För tio år sedan var det ingen som ville låsa in barn i fängelser, men nu är det verklighet, skriver Susanna Johansson, och regeringen vill låta polisen avlyssna barns telefoner i hemlighet – utan brottsmisstanke. Det är en rasistisk vi-och-dom-retorik som har fått fäste.
DEBATT. I en diskussion i Nyhetsmorgon i vecka 4 pratade man om vem/vilka som hade kunnat tänkas ha som mål att skjuta koranbrännaren Momika. I samma samtal sa reportern att det inte stämmer, som länder i Mellanöstern uppfattat det, att Sverige generellt är emot muslimer.
Men det är ett felaktigt påstående, för under 15 år har den politiska retoriken förskjutits till att peka ut muslimer och invandrare från länder som i hög grad har islam som religion som orsaken till samhällets förfall. Alla problem i samhället som har grund i fördelningspolitik, privatiseringar, utförsäljning och nedskärningar av välfärden har i ställt lagts på muslimer och invandrare. Detta är främst Sverigedemokraternas verk, men även andra partier som har hängt på den här retoriken för att inte förlora väljare.
Den blev särskilt tydlig när man med öppna armar tagit emot vita ukrainare, medan man fortfarande hade mycket strängare asylprövningar och restriktioner för att ta emot flyktingar som kommit från Mellanöstern eller Nordafrika.
Därmed är det inte konstigt att länder där islam är den största religionen misstror Sverige. Som svensk misstror jag Sverige som särskiljer människor inför öppen ridå som om det vore helt okej. Det är helt enkelt det som kallas för rasism, en sedan 15 år tillbaka av staten sanktionerad strukturell rasism, som även har spillt ut bland befolkningen och drabbar alla människor som inte ser vita och svenska ut i dag.
Denna rasism, och tillåtelse att bränna Koranen, har i början av 2025 försatt Sverige i en säkerhetspolitisk negativ situation. Men det borde ju inte finnas något skäl att låta aktörer, oavsett om det är koranbrännare från Danmark eller Irak eller nazister, att ta över det offentliga rummet för att hetsa och öppet sprida hat emot andra människor. Och just det fastställdes när Momikas medhjälpare fick en villkorlig dom och böter, även om det var ett väldigt lågt straff för att ha orsakat rikets säkerhet.
Med den alltmer ökande, och med hjälp av nya lagar praktiserade och genomförda, rasismen kommer allt fler människor i landet uttrycka sådana här åsikter. Skeenden såsom koranbränningar som äventyrar rikets säkerhet, på grund av en total brist på respekt för andra religioner och folkslag än vita, är en följd av den politik som ogenerat förs fram av regeringen styrd av Sverigedemokraterna – och tyvärr också Socialdemokraterna. Denna syndabocksretorik och politik spiller även över på barnen. Det vill säga, de ickevita barnen, märk väl.
Ingen hade väl kunnat tänka tanken för 10 år sedan, att låsa in barn under 15 år på fängelser. I dag är det en realitet. Men när merparten är icke ursprungssvenska barn är det ingen i riksdagen som längre höjer på ögonbrynen, inte ens oppositionspartierna. Detta trots att denna metod redan har provats i Danmark och visat sig inte fungera som preventiv åtgärd för gängkriminalitet. Men Sverigedemokraterna måste uppfinna hjulet på nytt, för i deras ögon är inte bruna barn människor, trots att de bara är barn, och ofta traumatiserade barn, enligt forskning. De ser även barnen som syndabockar utifrån sin illusion att alla problem är invandrarnas fel
29 april lade regeringen, och stora delar av oppositionen, fram förslaget att polisen ska erhålla behörighet att hemligt lyssna telefoner tillhörande barn under 15 år, även om dessa barn inte är kriminella eller misstänkta. Dessa repressiva metoder bestående i hårdare tag mot vissa människor håller på att slå sönder det svenska samhället. För låt oss vara ärliga, de kommer inte vara Anders, Davids och Andreas telefoner polisen bevakar. Polisen sysslar med profilering i sitt arbete mot gängkriminaliteten och det är därför ingen vanlig Svensson reagerar.
I Nyhetsmorgon i TV4 29 april poängterade Johan Oljeqvist, vd på Fryshuset, flera gånger att detta politiska förslag strider mot all forskning i ämnet repressiva åtgärder som visitationszoner, häktning och övervakning och som inkräktar på barns integritet. Han säger att forskning visar på att dessa åtgärder i själva verket till och med kan ha motsatt effekt. Johan framför att det som kan hjälpa är förebyggande åtgärder för de målgrupper som ofta är måltavlor för de kriminella ledarnas rekrytering, så att de inte hamnar utanför samhället och skolan. Ekonomiska satsningar för att rusta upp förskola, skola och fritidsgårdar för en meningsfull fritid är åtgärder som enligt forskning fungerar.
Oljeqvists slutord i Nyhetsmorgons inslag var att ”vi offrar barnen som utnyttjas av de kriminella gängen”, och det, svenska folket, är Jimmie Åkessons långgående rasistiska retoriks förtjänst, en retorik som nu nästan alla partier i riksdagen använder sig av.
Men vi kan ju inte fortsätta svika barnen på det sättet. Merparten av befolkningen skulle ju aldrig vilja svika vita barn på ett sådant systematiskt sätt. Merparten av befolkningen skulle aldrig tillåtit denna behandling av barn om inte någon år efter år hamrat in att bruna barn är inte människor, de är gängkriminella, de är brottslingar, de är lymlar och de förstör samhället. Det är inte sant.
Sanningen är att politiker monterat ner välfärden så mycket att det försämrar kvaliteten på skola och fritid för barnen och ungdomarna. I utsatta områden behövs snarare mer resurser, och från 2021 skulle Socialstyrelsen löpande dela ut 250 miljoner kronor till kommuner med utsatta områden. Men i december 2023 sänkte den nuvarande regeringen beloppet i Socialdemokraternas satsning till 80 miljoner. Om insatserna ska fortsätta måste kommunerna ta dessa pengar från andra välfärdsverksamheter. (Regeringen.se, Interpellation 2023/24:223)
De politiska nedskärningarna i skolan bidrar till mindre personal, såsom lärare, resurspersonal och skolhälsovård. Det innebär mindre personal som kan hålla koll på rasterna och skapa trygghet genom vuxennärvaro. Allt fler barn når inte målen för att gå vidare till yrkesprogram på gymnasiet, den största gruppen är pojkar med utländsk bakgrund, där bara 68, 8 procent klarar målen (Vi lärare, 2021), och därför utgör de ett lätt mål för de yrkeskriminella att rekrytera.
Det andra som förstört samhället är de politiker, mediemänniskor och journalister som hängt på syndabocksretoriken och med tiden skapat ett ”vi” och ett ”dom” som ingen längre ifrågasätter. Så ingrodd är syndabockstanken att många vuxna, som också är föräldrar och har egna barn, numera ändå tycker att vi kan sätta barn (andras barn) under 18 år i riktiga fängelser. Tycker ni även att polisen ska få lov att hemligen övervaka barnens telefoner fast de inte ens är misstänkta?
Det är ett orimligt förslag, och som Johan Oljeqvist säger har den inget i stöd i forskningen, utan går tvärtom emot den.
Därför är det dags att vi vrider fram klockan från 1940-talet, lämnar syndabocksretoriken och tar hand om allas våra barn, oavsett vad de heter och hur de ser ut. Om ingen i riksdagen kan göra det i rädsla för att förlora röster, så måste folket göra det genom att protestera och rösta för en ny politik nästa år, och genom att se till sin nästas barn.
