Ålfiske är förbjudet för den som inte har tillstånd sedan tidigare. Men regeringen vill öppna för mer ålfiske – vilket är oförsvarligt, skriver Hedvig Lindgren. Hon uppmanar regeringen att ompröva sitt förslag och agera i linje med forskningen.
DEBATT. Forskningen är entydig och varningen tydlig, ålen är en akut hotad art. I slutet av oktober sa regeringen nej till EU-kommissionens förslag om nollkvoter för fiske av strömming i Östersjön och nu har regeringen lagt fram förslag som ytterligare hotar vårt fiskebestånd. Den svenska regeringen har föreslagit att ett begränsat småskaligt fiske av ål ska tillåtas, samt att överföring av fisketillstånd till nästa generation ska bli möjligt.
Dessa förslag är inte bara obegripliga, utan också en direkt motsägelse till forskningen och miljöetiska principer.
I ljuset av den rådande forskningen om ålens kritiska tillstånd är regeringens förslag inte bara oförsvarligt, det är ett steg i fel riktning. Självklart ska utgångspunkten för all politik vara att låta människor och marknader agera fritt. Men när expertisen så tydligt pekar på att vi kan gå miste om dessa arter för all framtid krävs tydligare reglering.
Att tillåta även ett begränsat ålfiske, och dessutom underlätta överlåtelse av fiskerättigheter, är ett beslut som underminerar ålens chans till återhämtning. Det finns ingen vetenskaplig grund för att ett ”begränsat” fiske inte kommer att ha en negativ påverkan på ålbeståndet.
För det första måste vi förstå att även småskaligt fiske kan ha en stor negativ påverkan på en redan hårt pressad art. Varje individ som tas upp ur vattnet bidrar till en minskad population av en art som redan kämpar för sin överlevnad. Vi befinner oss i en situation där varje ål räknas, och varje uppfiskad ål är en förlust för artens framtid.
För det andra, genom att tillåta överlåtelse av fisketillstånd till nästa generation, cementerar regeringen en praxis för något som borde försvinna helt. Detta sänder felaktiga signaler om ålfiskets långsiktiga hållbarhet och uppmuntrar till fortsatt exploatering av en art som behöver skyddas.
Att tillåta någon form av ålfiske under nuvarande omständigheter är inte bara en miljömässig katastrof, utan också ett svek mot framtida generationer. Regeringen måste omedelbart ompröva sitt förslag och agera i linje med forskningen för att införa nollkvoter fram till dess att bestånden i Östersjön är tillbaka på hållbara nivåer. Detta är inte en fråga om ekonomi eller tradition, det är en fråga om överlevnad för ålen och för vårt gemensamma ekologiska arv. Anledningen till att vi inte kommer ha sill eller ål på julbordet i framtiden är för att den kommer att fiskas upp och dö ut helt.
