När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson var med i Ekots Lördagsintervju nyligen var han inte rädd för att ta till stora ord. I intervjun gick han återigen till hård attack mot TV4:s granskning i Kalla fakta om SD:s trollfabrik när han sa att programmet ”dramatiserade […] de här inslagen på ett sätt som den värsta propagandaministern i Nazityskland [nog] skulle vara stolt över, det här propagandamästerverket.” En retorik inte helt olik den maktfullkomliga ledare världen över använder för att misskreditera medier vars rapportering de ogillar – och en retorik som i sig själv inte står särskilt långt från den propaganda Åkesson anklagar TV4 för.
Att gå till attack mot fria medier är ingen ny taktik för att skapa opinion, och inte heller särskilt ovanligt i dag. Donald Trump attackerar flitigt de medier han inte tycker rapporterar enligt hans föreställningar om verkligheten, och frihetsberövandet av den svenska journalisten Joakim Medin i Turkiet visar hur ett land utan yttrandefrihet ser på fria medier. Det är obekvämt med granskande medier som inte rapporterar en tillfredsställande bild av ens egen verklighetsuppfattning. I en demokrati behöver man kunna leva med den obekvämheten utan att komma med grova anklagelser mot dem som upplyser medborgarna om vad som händer i samhället.
Att medierna är fria innebär inte per automatik att allt de säger är sant. Det fria meningsutbytet i samhället innebär att en mångfald av röster ska höras, vilket låter medborgare se pågående skeenden ur olika perspektiv. På det sättet blir det lättare att skaffa sig en egen uppfattning om vad som faktiskt stämmer – man får inte nödvändigtvis sanningen serverad.
Det ställer naturligtvis vissa krav på individen, eftersom hen själv behöver ta till sig information och bearbeta den, och det ingår i demokratin att varje person har möjlighet att göra den avvägningen själv. I en diktatur kan däremot ett enskilt perspektiv serveras gratis, utan krav på eftertanke hos individen. Det gör det svårare att ta reda på vad som faktiskt sker, och fatta egna beslut utifrån det. Och det verkar som att Åkesson, i likhet med auktoritära ledare som Trump, Orbán och Erdoğan, tycker att det är en rimlig väg framåt.
Den som vill kritisera medierna är naturligtvis fri att göra det. I ett land med yttrandefrihet är det tillåtet att anklaga TV4 för propaganda, även om det är en väldigt innehållslös kritik. Vill man åstadkomma förändring är det bättre att komma med något mer substantiellt än en aggressiv anklagelse. Problemet ligger alltså inte nödvändigtvis i att anklaga TV4 för propaganda – det ligger i vilken makt den som anklagar har. Aggressiva anklagelser är en grundpelare i klassisk propaganda, med målet att sprida information för att påverka vad människor tycker, tror och gör. Och visst är det det Åkesson, partiledare för ett av Sveriges största partier, vill göra när han gång på gång misskrediterar fria medier? Många människor har förtroende för honom, och om han säger att fria svenska medier sysslar med propaganda sår han ett tvivel hos medborgarna på ett sätt som i längden riskerar att bli odemokratiskt.
Det är som sagt inte fel att kritisera medierna, men vem som gör det, hur det görs och med vilket syfte spelar roll. Åkesson vill inte ha en mediemångfald, han vill ha en strömlinjeformad medierapportering som bara visar upp det som stämmer överens med hans egen världsbild. Det är långt från saklig kritik och demokratisk debatt.
Ett faktiskt hot mot de fria medierna blir det dock först när Åkesson får till en ändring i grundlagen. Den makten har han tack och lov inte än – även om han och hans parti gör vad de kan för att nå den. Med den här retoriken underminerar han den grund som vår grundlagsstadgade yttrandefrihet och tryckfrihet vilar på. En demokrati bygger på vad väljarna tycker, och det är möjligt att rösta fram en regering som inskränker yttrandefriheten på det sätt Åkesson önskar. Lyckas han bara skapa tillräcklig opinion kring det är det fullt möjligt att genomföra.
Just därför behöver vi praktisera yttrandefriheten så mycket vi kan för att skydda den. Demokratin lever för att vi lever i den och använder oss av de rättigheter vi har. Vi behöver lyfta så många perspektiv som möjligt, för att behålla mediemångfalden och göra propagandaanklagelser små i sammanhanget.
All minkuppfödning i Sverige läggs ner.
Kraftigt minskade statliga bidrag till miljöorganisationer.
