Det som händer med USAID under Trump är i grunden samma sak som händer med Sida, skriver Marita Larsson. Mångfald, jämställdhet och inkludering rensas bort från biståndsverksamhet under förevändning att det förekommer fusk.
DEBATT. IOM, International organization for migration, FN-organet för flyktingar, tvättar bort alla ord som har med mångfald, jämställdhet och inkludering att göra och som inte behagar Donald Trump och Elon Musk. Om de begreppen inte tas bort ur verksamhetsplaner och andra ansökningsdokument kommer pengar från USAID inte att betalas ut. Det skriver Global bar magazine.
Det går att direkt se en parallell utveckling i Sverige, där den SD-ledda regeringen redan gjort om det svenska biståndet genom Sida, nu med fokus på företagsintressen med ökade handelsexportkrediter med medelinkomstländer före det humanitära uppdraget som Sida tidigare riktade sina uppdrag på. Ingen mångfald. Givetvis handlar detta inte om humanism eller solidaritet, utan om rent egenintresse. Svenska företag ska gynnas, trots att civilsamhället kritiserat förslagen som kan bryta mot de regler som gäller för bistånd på flera punkter. Att den svenska regeringen använder samma strategier som Trump och extremhögerpartier i USA blir tydligt då den drar in bistånd eller skiftar fokus till exportkrediter.
Med fokus på enfald och inte mångfald kommer både Sverige och världen tvingas att rätta sig efter den makt som man utövar från Trump-administrationen.
Studieförbunden, det svenska biståndet, civilsamhället i stort har under en längre period anklagats för fusk som en del av detta. Och sedan har indragna bidrag följt då den allmänna opinionen lett till misstänksamhet. En väl utarbetad strategi för att skapa likriktning och enfald.
Att som den svenska regeringen dra in bidrag till föreningar med etniska förtecken är inte bara signalpolitik, dessutom är det ett direkt hot mot mångfalden som alla samhällen behöver för att blomstra. Det lär historien och det lär nutiden. När enfalden blir det centrala dröjer det inte länge förrän konflikterna uppstår, tvånget att alla ska vara lika och se likadana ut med samma hudfärg och samma språk. Därav talet om anpassning till det svenska, tvånget att lära sig de svenska värderingarna – vilka de nu är, eller att endast få medborgarskap om man sköter sig, och inte ”brister i vandel”.
Det är inte vad som behövs i nuläget.
Det som behövs är ett öppet mångfaldigt samhälle i Sverige och i världen utan fokus på handelsexportkrediter och egenintresse som skapar ytterligare orättvisa.
