Hundratusentals människor får sitt dricksvatten från Vättern, som också omfattas av Natura 2000-regler. Ändå godkänner regeringen utökad beskjutning av sjön, skriver Christer Haagman i ett öppet brev till försvarsminister Pål Jonson, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, pressekreterare Johan Hjelmstrand, Adam Schelin och Niki Westerberg samt departementssekreterare Viktoria Chlot.
DEBATT. Förstår inte ministrarna vad de har beslutat eller handlar det om medveten desinformation?
Torsdagen den 3 april beslutar regeringen att godkänna kraftigt utökad beskjutning av dricksvattentäkten Vättern med stridsflyg och helikoptrar. Ärendet har dnr KN2023/01013 och rubriken ”Överklaganden av Miljöprövningsdelegationen inom Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet på flygskjutmålet Hammaren, Karlsborgs kommun”.
Beslutet innebär att det nu är tillåtet att skjuta 69 000 skott och 150 raketer årligen i vattnet utanför Enebågens badplats strax söder om Karlborgs PFAS-förorenade flygplats.
Den 10 april publicerar regeringen ett pressmeddelande där det står: ”Regeringen har bland annat under förra veckan beslutat att öka Försvarsmaktens möjligheter att öva skarpskjutning mot markmål från luften med helikopter och flyg vid skjutfältet i Karlsborg. Tidigare har helikoptrar och stridsflyg från exempelvis Ronneby, Såtenäs och Linköping behövt flyga till Luleå för att öva på detta sätt.” (Min kursivering.)
En liknande formulering återkommer i en debattartikel i Expressen, publicerad den 10 april och undertecknad av försvarsminister Pål Jonson och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
”Under förra veckan beslutade regeringen om att öka Försvarsmaktens möjligheter till att öva skjutning mot markmål med skarpa vapen från helikoptrar och flygplan. I dagsläget måste helikoptrar och stridsflyg från exempelvis Ronneby, Såtenäs och Linköping flyga ända till Luleå för att öva på detta sätt. Det är inte en rimlig ordning, och nu ändrar vi på detta så det återigen kan göras i Karlsborg.” (Min kursivering.)
Detta är falsk information. Flygskjutmålet Hammaren ligger ute i Vättern. Det är ett sjömål, inte ett markmål. Detta framgår av regeringsbeslutet på sidan 3:
”På Hammaren övas, tränas och utbildas piloter och skyttar i flyg- och skjutövningar, anflygningsövningar samt flyguppträdande på låg höjd, inklusive flygskjutpass och uppträdande av taktiska flygprofiler mot mål placerade inom målområdet i sjön.” (Min kursivering.)
Flygskjutmålet Hammaren ingick tidigare i ett gammalt tillstånd från 1997 som då innefattade flera mark- och sjömål. Men det framgår klart av ansökan att flygskjutmålet Hammaren nu endast handlar om ett målområde ute i vattnet:
”Vid Karlsborgsmålen nyttjades tidigare tre flygskjutmål, vilka utgjordes av Flygskjutmålet Hammaren, Sidön och markområdet vid Enebågen. Skjutmålen vid Sidön och på Enebågens markområde har avvecklats och idag finns endast sjömålet, beläget utanför Enebågen i drift som skjutmål, vilket i dag benämns Flygskjutmålet Hammaren.” (Citat ur ansökan sid. 5. Min kursivering.)
Frågor uppstår: Vet inte ministrarna Jonson och Pourmokhtari vad de har beslutat? Lämnar Regeringskansliets tjänstepersoner medvetet ut felaktig information?
En viktig anledning till att Aktion Rädda Vättern, flera andra miljöorganisationer, flera kommuner och många enskilda överklagat tillståndet att kraftigt utöka skjutningarna i Vättern är att det faktiskt handlar om ett sjömål och inte om markmål.
Vättern är en dricksvattentäkt för hundratusentals människor. Hela Vättern omfattas också av Natura 2000-regler som ska skydda sjöns unika ekosystem. Regeringsbeslutet bryter därför mot miljöbalken, artskyddsförordningen, ramvattendirektivet och art- och habitatdirektivet.
Vättern är en strategisk resurs och en viktig infrastruktur som måste försvaras, inte beskjutas och skadas.
Beror regeringens falska information i pressmeddelande och debattartiklar på att man vet om att beslutet är synnerligen kontroversiellt? Åtminstone för dem som anser att demokratin och rättsstatens principer ska gälla i Sverige, även om det säkerhetspolitiska läget i Europa har försämrats.
