Sverigedemokraternas omsorg om judar är lika äkta som deras omsorg om feminism. Den är en kuliss, ett verktyg, en fasad som döljer samma gamla hat som alltid funnits i partiet. Hatet mot judar förr och hatet mot muslimer, romer, afrosvenskar och samer nu. SD bryr sig inte om judar, de använder dem. Precis som de använder kvinnor när de vill piska upp hat mot män med invandrarbakgrund eller solidaritet när det egentligen bara handlar om att vässa attackerna mot de grupper som inte passar in i deras snäva bild av Sverige. Det är ett cyniskt spel, och det har pågått länge.
Företrädare för partiet har redan hunnit förklara att de gärna kan tänka sig att be om ursäkt till andra grupper också, om det visar sig att de borde, om någon ber dem om det. Så varsågoda. Numret till kansliet finns på hemsidan. Judar fick sin ursäkt häromdagen, framförd av Jimmie Åkesson i Almedalen, där han tog på sig rollen som den ansvarstagande ledaren som ber personligen och på partiets vägnar om ursäkt för alla de där åren då SD stod närmare vit makt än något som kan kallas demokrati.
Där stod han, synbart rörd av sitt eget historiska ansvarstagande, som om han just räddat nationen. Han bad om ursäkt och tog emot applåderna, som om några väl valda ord kunde radera decennier av hat. Men sedan? Inte ett ord till de andra grupper partiet ägnat årtionden åt att stigmatisera och sparka på. Inte ett ord till muslimer. Inte till romer. Inte till afrosvenskar eller samer. Inte ett ljud till alla de som SD fortfarande trampar på när det går att plocka poäng hos sin publik.
Om SD verkligen hade omfamnat en inkluderande nationalism, en där även invandrade kunde ses som svenskar och som medlemmar av den gemenskap partiet så gärna talar om när de vill låta storsinta, då vore det självklart att de bad om ursäkt till alla de grupper de stigmatiserat. Inte enbart till judar. Men det är förstås inte poängen. Poängen är att välja ut den minoritet som för stunden passar bäst, den som går att vifta med när man vill framstå som godhjärtad, den som kan användas som bricka i spelet för att slå på någon annan. SD:s så kallade solidaritet riktas aldrig till alla. Den är alltid ett vapen i deras splittringspolitik, ett verktyg för att befästa bilden av vilka som hör hemma och vilka som ska hållas på armlängds avstånd.
Partiet har byggt sin egen minoritetshierarki med kirurgisk precision. Judar överst, som de goda och lojala, de som går att lyfta fram som bevis på att partiet visst står på minoriteternas sida. Muslimer längst ner, de som ständigt ska pekas ut som ett hot, som en risk, som det främmande i Sverige. Och allra längst ner i mörkret romer och afrosvenskar, de som helst ska suddas ut ur bilden av det Sverige SD drömmer om. SD spelar ut minoritet mot minoritet med samma skicklighet som när de låtsas värna kvinnor för att i själva verket driva sitt hat mot män med rötter utanför Sverige, och de gör det med ett självförtroende som bara den kan ha som vet att ingen i regeringen vågar säga ifrån.
Stödet till Israel handlar inte om solidaritet. Det handlar om att dölja den egna agendan, om att sätta upp en spegel som bländar och distraherar medan partiet fortsätter sitt arbete med att elda på hatet mot dem som inte passar in i deras snäva mall. Deras ursäkt till judar är inte ett slut på rasismen. Den är en del av den. Ett sätt att släta över den egna smutsen och rikta ljuset bort från sig själva. De ber om ursäkt till en grupp och smutskastar fem. För om rötterna är nazistiska är trädkronan knappast en oskyldig björk som vajat i vinden och blivit fri från sitt förflutna.
Och det här är inte bara SD:s ansvar. M, KD och L låter SD göra grovjobbet, outsourcar det smutsiga arbetet till partiet som specialiserat sig på hat och splittring så att de själva slipper säga det högt. De har gett SD nyckeln till makten och låtsas styra, men alla ser vem som håller i kopplet. De låter SD diktera villkoren och kallar det samarbete, de legitimerar hatet varje gång de håller SD under armarna, och de låtsas som om de inte ser vad som pågår så länge regeringsmakten består.
Så, somalier, romer, afrosvenskar och samer – ring ner kansliet. Kräv er ursäkt. För SD har ju trots allt själva sagt att de kan tänka sig att be om ursäkt till er också. Om det visar sig att de borde.
Att rekordmånga trotsade Ungerns prideförbud.
Carl-Oskar Bohlin, regeringens egen cyberväktare och evige elevrådsordförande, föreläser om digital hygien men lämnar sin egen Googlekalender vidöppen. Humorn i det!
