning på kraftfoder med soja och säd ger samma felaktiga balans som vår övriga mat, och det gör djuren och oss sjuka.
