Visst kan man ha vänner med andra politiska åsikter, sa en studiekamrat till Susanna Johansson. Men hon kände inte så – varför skulle hon vilja vara vän med någon som vill göra livet hårdare för människor som hon och många andra?
DEBATT. Jag fick en tankeställare när en studiekamrat glatt berättade att han kunde vara vän med en vänsterpartist trots att han själv är moderat. Han anser att det måste vara okej att ha olika åsikter och kunna landa i att man tycker olika.
Själv sa jag inte så mycket i den diskussionen eftersom jag själv inte känner likadant och kände mig skamsen över det. Det skavde i mig och jag funderade på detta några dagar eftersom jag ju inte vill döma folk. Jag insåg till slut att det inte handlar om olika åsikter.
Just det faktum att politik kan få handla om enbart åsikter för vissa människor sätter huvudet på spiken till varför det skavde. Det är en privilegierad utgångspunkt att anse att politik enbart handlar om olika åsikter i specifika sakfrågor. Det faktum att min klasskompis är en vit man i medelåldern med tidigare bra position i arbetslivet säger mycket. För honom kan politik få lov att handla om enbart olika åsikter. För honom kostar det inget att se politik som en fråga om olika åsikter.
Men jag tillhör inte den skaran där det synsättet kan passera. För mig kostar det väldigt mycket att se politik enbart som en åsiktsfråga och det skulle vara självbedrägeri.
I dagens Sverige och många länder i Europa och Västvärlden är det också bedrägligt att se politiska partier enbart som bärare av olika åsikter i sakfrågor. Det vore ytterligare en sten lagd på demokratins grav. Men för vissa människor märks denna skiftning i politikens och maktens rum kanske mindre, exempelvis för klasskompisen. Också för andra människor som inte direkt, med sina kroppar och genom sin blotta existens, berörs av den politiska agendan som förs fram av makten. Mestadels för vita, friska, heterosexuella män(niskor) från medelklassen utan erfarenhet av större ekonomiska problem.
Runtom mig ser jag många medmänniskor, bekanta och vänner som berörs direkt av den förda politiken. Det är personer som kvinnor, sjukskrivna, personer med låginkomstarbeten, ensamstående föräldrar, hbtqia+-personer, ickevita personer och invandrade personer. Alla personer utanför den av regeringen önskvärda normen.
Jag står själv utanför nästan alla normer och har aldrig riktigt passat in. Jag har därför inget att förlora, men jag är inte beredd att förlora mitt människovärde som en ickevit människa i Sverige. Ett värde som varit på deflation sedan 2010.
Alla som inte tillhör ovanstående norm är i fara i hela västvärlden. Den äldre ståndssamhället ringde från medeltiden och vill ha tillbaka sin makt. En makt högerpopulismen gör allt för att återställa till sin forna glans, även med devisen att bara de äkta svenska/ungerska/italienska och ryska (och så vidare) har rätt att vistas inom landets gränser. Annars ska de sanktioneras till lydnad genom diskriminerande lagar. Det gamla Sverige brydde sig inte om kvinnor, fattiga, sjuka och hbtqia+-personer och likadant är det med högerpopulismen, med tillägget vit makt-aspekten.
Detta pågår i Sverige och resten av Europa i en tid då allt fler människor är på flykt från krig skapade av makthungriga patrioter/fascister/diktatorer och naturkatastrofer skapade av vit marknadsekonomis utsugning av globala syd och jordens resurser.
Så nej, jag tycker inte att det är okej att ha olika åsikter som vänner, inte om åsikten gäller politik. Jag kan vara bekant eller klasskompis med högervurmare. Men jag kommer aldrig kunna förstå en person som inte respekterar att mitt liv, och så många andras, inte borde vara en fucking kamp, bara för att jag inte råkar vara född till vit heterosexuell man från medelklassen.
Politikens uppgift bör vara att skapa förutsättningar för alla att kunna leva bra liv. Det är politikens kärna, som uppstod i opposition till hur landet sköttes av kyrka, storbönder och adel. Först genom uppror från bönder och senare från arbetare under industrialismen i Sverige. Vi måste kämpa för att behålla den demokratiska grundsynen och rättigheter för alla människor. Rättigheter som arbetarrörelsen, rösträttsrörelsen, kvinnorörelsen, hbtqia+-rörelsen och även kampen om asylrätt som människor gått samman för att driva igenom. Inte minst måste vi kämpa för rätten att demonstrera och yttrandefrihet för alla människor, vilken i detta nu är hotad i Sverige.
Det finns ett slagord som lyder: Ingen är fri innan alla är fria. Inget kunde vara mer sant i Sverige och världen i dag. Det är väldigt få som är fria. För mig handlar det i slutändan om empati, att ha empati för sin nästa, oavsett vilken bakgrund och livserfarenhet denne har. Det bygger våra svenska och demokratiska diskrimineringsgrunder på. Samhälleliga rättigheter som vår Tidöregeringen med SD nu bit för bit monterar ner.
Det handlar om mänskliga rättigheter för alla och där går högerns konservativa värderingar bet. Jag har kommit fram till att jag inte kan respektera någons politiska ”åsikt” som saknar empati för sin nästa. Det är en viktig ståndpunkt för mig som medmänniska i ett demokratiskt samhälle.
