
En omtolkning av regelverket på Sida ledde till att Olof Palmecentret i ett slag förlorade nära hälften av sin finansiering. Organisationens generalsekreterare Oscar Ernerot är övertygad om att beslutet är politiskt styrt men understryker att det ingalunda innebär slutet för verksamheten. Istället hoppas han på en återgång till ett mer folkrörelsebaserat bistånd.
Före midsommar fick Olof Palmecentret det oväntade beskedet att man inte får söka stöd från Sida inom ramen för den så kallade CSO-strategin, vilket innebär att 40 procent av finansieringen försvinner. Orsaken stod att finna i en omtolkning av skrivningarna från Sidas generaldirektör Jakob Granit.
Efter beskedet skrev biståndsminister Benjamin Dousa (M) på X:
”Nu städar vi upp, det ska vara lika för alla partier. Skattebetalarnas pengar är inte Socialdemokraternas egna pengar.”
Beslutet har rönt mycket uppmärksamhet; dels går det i linje med Benjamin Dousas uttalande från i höstas om att vilja stoppa centret från att söka pengar, dels hade denne redan KU-anmälts efter att det framkommit i SVT att hans statssekreterare Diana Janse uppmanat Sida att inte återuppta stödet till FN-organet Unrwa som verkar i Gaza. Sedan avslöjade Dagens nyheter att liknande påverkansförsök tycks ha legat bakom beslutet att bevilja Sverigedemokraternas biståndsorganisation Hepatica stöd som den tidigare inte uppfyllt kraven för. Benjamin Dousa har i flera medier bemött kritiken, senast i Dagens nyheter den 26 juni, där han sa att man “aldrig varit inne i ett befintligt pågående ärende”:
– Däremot kommer vi alltid säkerställa att Sida levererar på regeringens politik.
Till Syre skriver biståndsministern att ”[i]nom den reformerade modellen fattar Sida självständiga beslut om hur svenska biståndsmedel kan göra störst nytta”.

Den reformerade modellen är Tidöpartiernas reformagenda för biståndet, som presenterades i slutet av 2023. Enligt den lägger man om biståndet till att i hög utsträckning syfta till att främst främja svenska intressen och migration. Oscar Ernerot, generalsekreterare för Palmecentret, kallar det ett ”frånsteg från hela vår biståndstradition”.
– Dessutom har civilsamhället alltid spelat en väldigt viktig roll, vi har haft ett folkrörelsebistånd, det håller på att brytas sönder och försvinna. Istället blir det ett bistånd byggt på företag och exportintressen, och att det ska gynna svensk produktivitet. Det är inte så vi ser på bistånd.
Kontraproduktiv strategi
En viktig del i den nya biståndspolitiken är att den ska främja återvändande och frivillig återvandring, vilket flera organisationer kritiserat, bland annat i rapporten Är det bistånd?, eftersom det går stick i stäv med OECD:s regelverk om att biståndets huvudsakliga syften inte ska vara migrationspolitiska.
Oscar Ernerot anser hela strategin vara kontraproduktiv.
– Långsiktigt bistånd som bygger upp demokrati och infrastruktur är ju det mest effektiva sättet att få människor att slippa fly, från krig och sociala orättvisor. Men det perspektivet finns inte med alls.
I dagarna meddelade Benjamin Dousa att 1,7 miljarder kronor i biståndsbudgeten riktas om. Enligt plattformen Concord, som samlar 78 organisationer i civilsamhället, sker det på ett sätt som framför allt drabbar de mest utsatta länderna. Och i både Europa och USA skärs det kraftigt i biståndet. Här hade Sverige kunnat kliva fram och återta sin position som humanitär stormakt, menar Oscar Ernerot.
– Vi tycker inte man ska se biståndet på kostnadssidan, utan som en investering. Det är första linjens försvar.
Åter till Palmecentret. Svenska organisationer som vill söka medel från Sida kan göra det genom flera olika strategier. Den omtolkning som nyligen gjordes av Sidas generaldirektör innebär förändringar i villkoren för vilka som får ansöka om stöd inom CSO-strategin (Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället). Det innebär bland annat att ”partianknutna organisationer i Sverige (PAO) inte kommer att vara aktuella för nya avtal inom CSO-strategin”. De hänvisas istället till PAO-strategin. För Olof Palmecentret blir följden att hälften av deras finansiering försvinner.
– Vi har varit klara hela vägen i en mer än ett års process och sen helt plötsligt, samma dag som vi ska få besked, får vi besked att vi inte ens har rätt att ansöka. För oss går det inte att tolka det på annat sätt än att det är styrt politiskt att stoppa finansieringen av någon som man uppfattar som en politisk motståndare. Och det bygger på ett missförstånd, för vi transfererar ju inga pengar till Socialdemokraterna utan vi bedriver internationell verksamhet.
Vad beror de här missförstånden på?
– Man tror att det är en penningkran där vi i våra samarbeten med civilsamhället internationellt tillskansar oss medel och gör saker för Socialdemokraterna och inte att det inte är kopplat till väldigt strikt strukturerade biståndsprojekt, som vi dessutom gör med många civilsamhällesorganisationer som inte är en del av arbetarrörelsen. Men det viktiga är att vår verksamhet kommer inte dö med det här, så om deras mål var att tysta oss har de misslyckats. Det enda de har lyckats med är att försätta människor som redan lever i kris i en ännu värre kris. Och det bör de hållas ansvariga för.
”Ökad transparens”
Sidas generaldirektör Jakob Granit har bemött kritiken i Dagens ETC, och enligt honom har biståndsministern och hans statssekreterare inte haft ”någon roll i myndighetens beslut att utesluta partianknutna organisationer från stöd via CSO-strategin”. Inte heller har det ”fattats något beslut om att någon enskild organisation inte längre får ansöka om stöd inom ramen för CSO-strategin”. Det är alltså inte bara Palmecentret som inte längre får söka, utan även andra liknande organisationer, framhåller Granit. Men har man inte haft för vana att söka stödet, drabbas man inte i praktiken, kontrar Oscar Ernerot:
– Det har till exempel inte funnits någon regel som uteslutit den moderata Jarl Hjalmarsson-stiftelsen att också ansöka uppdrag inom ramen civilsamhällesstrategin. Att de inte gjort det är en helt annan fråga.
Vid sidan av Palmecentret hade också den liberala biståndsorganisationen Silc för avsikt att söka stöd inom ramen för CSO, vilket gör att omtolkningen drabbar även dem. Silcs generalsekreterare Per Olsson sa till Global bar magazine att det var ”skandalöst” att beskedet om de nya reglerna kom så sent. Senfärdigheten, förklarar Jakob Granit för Dagens ETC, beror på att många processer pågått parallellt och att regeringen beslutade om den nya strategin så sent som i september i fjol.

I en skriftlig kommentar till Syre hänvisar biståndsminister Benjamin Dousa till att Palmecentret fortfarande tar emot stöd från Sida inom ramen för PAO-strategin och att de liksom andra “partianknutna biståndsorganisationer” fortsatt har möjlighet att söka det stödet:
“Under 2024 presenterade regeringen en ny modell för stöd via civilsamhället där samma regler gäller för alla. Modellen ökar transparensen och öppnar upp ansökningsförfarandet för fler organisationer. Demokratistödet har utökats från tidigare 100 miljoner kronor till 159 miljoner kronor årligen.”
Ministern hänvisar också till att demokratistödet, som ska bidra till utvecklingen av ”ett väl fungerande partiväsende i utvecklingsländer”, och som fördelas genom svenska partianknutna organisationer, har ökats från 100 miljoner till 59 miljoner i år. Det stödet fokuserar framför allt på politiska partier och inte det rena civilsamhället.
Olof Palme internationella center
är både en civilsamhällesorganisation och en partinära organisation. 20 av medlemsorganisationerna är inte partipolitiska utan representerar civilsamhället. Utöver detta har Palmecentret 6 partipolitiska medlemsorganisationer.
Olof Palme internationella centerFolkrörelsebistånd
Än är det för tidigt för Oscar Ernerot och Palmecentret att överblicka situationen i sin helhet, men till exempel kommer projekt kopplade till klimat och rättvis klimatomställning i Filippinerna, södra Afrika och Latinamerika behöva stänga. Oscar Ernerot säger att man kommer försöka mildra skadorna så mycket som möjligt, genom insamling och stöd från andra.
Hur betydelsefullt är det att man som biståndsorganisation får stöd från staten?
– Historiskt var det en diskussion på 70-talet om man skulle ta emot pengar från Sida eller inte för att man då skulle hamna i en beroendeställning. Men sen har det funnits nåt slags konsensus om hur biståndet ska vara utformat. Nu har den situationen uppstått att man inte kan lita på det, det kan försvinna för vem som helst, när som helst. Sen är det skattepengar som riksdagen har beslutat ska gå till detta, och om man är en kvalitativ utförare ska det inte finnas en ideologisk skygglapp. Men jag tror att alla behöver se om sitt hus för att ha lite större motståndskraft under den här regeringen.
Det svenska biståndet har historiskt sett varit mycket av ett folkrörelsebistånd, att man är aktiv i biståndsprojekt via sin arbetsplats eller sin fackklubb exempelvis. Det skulle vi behöva komma tillbaka till, menar Oscar Ernerot.
– Där skulle man kunna vara självkritisk, biståndet har professionaliserats så mycket att det har kommit ganska långt ifrån människor. När jag reser bland våra medlemsorganisationer märker jag ett jätteengagemang som jag inte har sett tidigare. Folk är trötta på att trycka tummen upp på Facebook, utan man vill göra något.
Men istället för att göra Sverige till en starkare spelare på biståndsarenan, skärs alltså biståndet ner.
– Det blir en paradox.
Att vara mer delaktig, och inte bara höra talas om en myndighet som delar ut pengar, skulle också ge ökad legitimitet till att skattemedel går till bistånd, tror Oscar Ernerot.
– Jobbar du på en arbetsplats eller en förening och har ett projekt där man stöttar människor någon annanstans, då känner man ju det på riktigt. Och när regeringen vill stänga ner vår verksamhet, då ser man också följden på riktigt, att den här kvinnoorganisationen i Gaza kommer inte finnas mer. Det blir riktiga effekter för riktiga människor.
Finns några lärdomar att dra från andra länder där civilsamhället har motarbetats av de styrande?
– Väldigt bra fråga, för vi jobbar egentligen emot det här i andra länder, i Georgien, Belarus och så vidare. Nu drabbar det oss, det blir ytterligare en paradox i det. Vi har varit de stödjande, nu blir vi tystade. Det man kan lära sig är väl att ingenting är konstant, det kommer gå upp och ner, det viktiga är att vi håller fast i våran verksamhet och hur storleken på organisationen kommer förändras vet vi inte.