Nya lagen kan öka belastningen på second hand-branschen

I en gigantisk lagerlokal på Hisingen i Göteborg råder det full aktivitet. Här jobbar second hand-kedjan Björkåfrihet med att sortera kläder och prylar som skänkts för att få en chans till ett andra liv. Varje år passerar 1800 ton textilier lokalen. Det blir i genomsnitt 4,9 ton varje dag. Ett arbete som totalt håller 180 personer sysselsatta och 8 skåpbilar och 5 lastbilar rullande varje dag. Och inflödet kan komma att bli än större nu när de nya reglerna om textilinsamling trätt i kraft. 

Syftet med de nya reglerna, som är en anpassning till ett EU-direktiv, är att ta tag i de enorma miljöproblem som textilindustrin i dag orsakar och att en större del av textilierna ska kunna återanvändas eller återvinnas.

– I grunden tycker vi att lagen är bra, för det kommer att synliggöra det textilberg som finns och behovet av åtgärder, säger generalsekreterare Kristin Ivarsson när Syre besöker lagret en januaridag.

För behovet är stort att hitta en hållbar lösning för all textil som slängs. Problemet är bara att det finns extremt få aktörer som materialåtervinner i dag, i Sverige såväl som i Europa. Aktörer som inte har kapacitet att ta emot de mängder textilavfall som redan nu sorteras ut. Med de nya reglerna blir det troligen ännu mer som fortfarande inte kan tas omhand. 

– Det är lite för tidigt att säga än. Vi har sett en ökning, men det handlar också om att det nyligen har varit många lediga dagar, och då brukar folk passa på att rensa i sina garderober, säger Kristin Ivarsson.

Samtidigt ser hon inget direkt problem i att det blir ett ökat tryck på dem som second hand-aktörer, men understryker att finansieringsmodeller för second hand-aktörerna måste komma på plats snarast.

– Jag tror det blir en mer effektiv hantering om det görs av aktörer som har vanan och kompetensen. Alternativet är att lägga på medborgarna att veta vad som är säljbart som second hand och vad som är för slitet. Det är inte helt lätt, men den expertisen har våra medarbetare som sorterar, säger hon.

På en annan second hand-organisation ser man något mer negativt på utvecklingen. Matilda Wester, insamlings- och varuförsörjningschef på Myrorna, är övertygad om att deras verksamhet kommer att påverkas. 

– Ambitionen med den nya lagen är god, att alla textilier ska gå till återvinning i Sverige. Men det finns en risk för att många som nu rensar sina garderober tänker ”Gud vad bra, nu kommer kläderna att materialåtervinnas”. Man tror att det finns en färdig lösning. För det är det som kommunerna i stort sett kommunicerar, tycker vi. Men det finns ingen färdig lösning just nu, och problemet landar ofta hos oss i second hand-branschen, säger Matilda Wester.

Hur olika kommuner väljer att lösa ansvaret med att sortera textilier ser olika ut. Vissa gör upphandlingar med nya aktörer medan andra väljer att förlita sig på de insamlingsplatser som redan finns i dag, ofta olika second hand-aktörer. Oavsett vilket, så lär de nya reglerna resultera i större textilströmmar, med tanke på att statistiken visar att varje svensk slänger i genomsnitt 7-9 kilo textilier i de vanliga hushållssoporna varje år.

Mer skräp i insamlingen

– Vi tror att det kommer leda till att det kommer mer skräp i vår insamling. Och det kostar resurser för oss, när det gäller att sortera, liksom det blir högre avfallskostnader för att göra sig av med avfallet. Det gör att vi får ett mindre överskott och blir mindre lönsamma, vilket givetvis påverkar vår civilsamhällesverksamhet, med matkassar, härbärgen och så vidare, säger Matilda Wester.

Från Myrornas håll hade man hellre sett att det fortsätter att finnas två strömmar av textilier. En som är tänkt för återbruk och en som är avfall (och som framöver förhoppningsvis går till materialåtervinning) och som kommunerna tar hand om.

– Nu tvingas vi in i en verksamhet som inte är vår (verksamhet). Vi tycker inte att avfallet ska passera genom vårat hus och använda våra resurser, säger Matilda Wester.

Ett argument som används av kommunerna är att det inte är någon idé att satsa på nya strukturer för att omhänderta textilierna. Detta då nya regler med ett producentansvar är på gång i EU. Det skulle innebära att det blir producenterna som ansvarar för insamlingssystemen och betalar för avfallshanteringen av den textil som de satt på marknaden. Men ännu finns inget datum för när detta kan införas eller exakt hur systemet skulle vara uppbyggt. 

Flera år av blödande kostnader

– Allra tidigast kan det handla om år 2027. Men sådana här saker brukar ofta dra ut på tiden. Men minst handlar det om tre år av att blöda kostnader för vår del, säger Matilda Wester. 

Kristin Ivarsson på Björkåfrihet ser det kommande producentansvaret som ett avgörande steg för att börja ta tag i problemen.

– Troligen kommer det att innebära att producenterna i någon form får betala för produkterna de sätter på marknaden, och det är viktigt för att vi ska få in en finansiering i systemet, säger Kristin Ivarsson. 

Av all textil som kommer in till Björkåfrihet är det ungefär 20 procent som kan säljas i deras  butiker i Borås, Göteborg och Malmö. Resten exporteras, ofta till Östeuropa, där det sker en andra sortering. En del kan hitta en andrahandsmarknad där, och en del går till återvinningsanläggningar, bland annat i Tyskland och Belgien, förklarar Kristin Ivarsson. 

– Ofta blir det då putstrasor eller material till isolering. Men det är långt ifrån allt som kan gå dit, och fiber till fiber-återvinning sker ännu inte i större skala.

Hon poängterar att det i dag är svårt för aktörer att få någon lönsamhet i textilåtervinning. Dessutom är det en komplicerad process, då det är en uppsjö av olika typer av blandmaterial som man hittar i de olika tygerna. 

Dessutom sker en stor del av ett plaggs klimatpåverkan under själva produktionsfasen.

– Cirka 80 procent av klimatpåverkan sker i produktionen, och då blir det ju inte en jättestor klimatvinst när man återvinner materialen.

Slutdestinationen för många använda textilier kan bli en strand i Ghana, vilket bland annat Aftonbladet avslöjade härom året. Att som svensk organisation kunna garantera vad som händer med all textil längre bort i leden är givetvis svårt.

Myrorna har tre anläggningar i Sverige i dag där man sorterar textilierna som ska säljas i landets 34 butiker. Det som inte säljs exporteras vidare via ett exportbolag, men organisationens vision är noll export.

– Vi får ju frågor ibland om vi kan garantera att kläderna vi får in inte i slutändan hamnar på en strand i Ghana. Och vi gör ju allt vi kan för att förhindra detta. Exportbolaget har en uppförandekod och kläderna kan följas i upp till tre led genom bland annat interna och externa revisioner av kunderna, säger Matilda Wester och fortsätter: 

– Vi ser inte exporten som en långsiktigt hållbar lösning mot att bli mer cirkulära. Exporten är linjär då plaggen som exporteras med stor sannolikhet riskerar att hamna på en plats där det inte finns en infrastruktur för återvinning.

Hon hoppas att de nya reglerna ändå gör att problematiken blir tydlig, och att det leder till handling från politiskt håll och satsningar på teknik och innovation på området. 

– Det trasiga har inget värde idag.

Tills vidare råder hon privatpersoner att fortsätta dela upp sina kläder i olika påsar, en för sådant som kan återbrukas och en för avfall/materialåtervinning.

– Jag skulle också råda att säga till kommunen att ”jag vill inte blanda det trasiga med det hela”. Sen finns ju också alternativet att komma in direkt till våra butiker och lämna kläderna där. 

Konkurrerande aktörer

Bland andra second hand-aktörer finns andra orosmoln. Röda korset, som har 260 butiker i Sverige, ser flera risker, bland annat då olika kommuner väljer olika sätt att hantera den nya lagen. 

”Att sortera textil i stor skala och till en rimlig kostnad är en utmaning i Sverige. Därför finns risken att en stor del av kommunens insamlade textilavfall går på export. Detta skulle innebära att hela plagg som skulle kunna skänkas till våra second hand-butiker istället försvinner utomlands, utom räckhåll för svenska second handkonsumenter. Vi anser att vi och andra aktörer inom ideell second hand kan fortsätta att avgöra vad som är säljbart och inte”, skriver Röda korset i en mejlkommentar.

I Umeå ser Röda korset ett problem i att en upphandling av en konkurrerande aktör som ska ta hand om klädinsamlingen är på gång. De skulle kunna öppna en egen second hand-butik, befarar Röda korset Umeå, som därför räknar med minskande inflöde av kläder.

– Vi jobbar i en konkurrensutsatt näringsverksamhet. Vi vet att vi måste ha intäkter på second hand till våra verksamheter. Försvinner de så försvinner vi, säger verksamhetschefen Anna-Marja Hagner till P4 Västerbotten.

Upphandlingen görs av det kommunala vatten- och avfallsbolaget Vakin, som inte tror att effekterna kommer att bli så drastiska.

– Jag hoppas verkligen inte att det är så. Bedömningen är att det finns material för alla. Sen kommer det alltid finnas de som lämnar i våra containrar för textilavfall. Sen kommer ju det också att återvinnas och återbrukas, säger renhållningschef Per Sundström till radion. 

Till Syre uppger han att kommunen haft en dialog med Röda korset och att man på ett olyckligt sätt ”gått förbi varandra” i diskussionerna.

– Men jag vidhåller att vi från kommunens sida har vårt ansvar och att man bör splitta flödena i så stor utsträckning som möjligt. Problemet är ju vida större än det här. Det finns helt enkelt alldeles för mycket skit på marknaden. Och det gäller inte bara textil, utan all produktion och konsumtion. Vi behöver se till att vi sätter bättre grejer på marknaden, säger han.

”Bör hanteras av vana aktörer”

På lagerlokalen där Björkåfrihet driver sitt sorteringsarbete tar de numera emot bokade besök på sorteringslokalen, just för att uppmärksamma frågan om de enorma mänger textilier som svenskarna slänger. 

Så som hon ser det är det stora problemet tydligt. 

– Vi måste begränsa nyproduktionen. Och höja kvaliteten så att fler plagg klarar fler användare och får en längre livslängd, säger Kristin Ivarsson. 

– Då kan vi också minska och på sikt upphöra med exporten.