I Sverige är minkuppfödningen avvecklad, men päls importeras fortfarande. Den svenska regeringen borde driva på för att befria hela EU:s marknad från pälsindustrin, skriver Rebecka Lemoine och Pär Holmgren.
DEBATT. Det europeiska medborgarinitiativet Fur free Europe har samlat över 1,5 miljoner underskrifter och i Sverige skrev fler än hundratusen på för att förbjuda pälsindustrin i EU, inklusive importen av pälsprodukter, till EU. Många medlemsländer har dessutom redan infört totala eller delvisa förbud, och flertalet uttrycker i dag stöd för ett heltäckande förbud. Den svenska avvecklingen av minkuppfödningen är ett viktigt steg, men import av pälsprodukter fortsätter. År 2024 importerades 69 oberedda och 97 931 beredda pälsskinn enligt SCB, vilket urholkar effekten av nationella åtgärder.
Det är därför dags för ett helomfattande förbud mot pälsdjursfarmer och handel med päls i hela EU.
Den senaste rapporten från European food safety authority (EFSA) slår fast att dagens buruppfödning för mink, rävar, chinchillor och mårdhundar är oförenlig med god djurvälfärd. Livet i trånga gallerburar omöjliggör simning, födosök eller andra naturliga beteende. Det leder till stress, skador, självskadande och till och med kannibalism. Ett stort lidande, som måste få ett slut. Denna oetiska industri lever ännu kvar i EU, år 2023 fanns omkring tusen aktiva pälsfarmer i EU, med mink, räv och mårdhund som huvudarter.
Det finns också en hälsorisk med burhållning. Hög djurtäthet, stress och dåliga levnadsförhållanden ökar risken för virusmutation, spridning och språng mellan arter. Säsongen 2020–2021 dog eller avlivades över 2,2 miljoner fjäderfän i Sverige, på grund av ett enda stort sjukdomsutbrott av fågelinfluensa. Sjukdomar eller smittämnen som kan spridas mellan djur och människor kallas zoonoser, och utgör cirka 75 procent av alla nya infektionssjukdomar hos människor. Det är inte en abstrakt risk, utan forskare varnar för att pälsdjursuppfödning kan utlösa nästa pandemi.
Men så länge produktionen tillåts, och päls kan importeras och säljas i Sverige och på EU:s marknad, kommer profiten som driver industrin att upprätthållas. Nationella avvecklingar behövs, men riskerar därför att spelas ut på andra marknader och via import.
Ett harmoniserat EU-förbud skulle säkerställa rättvisa konkurrensvillkor och förhindra att produktion bara flyttas till länder med svaga regler. Det skulle garantera att päls från djur hållna i bur aldrig når den inre marknaden, och skydda djur, miljö och folkhälsa överallt i unionen, inte bara i enskilda länder. Därför bör regeringen driva på för att befria EU:s marknad från pälsindustrin, i linje med folkviljan.
