”Superbärets” verkliga kostnad – barnarbete i Amazonas regnskog

– Kom och smaka på den godaste açaífrukten i hela Brasilien! ropar en äldre man medan han lastar av korgarna på den historiska marknaden vid hamnområdet Ver-o-Peso i Belém i den brasilianska delstaten Pará.

Klockan är strax efter fyra på morgonen. Dimman ligger tät över hamnområdet och den fuktiga luften bär med sig en blandning av dofter – flodvatten, fisk och den svala, jordiga aromen av nyanländ açaí. Längs kajen guppar små träbåtar, slitna av åratal av resor upp och ner längs Amazonas slingrande vattenvägar. Lampor har satts upp runt hamnen för att sprida ett mjukt, klart sken över marknaden och skingra morgondimman.

Män och pojkar hoppar smidigt i land och börjar snabbt lasta av flätade korgar fyllda till brädden med de djuplila açaífrukterna. Korgarna är täckta med is för att förhindra att frukten ruttnar i den tropiska värmen. Vid kajkanten väntar handlare och återförsäljare, ivriga att få sina varor på plats. De vet att tid är avgörande – ju längre frukten ligger i värmen, desto sämre blir kvaliteten.

– Vi måste skynda oss och sälja allt innan solen stiger, säger den äldre mannen.

Scenen som utspelar sig vid Ver-o-Peso i centrala Belém upprepas natt efter natt under de tidiga morgontimmarna. Denna marknad har varit i gång sedan kolonialtiden. Det är en pulserande livsnerv och en smältdegel där stadens själ lyser genom sorlet av köpare och säljare. Majoriteten av världens açaí växer i Pará, beläget i hjärtat av Amazonas. Här konsumeras 60 procent av skörden lokalt och mals till en tjock, krämig puré – en stapelvara i lokalbefolkningens kost, som avnjuts till frukost, lunch och middag. Resten av frukten transporteras till storstäder som São Paulo och Rio de Janeiro och exporteras sedan vidare till internationella marknader.

Hälsotrend med anor

I länder som Sverige har açaí blivit en lyxig hälsotrend, ofta serverad som färgstarka açaí-bowls toppade
med granola och färsk frukt. Pará står i dag för 94 procent av all export av açaí. Livslång sysselsättning
Innan frukten når Beléms marknad måste den först plockas. Açaí har varit en grundläggande föda i regionen sedan 1800-talet och skördandet av bären är en tradition som gått i arv i generationer. Många av açaíplockarna – eller peconheiros, som de kallas – bor i samhällen på öarna runt Amazonasfloderna –
en del bor i avlägsna områden medan andra samhällen nås på cirka 15 minuter med båt.

Peconheirernas arbete är mer än en inkomstkälla; det är en livslång sysselsättning och en del av deras kulturella identitet. En plockare klättrar barfota uppför de smala, upp till 20 meter höga açaípalmerna, oftast med hjälp av ett flätat repverktyg kallat peconha – tillverkat av açaipalmsblad – som fästs runt fötterna för att ge bättre grepp.

Runtom i världen har açaí blivit en global symbol för hälsa och välmående, men för invånarna i Pará är açaí en djupt rotad kulturell tradition.

– I Pará äter vi inte açaí som efterrätt eller glass, som i resten av landet och världen. Här blandar vi det med mjöl och äter det tillsammans med fisk, torkat kött eller räkor, förklarar Manoel Potiguar, projektledare på Instituto Peabiru i Belém, som har arbetat med hållbar utveckling och barns rättigheter i
Amazonasregionen i över 20 år.

Självklar del av uppväxten

Han menar att den kulturella förankringen är avgörande för att förstå barnens roll inom açaíindustrin. Att delta i skörden från tidig ålder ses som en självklar del av barns uppväxt bland traditionella amazonska folk, vars förfäder och kunskaper om miljön de lever i har djupa rötter i de ursprungliga folken.

– Genom att följa med sina föräldrar och äldre syskon lär de sig att röra sig smidigt i skogen, identifiera de bästa bärklasarna och använda de traditionella redskapen som krävs för skörden, säger Manoel Potiguar.

– Föräldrarna ser detta som en central del av barnens fostran och en förberedelse för
vuxenlivet – en kunskap som kan anses lika värdefull som skolundervisning.

Både samtal med lokala familjer och dokumentation från organisationer som Instituto Peabiru visar att barnens deltagande ofta betraktas som en form av kunskapsöverföring snarare än arbete. Själva skörden, som ofta pågår från gryningen tills värmen blir för intensiv, sker under krävande förhållanden med hög luftfuktighet och risk för fallolyckor, ormbett och andra faror i regnskogen. Arbetet utsätter barnen inte bara för fysiska risker utan det kan också få långsiktiga psykiska konsekvenser, då barnen ofta tvingas prioritera arbete framför skolgång och social utveckling.

Ökad efterfrågan

I början av 2000-talet, infördes nya policyer som gav invånare i traditionella samhällen tillgång till mark. Detta gjorde att marknaden för acai exploderade och många familjer såg en möjlighet att tjäna pengar.
Förändringen öppnade dörren för en snabb kommersialisering av açaìn. Frukten, som tidigare främst konsumerats lokalt och regionalt, blev plötsligt en eftertraktad global handelsvara.

Den internationella efterfrågan på açaí ökade snabbt, vilket ledde till en kraftig expansion av industrin och nya utmaningar. Familjer som redan var ekonomiskt utsatta såg den växande marknaden som en chans att tjäna extra pengar. För många familjer i avlägsna områden, som redan levde i ekonomisk ojämlikhet, betydde expansionen att deras barn tvingades sätta arbetet före skolan. Tidigare klättrade barnen upp i açaípalmerna några gånger i veckan för att hjälpa sina familjer. Nu klättrar de upp i flera träd under flera dagar för att plocka dussintals klasar och möta den ökade efterfrågan.

I områden som Pará, där açaí är en viktig inkomstkälla, märks detta särskilt. Dålig infrastruktur, med dåliga vägar och lång resväg, gör det svårt för barnen att ta sig till och från skolan. För familjer där varje extra inkomst är viktig, blir barnarbete en nödvändig del av vardagen. Detta märks extra tydligt under skördesäsongen, som varar i cirka fyra månader och äger rum någon gång runt juli till december, beroende på klimat i regionen.

– Under skördeperioden blir det särskilt tydligt att dessa barn avstår från sin utbildning för att hjälpa till att försörja sina familjer, säger Manoel Potiguar och förklarar vidare att marknadens expansion är en naturlig utveckling, men att den också medför risker för samhället.

Industrin utnyttjar ekonomiskt trångmål

För att motverka dessa risker arbetar Instituto Peabiru för att förbättra levnadsvillkoren för både barn och vuxna genom att främja hållbara produktionsmetoder och stärka barnens rätt till utbildning.

– Exploateringslogiken bakom açaíindustrin utnyttjar de ekonomiska svårigheterna i familjerna, vilket tvingar barn att sätta arbete före utbildning och framtida möjligheter, säger Manoel Potiguar och påpekar att barnen ofta inte pressas arbeta under tvång, utan gör det för att hjälpa sina familjer.

Açaípriserna varierar beroende på säsong och efterfrågan men i genomsnitt får en plockare motsvarande cirka 30 kronor per kilo. Samtidigt säljs samma mängd açaí för 210 kronor i USA. Denna ekonomiska obalans gör det nästan omöjligt för familjer att ta sig ur fattigdom, vilket gör barnens arbete till en
nödvändighet för hushållets överlevnad. Den globala açaímarknaden, som 2022 var
värderad till 720 miljoner dollar, förväntas nå 2 miljarder dollar år 2026. Denna explosion
i marknaden har lett till en ökad efterfrågan och därmed en fortsatt exploatering av billig
arbetskraft.

Exakt hur utbrett barnarbetet inom açaíindustrin är svårt att fastställa. Men det råder ingen tvekan om att det förekommer. Luciana Keller, kommunikationschef på det statliga rådet för barns rättigheter i
Brasilien, har lång erfarenhet av frågor om barnarbete. Hon bekräftar att det är svårt att få en exakt bild av omfattningen av barnarbete inom açaíindustrin eftersom bristen på systematisk datainsamling gör det svårt att mäta.

– Detta beror på den bristande samverkan mellan de myndigheter som ansvarar för utbildning, hälsa och socialtjänst. Denna splittring utgör ett stort hinder när vi försöker föreslå och genomföra effektiva offentliga politiska åtgärder som skulle kunna stödja familjer som lever i fattigdom och lindra deras si-
tuation, säger hon.

Farlig arbetsmiljö

Enligt studier från Instituto Peabiru (2016) arbetar barn så unga som tolv år som peconheiros och Byrån för internationella arbetsfrågor (ILAB) har dokumenterat kopplingar mellan açaí-produktionen och barnarbete, men en exakt bild av omfattningen är som sagt svår att få när tillräckliga data saknas. Utöver skolgången som drabbas negativt innebär arbetet som peconheiro flera andra risker. Bärplockare arbetar ofta i extrem värme och använder vassa verktyg, vilket gör dem sårbara för olyckor. Fall från träd kan leda till benbrott och macheteskador – i värsta fall dödsolyckor. Dessutom finns risk för brännskador, ormbett, giftiga insekter och fågelattacker.

Trots den höga skaderisken är det få som söker medicinsk hjälp. Det har främst att göra med det system som begränsar tillgången till vård. Avstånden till sjukhusen är långa och vissa föräldrar fruktar att deras barns arbete ska uppmärksammas och få negativa konsekvenser.

– Problemet uppstår när produktionssystemet gör att barnens rätt att studera, leka och utvecklas blir sekundär, säger Luciana Keller.

Hon betonar att barnarbete inom açaíindustrin inte kan ses isolerat – det är en konsekvens av djupgående ekonomisk utsatthet. Flora Bittencourt, verkställande sekreterare vid ett forskningskonsortium inom biologisk mångfald, är inne på samma linje.

– Det handlar inte om att barnen tvingas arbeta i en traditionell exploaterande bemärkelse, utan snarare om att de, och deras familjer, saknar valmöjligheter, förklarar Flora Bittencourt, som även är verksam vid Instituto Peabiru.

Balansgång

Hon understryker att kampen mot barnarbete inte kan begränsas till açaíindustrin – det krävs långsiktiga lösningar som angriper grundproblemen: fattigdom och bristande tillgång till utbildning. Endast genom att skapa ekonomisk trygghet och bättre framtidsmöjligheter kan man bryta den cykel som gör barnarbete till en ofrånkomlig del av många familjers vardag.

När FN:s klimatkonferens COP 30 hålls i Belém i november 2025, kommer inte bara Amazonas framtid att stå på agendan, utan också de människor som har burit skogen genom generationer. Att bevara regnskogen och samtidigt stärka rättigheterna för dem som lever där är en balansgång mellan ekonomi, social rättvisa och miljöskydd.

– I stället för att se oss själva som ”räddare” av dessa barn och samhällen måste vi erkänna deras kulturarv och kunskap – det är just dessa som har möjliggjort deras överlevnad i generationer, säger Flora Bittencourt.

– Vårt mål bör inte vara att förändra deras sätt att leva, utan att säkerställa att deras grundläggande rättigheter skyddas och stärks.

Medveten konsument

Att förstå barns roll i açaíindustrin innebär också att förstå de ekonomiska och kulturella strukturer som formar vardagen i Amazonas. Det väcker samtidigt viktiga frågor om ansvar – inte minst för dem som konsumerar produkterna.

– Det handlar om att vara medveten om hur systemet ser ut, säger Manoel Potiguar,
och fortsätter:

– Som konsument kan man efterfråga mer transparens i leveranskedjan, stödja småskaliga producenter och hålla utkik efter rättvisa och etiska märkningar. Det finns exempel på kooperativ och initiativ som för-
söker förändra förutsättningarna, och att välja produkter från sådana håll kan göra skillnad.

Trots att studier från Instituto Peabiru visar att sannolikheten är 90 procent att den açaí som konsumeras i västvärlden, utanför Brasilien, har producerats på ett orättvist sätt, kan ansvaret inte läggas enbart på konsumenterna.

– Strukturell exploatering kräver politiska beslut, ekonomiskt stöd och långsiktiga satsningar på lokal utveckling i Amazonasområdet. Först när dessa förändringar sker finns en verklig möjlighet att förbättra villkoren för de människor som bär upp açaíindustrin, menar Manoel Potiguar.

När marknaden på Ver-o-Peso börjar tömmas på både açaí och folk, staplar den äldre mannen sina nu tomma korgar. Hans solbrända ansikte är djupt rynkat och vittnar om både tidens gång och de slitiga år han har kämpat här.

– Açaí är vårt liv här, säger han med ett leende, som om orden bär på hela hans historia.