Socialdemokraterna fördömer redan både Hamas och Netanyahus regering och krigföring, skriver Kristofer Åberg i en replik till Jonas Aghed. Utan att hota andra partier eller försvara antisemitiska övertoner i debatten.
DEBATT. Jonas Aghed föreslår olika typer av påtryckningsmedel gentemot Israel i Syre 30/7. Socialdemokraterna har allaredan drivit igenom en politik som fördömer såväl Hamas som Israels nuvarande regering och parternas krigföring. Detta klarade Magdalena Andersson och övriga socialdemokrater utmärkt utan att hota eller trakassera förtroendevalda från andra partier (till skillnad från de krafter som Aghed försvarar). Det är nämligen där som socialdemokratin skiljer sig från dem som organiserar sig i kommunistiska sammanhang: Vi tror på diplomati och demokrati – kommunister tror på revolutionär väpnad kamp och proletariatets diktatur.
Det är talande hur i stort sett all extremism inom den propalestinska och antiisraeliska rörelsen försvaras av många av dess anhängare. När förintelseöverlevare förfäras över att dockor föreställande judar hängs i snaror, då rycker debattörer ut för att försvara det. När Stina Wollter uttryckte sig antisemitiskt, då undertecknade hundratals personer ett stöd för henne. När en vänsterpartist i Malmö avgick efter kritik om judehat och stöd för terrorism, då försvarades han av partiets Malmöavdelning. När folkvalda politiker trakasseras i sina hem, då är Aghed där och försvarar. TIll och med när en förtroendevald vänsterpartist delade en Hitlerfilm, så skrevs försvarstal i tidningen Flamman.
Vad som hade kunnat vara några ”ruttna äpplen” är alltså inte bara några ruttna äpplen, eftersom tusentals försvarar även dem som uttryckt sig rasistiskt, extremistiskt och gått klart över gränsen. I en demokrati (och Sverige är ett av de mest demokratiska länderna i världen), finns mycket goda möjligheter att driva politik. Att öppna upp för att hot och trakasserier ska bli en del av dessa möjligheter är motsatsen till demokrati. Det gör inte att de bästa idéerna vinner mark, eller att representanter valda av folket kan jobba vidare i demokratins namn. Det tystar, och skapar istället rädsla och oro. Hot och våld mot folkvalda ska bekämpas, inte uppmuntras!
