Kommuner ska kunna få mer inflytande över hur många nyanlända de ska ta emot. Det föreslår en utredning som under onsdagen presenterades för regeringen. Men systemet bygger på att det ska finnas balans mellan de som vill ta emot fler och de som vill ta emot färre.
Kommuner ska kunna uttrycka en önskan om att ta emot fler eller färre nyanlända, men det kommer samtidigt vara Migrationsverket som avgör hur många varje kommun tilldelas. Det föreslås i utredningen om ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända som i dag presenterades för regeringen.
I februari förra året fick utredarna i uppdrag att föreslå ett nytt regelverk som ger kommunerna ett större inflytande över mottagandet. Detta då det hörts kritik av hur ansvarsfördelningen ser ut i dag, där kommunerna är skyldiga att ta emot nyanlända som inte ordnar boende på egen hand.
Systemet regleras i dag genom bosättningslagen, som infördes 2016, då många nyanlända kom till Sverige. Det funkar så att kommunerna anvisas ett visst antal nyanlända som de ska erbjuda bostad till. Antalet baseras på fyra kriterier: kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn samt antalet asylsökande som vistas i kommunen. Tillgången på bostäder i kommunen ska inte påverka hur stort antalet blir, vilket har kritiserats av kommuner som tagit emot många nyanlända.
Hänsyn till bostadssituationen
Till stor del fungerar detta system bra, förklarade utredare Mathias Wahlsten, generaldirektör vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, under dagens presskonferens. Därför kommer systemet att vara kvar. Men ytterligare två kriterier läggs till; hänsyn ska tas till hur bostadssituationen i kommunen kommer att se ut på tre års sikt, och man ska beakta förekomsten av områden med problem kopplat till utanförskap.
Utredningen föreslår att det hela genomförs genom att Migrationsverket först beräknar mottagandebehovet för kommande år. Regeringen beslutar därefter om det totala antalet nyanlända som får fördelas. Migrationsverket fördelar sedan de nyanlända utefter sina kriterier med hjälp av en fördelningsmodell. Därefter ska kommunerna ges möjlighet att påverka utfallet från denna modell, det vill säga önska fler eller färre nyanlända. Först därefter beslutar Migrationsverket slutgiltigt om kommuntalen. Det hela bygger på att det finns kommuner som både önskar fler liksom färre personer att ta emot.
– Vi har märkt att många kommuner vill påverka i båda riktningarna, så det finns ett stort utrymme för att detta ska fungera, säger Mathias Wahlsten.
En övre gräns föreslås införas, medan det inte kommer att finnas någon nedre gräns.
– Det helt enkelt för att inte tvinga kommuner att ta emot om det finns kommuner som vill ta emot fler, säger Mathias Wahlsten.
Tidsbegränsat etableringsboende
Utredningen fick också i uppdrag att föreslå en reglering av så kallat etableringsboende, som innebär att kommunerna är skyldiga att ordna en tidsbegränsad boendelösning i max tre år för nyanlända som anvisats till kommunen. I dag reglerar inte lagen hur länge en kommun är skyldig att erbjuda en bostad (men många tillämpar en praxis som innebär att det sker under de två år som de nyanlända får statlig ersättning).
Här föreslår utredningen att det blir en modell där kommunernas ansvar ska begränsas till just tre år. Dessa etableringsbostäder kommer att ha villkoret att personen ifråga aktivt bidrar till sin integrering i samhället. Rent konkret innebär det att personer som är mellan 20 och 66 år ska delta i det arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen anordnar. Om man inte gör det utan giltiga skäl (som att man arbetar eller är föräldraledig) så kan kommunen besluta om att rätten till bostaden upphör.
För att detta ska ske på ett rättssäkert sätt föreslås att kommunerna ges i uppdrag att skyndsamt informera de nyanlända om vilka regler som gäller.
Dessa boenden ska ses som en garanti för nyanlända, men det finns inget som hindrar att de hittar boende på egen hand, tillägger Mathias Wahlsten.
