Villaområden sägs ofta sluka resurser, och det gör de. Men halva befolkningen bor i villor och småhus, vars trädgårdar med små resurser kan börja bidra till både matsäkerhet och biologisk mångfald, skriver Max och William Whitman.
Om våra folkvalda ledare i dag skulle stoppa oljeutvinningen eller den storskaliga gruvdriften skulle världsekonomin snabbt stagnera, mathyllorna tömmas och många miljoner människor skulle svälta. Oljan förblir basen för den världsekonomi vi gjort oss fundamentalt beroende av. Samtidigt vet vi att olja och allt vi gör med hjälp av denna energi underminerar planetens livsuppehållande system. Vi är bakbundna, beroende av det som förstör det väsentliga och heliga.
För att ta oss ur denna snara behövs kraftfull politik, men utan gräsrotsrörelser som skapar trygghet och välfärd på andra premisser blir det i princip politiskt självmord att implementera en politik som levererar sann hållbarhet.
Visionerna om hållbara samhällen utgår alltför sällan från en nyanserad förståelse av de strukturer vi i dag lever i. Att vi ska elektrifiera världsekonomin och få den att fortsätta växa är så osannolikt att det får liknas vid övertygelsen att jorden är platt. Att vi inom en snar framtid skulle övergå till ett agrart samhälle med människor som på naturens premisser kan förvalta landskapen är även det orealistiskt. Vi lever med de strukturer som industrialiseringen och globaliseringen fört med sig.
Det är hög tid att skifta fokus, bort från jakten på utopiska visioner och mot en uppskalning av de rörelser som i stunden omformar befintliga strukturer till mer hållbara sådana och som därigenom bygger en alternativ välfärd och trygghet i processen. Vi behöver omställningskulturer som sammanflätar hållbarhet, hälsa, resiliens och frihet. Kulturer rotade i nutidens omedelbara utmaningar som omformar historiska arv och industrisamhällets avfall för nya syften som ändrar premisserna för politiken så att nödvändiga beslut kan fattas utan att hela samhället kraschar.
Låter väl bra, men vad tusan innebär detta? tänker du. Uttrycken för en sådan rörelse är för många för en kort artikel, men låt oss ta villaområdena som ett exempel. I dag bor cirka halva Sveriges befolkning i villor och småhus. Dessa områden har pekats ut som slukhål av resurser med stora ekologiska fotavtryck.
Kritiken är befogad, men realiteten är fortfarande att en stor andel av befolkningen i dag bor i dessa områden, och många fler drömmer om en tillvaro med ett eget hus och trädgård. Dessa områden behöver dock inte definieras av vad de i stunden är. Med små medel kan de bidra till såväl matsäkerhet som biologisk mångfald. Vi har i flera år jobbat med att omforma hushåll från konsumenter till producenter av basbehov. Med god design kan en vanlig svensk villa under ett år i snitt producera 1 400 ägg, 1 000 kilo äpplen, 60 kilo honung, 150 kilo kött, en stor mängd frukt, bär och örter, tillräckligt med grönsaker och rotfrukter för att försörja fyra personer under hela året, mer el än hushållet behöver konsumera på en årsbasis och 15 kubikmeter kompost.
Det vackra är att detta kan göras med lokala resurser och samtidigt bidra till grannskapens och närområdets biologiska mångfald. Vi kallar en sådan här typ av hem för ett gott hem, en anspelning på den en gång så transformativa egnahemsrörelsen, liksom idén om det goda livet. Gör vi en grov överslagsräkning kan vi konstatera att villorna och småhusen i till exempel Uppsala har tillräckligt med mark för att med det goda hemmets designprinciper kunna producera över 1 000 procent av Uppsalas frukt och grönsakskonsumtion helt utan fossilt eller kemiskt arbete under säsong.
Om ett av tio hushåll ställer om till ett gott hem skulle Uppsala med andra ord bli nästintill självförsörjande på åtminstone frukt och grönsaker under säsong. Det är basen för trygghet på nya premisser och ett fundament som möjliggör den ”radikala” politik som en hållbar värld kräver.
Anläggandet av goda hem är en tyst rörelse som pågår runtom i landet just nu, och ett bland många andra utmärkta exempel på omställningskulturer som, rotade i dagens befintliga strukturer, ger medborgare en möjlighet att säkra sina egna basbehov och därmed ändra premisserna för vad den reaktiva politiken kan göra. Satsa på ett modernt trädgårdsjordbruk du också – satsa på ett gott hem!
