De dramatiska händelserna i USA:s politik sedan Donald Trump blev president igen borde inte vara någon överraskning, skriver Mattias Palm Folcker. Trump sa vad han tänkte göra. Nu sitter han i förarsätet med Elon Musk och buskör experimentet USA i 230 kilometer i timmen.
DEBATT.
U.S. Capitol Washington, D.C.
12:10 P.M. EST
THE PRESIDENT: Thank you. Thank you very much, everybody. (Applause.) Wow. Thank you very, very much.
Måndagen den 20 januari, kl 12.10 år 2025, svärs Donald John Trump in som USA:s 47 president. Inom loppet av några timmar har han hunnit med att upphäva 80 av föregående president Joe Bidens tidigare dekret, infört stränga åtgärder mot illegal migration, benådat 1 500 personer kopplade till stormningen av Kapitolium, stoppat federala insatser för diversitet, jämställdhet och inkludering, samt sagt upp samarbeten inom klimat och hälsa, såsom WHO och Parisavtalet.
För alla som följer den cirkus som stavas USA och dess politik, kommer dessa första åtaganden kanske inte som någon större chock. Trump har sedan sin senaste kampanj och mandatperiod gjort det klart för samtliga var han står rent politiskt samtidigt som han har varit tydlig med hur de problem som orsakats av tidigare klåpare på samma position ska åtgärdas.
Även om man som passiv åskådare mest bara kan sitta med dum min och stirra och fråga sig hur ledare inom högerextrema rörelser som Proud boys och Oath keepers släpps på fri fot, är det ändå andra beslut som man ställer sig mer frågande till. För hur gick egentligen tankarna då den nya ledaren för effektiviseringskommissionen, techbrodern och Path of exile-proffset Elon Musk tog sig för hjärtat och skickade upp armen i en klassiskt renodlad gammal heil? Att lyckas sno uppmärksamheten från Trump som nekar ickebinära dokument som överensstämmer med deras könsidentitet samtidigt som han slopar ”den gröna nya given” (USA går in för att prioritera fossila bränslen), får väl ses som en bedrift i sig.
Det är inte första gången Musk hamnat i blåsväder av just liknande anledningar. Han har tidigare vädrat antisemitiska konspirationsteorier på twitter och flirtar med tyska högerextrema partiet AfD (Alternativ för Tyskland), som han menar är ”det största hoppet för Tyskland”.
I och med Musks senaste stunt flyttas gränserna för vad som kan anses kosher inom det amerikanska politiska landskapet. Självklart finns det människor som höjer på ögonbrynen då Musk fortsätter bygga vidare på sitt supervillian arc, men vad som är mer beklämmande är hur långt folk är redo att gå för att ta honom i försvar. Musks agerande trivialiseras och många menar att det är en ”klumpig gest i ett segerrus”, samtidigt som han själv borstar av sig anklagelserna och kallar dem ”tröttsamma”.
Somliga kallar det för en romersk hälsning. Då kanske det ändå är hög tid att återinföra svastikan som solsymbol och uttrycket hell seger för att beskriva en lyckad helg (ping Rebecka Fallenkvist). När vi ändå är igång kan vi också ta tillbaka den folkliga tyska marschsången Erika och popularisera den klassiska Hitlermustaschen igen. Vissa saker kommer ofrånkomligen att vara kopplade till nazism i olika former, oavsett hur man vrider och vänder på det.
När Musk glider runt med sin svarta goth-inspirerade Maga-keps, heilar och trollar på internet, förs mina tankar snabbt till min egen tid på högstadiet. Långt innan begreppet ”edgy” hade myntats för att beskriva personer med antikonformistiska åsikter. Jag har själv sett personer heila för att provocera, men också för att väcka reaktion. Detta gällde dock barn som gick i årskurs sju och var fjorton år gamla. I Musks fall pratar vi alltså om en 53-årig vuxen man. Inte någon som precis börjat läsa samhällskunskap och tycker det är kittlande att sticka ut från mängden genom ett vurmande för avvikande åsikter och extremism.
Vad som blir nästa konststycke signerat duo Trump och Musk vet bara duo Trump och Musk. Som den gapande fåntratt man själv är blir det väl bara att stålsätta sig och fortsätta fråga sig hur jordens rikaste övergödda tvärtönt och en dömd brottsling kan sitta i förarsätet till det experiment som kallas USA. Buskörandes i 230 km/h mot undergången med ögonbindel och till ljudet av hurrarop och applåder.
“From this day forward, our country will flourish and be respected again all over the world. We will be the envy of every nation, and we will not allow ourselves to be taken advantage of any longer. During every single day of the Trump administration, I will, very simply, put America first”. (Applause.)
Den 27 januari 2025 markerade förintelsens minnesdag och det är 80 år sedan befrielsen av Auschwitz. Aldrig mer. Tills nästa politiker höjer näven i ett segerrus. Slirar av vägen. Krasch. Hav av eld. Ridå.
